Fiskvisan (En kärleksfabel om forellen Ellen och jag)

Från: Bara Ben.

Text och musik: Knut Agnred.


Där kom hom simmande en morgon i Atlanten.
Det var den vackraste forelltjej som jag sett.
Man kan bli alldeles bestört,
jag är ju bara vanlig mört.
Hur ska jag få henne på kroken
så hon hajar vad jag vill.
Jag simmar upp bredvid och bjuder henne fenan,
och säger hejsan lilla fjällan, vem är du?
Hon måste tända på min kropp,
så lilla fröken, ge nu opp!
Det är ju känt att alla vägar bär till rom.

Refräng:
Det var forellen Ellen och jag.
Det var forellen Ellen och jag.
Varje kväll, utan fjäll, leker hon och jag.
Det var forellen Ellen och jag.

Det här var nåt man aldrig trodde på som yngel,
att se sig själv som far är inte bara lek.
För det kan hända att en barbar
gör våra barn till kaviar.
Åh herre gälar en sån plåga
att se sin son bli lagd på fat.
Jag skulle aldrig gå i trål, det slog jag vad om,
men även jag har gått och torskat dit till slut.
För vår romans finns inget stopp,
så lilla fröken, ge nu opp!
Det är ju känt att alla vägar bär till rom.

Refräng:
Det var forellen...


Tillbaka till huvudsidan