Minnen

Från: Hagmans konditori

Anders Eriksson: Jan Rippe
Knut Agnred: Anders Eriksson
Per Fritzell: Knut Agnred
Jan Rippe: Per Fritzell


Anders Eriksson:
Det här är ju inte klokt. Knut! Var kom du ifrån?

Knut Agnred:
Jag var bara ute och gick.

Per Fritzell:
Vilken slump.

Jan Rippe:
Jaa.

Anders Eriksson:
Helt osannolikt.

Jan Rippe:
Jaa

Knut Agnred:
Jaa

Anders Eriksson:
Jaa

Per Fritzell:
Jaa

Jan Rippe:
Jaa

Knut Agnred:
Men ni då?

Anders Eriksson:
Det var också en slump.

Knut Agnred:
Nehä?

Anders Eriksson:
Jo.

Knut Agnred:
Men det är ju inte möjligt.

Per Fritzell:
Nej

Anders Eriksson:
Det är egentligen omöjligt.

Jan Rippe:
Jaa

Knut Agnred:
Jaa

Anders Eriksson:
Jaa

Per Fritzell:
Jaa

Jan Rippe:
Jaa

Per Fritzell:
Hur stor är sannolikheten att fyra gubbar som inte har träffats sedan dom var i tonåren, träffas nästan 50 år senare, alla fyra samtidigt av en ren slump?

Anders Eriksson:
Det går väl att räkna ut?

Jan Rippe:
Jaa

Anders Eriksson:
Kan du det?

Jan Rippe:
Nehä.

Per Fritzell:
Nej, inte jag heller. Men det är väl inget matematiskt problem. Snarare ett filosofiskt.

Anders Eriksson:
Ja det kanske det är.

Jan Rippe:
Ja.

Knut Agnred:
Hur många filosofer går det åt för att byta en glödlampa? Tre, en som byter lampan och två som disskuterar om den verkligen existerar.

Anders Eriksson:
Hur många psykologer går det åt för att byta en glödlampa? En men då måste lampan verkligen vilja bli utbytt.

Per Fritzell:
Hur många ekonomer går det åt för att byta en glödlampa? Ingen, om lampan verkligen behövde bytas hade marknadskrafterna sett till det för länge sen.

Jan Rippe:
Hur många skilda män går det åt för att byta en glödlampa? Det vet man inte för dom får aldrig huset.

Knut Agnred:
Å, nu börjar det likna nåt, va? Jag hämtar kaffe.

Anders Eriksson:
Vad gör du nu för tiden, Per?

Per Fritzell:
Nej ingenting. Jag blev friställd och sen förtidspensionerad så nu går jag bara och latar mig. Men jag klagar inte. Hårt arbete betalar sig i framtiden men att vara lat betalar sig direkt.

Anders Eriksson:
Men har du tänkt på att det finns ett problem med att vara lat och inget göra?

Per Fritzell:
Jaså, vad då?

Anders Eriksson:
Man vet aldrig när man är klar.

Jan Rippe:
Jag jobbar nästan varje dag.

Per Fritzell:
Jaså?

Jan Rippe:
Ja. Jag jobbar nästan på måndag. Jag jobbar nästan på tisdag. Jag jobbar nästan på onsdag.

Knut Agnred:
Déja vu. Det är så det heter va?

Anders Eriksson:
Vad då?

Knut Agnred:
Jag har en bestämd känsla av att jag har varit här förut.

Anders Eriksson:
Har du det?

Per Fritzell:
Kan du väl ha vart i så fall.

Jan Rippe:
Ja det är väl inte så konstigt.

Knut Agnred:
Jag såg plötsligt ett par myggjagare framför mig. Ett paket Bill, dinky toys, Rekordmagasinet, Zundapp, Tarzan och den gröna gudinnan, röntgenglasögon, Fantomen, Tomteskur, björnklister, jokebox.

Hadderian haddera doppa Snoddas i choklad

Per Fritzell:
Vad är det med dig?

Knut Agnred:
Hagmans konditori, låg inte det här?

Per Fritzell:
Här?

Knut Agnred:
Ja precis här.

Jan Rippe:
Jo det har du rätt i. Det gjorde det.

Per Fritzell:
Låg det här?

Jan Rippe:
Ja det låg här.

Per Fritzell:
Där satt ju alltid vi.

Knut Agnred:
Var ända kväll.

Per Fritzell:
Har jag aldrig tänkt på, att det låg här.

Anders Eriksson:
Jo det låg här.

Per Fritzell:
Jaja det gjorde det kanske.

Jan Rippe:
Det är väldigt omgjort.

Anders Eriksson:
Vilka tre böcker skulle ni ta med er till en öde ö?

Per Fritzell:
Bibeln, Biggles och Hobbexkatalogen.

Jan Rippe:
Ååå åååå åååå

Knut Agnred:
Vad är det?

Jan Rippe:
Ååååå nu kommer det.

Anders Eriksson:
Vad är det?

Jan Rippe:
Det kommer minnen.


Tillbaka till huvudsidan