Astor

Från: Grisen i säcken.

Astor: Peter Rangmar
Ulla: Kerstin Granlund
Rune: Claes Eriksson


Astor:
Jag har stått där ute nu en kvart, i trappuppgången alltså.
Ringklockan fungerar inte, eller hur?
Alltså, du försöker gömma dig för mig,
så därför har du alltså låtit ringklockan helt enkelt kopplas ur.
För jag sa, att jag skulle komma upp och snacka alltså,
men du gömmer dig för mig bakom en mur.

Rune:
Lunga dig nu Astor, jag försöker inte gömma...

Astor:
Alltså, jag vill inte höra på dig – jag är sur.
När jag stod där ute förut, vet du vad jag kände, alltså?
Plötsligt tänkte ingen på mig där jag stod.
Ja, kan du tänka dig den känslan alltså.
Plötsligt tänkte ingen enda här i världen på mig, konstigt nog.
Det var precis som om jag inte funnits längre, alltså.
Man kan faktiskt säga att jag nästan dog.

Rune:
Lugna ner dig nu Astor. Jag som tänker på dig.

Astor:
Du har bara tänkt på mig, när mina låtar slog.
Men nu tänkte ingen på mig plötsligt, ingen enda alltså.
Jag har aldrig känt det så någon gång förut.
Alltså, det var som om jag gått för nära kanterna
till universums stora mörka svarta hål och alltså trillat ut.
Ja, det kändes som om jag var gjord av vakuum, alltså,
eller nåt material som har ta't slut.

Rune:
Lugna ner dig nu Astor, jag som tänker...

Astor:
Du har bara tänkt på mig som skivförsäljningsattribut.
Nu när mina låtar inte längre säljer,
så behandlas jag, som om jag ingenting betytt.
Jag vill ju ut och spela min musik som förr i världen, alltså,
skaka liv i det som flytt.
Å, tänk vad du tjänade på mina låtar, alltså,
men när det tog slut, då blev du som förbytt.

Rune:
Lugna ner dig nu Astor...

Astor:
Alltså, tänk dig texten på affischen:
Upplev bossakungen Astor Kvarts på nytt.

[Astor sjunger Bossafeber]


Tillbaka till huvudsidan