Tjejer, hästar och scouter

Från Hagmans konditori

Anders Eriksson: Jan Rippe
Knut Agnred: Anders Eriksson
Per Fritzell: Knut Agnred
Jan Rippe: Per Fritzell
Fru Hagman: Pernilla Emme


Anders Eriksson:
Var den dyr?

Per Fritzell:
Ungefär som en dvärgpudel.

Anders Eriksson:
Fick du välja?

Per Fritzell:
På sätt och vis. Syrran och morsan ville ha pudeln. Farsan och jag moppen.

Anders Eriksson:
Ha. Och?

Per Fritzell:
Vi röstade.

Anders Eriksson:
Ahh. Och du och din farsa vann.

Per Fritzell:
Hå.

Knut Agnred:
Har ni inte kvinnlig rösträtt hemma hos er?

Per Fritzell:
Jojo men farsan hade utslagsröst för han är äldst. Syrran fick en hamster istället.

Anders Eriksson:
Blev hon glad?

Per Fritzell:
Inte särskilt. Hon ska börja röka nu, för att jävlas.

Fru Hagman:
Hej på er. Vad vill ni ha idag?

Anders Eriksson:
En kaffe för mig.

Per Fritzell:
För mig med.

Knut Agnred:
En Pucko.

Fru Hagman:
Åh är du trög i magen.

Knut Agnred:
Va? Nej!

Fru Hagman:
Något annat?

Anders Eriksson:
Nej tack.

Jan Rippe:
Får man lättare tjejer om man har moppe?

Knut Agnred:
Dom måste väl vara lätta om moppen ska orka?

Anders Eriksson:
Hur många hästar är den på?

Per Fritzell:
En.

Knut Agnred:
Tjejer gillar hästar.

Anders Eriksson:
Ja bättre än moppar i alla fall.

Jan Rippe:
Inte sådana hästar.

Anders Eriksson:
Gillar Ros-Marie hästar?

Jan Rippe:
Jag har inte frågat.

Knut Agnred:
Ska ni träffas i helgen?

Jan Rippe:
Nej.

Knut Agnred:
Varför det?

Jan Rippe:
Jag ska på hajk.

Knut Agnred:
Va? Är du fortfarande med i scouterna?

Jan Rippe:
Ja.

Knut Agnred:
Ja nu när du har tjej behöver du väl inte göra upp eld genom att gnida två pinnar mot varandra.

Jan Rippe:
Vad är det för fel på scouterna?

Knut Agnred:
Inget. Jag bara kände lite skogsmullevarning.

Per Fritzell:
Du är ju med i Fantomenklubben.

Knut Agnred:
Ja vaddå då?

Per Fritzell:
Jag bara kände lite trikåvarning.

Knut Agnred:
När fantomen reser till Bengalen
reser scouterna tält i Härjedalen

Gammalt djungelordspråk.

Jan Rippe:
Kronprinsen är scout.

Knut Agnred:
Det är bara en tidsfråga innan vi har en statsminister som är med i Fantomenklubben.

Jan Rippe:
Det är många stora män som har varit scouter.

Anders Eriksson:
Där sa du något, stora män. Apropå stora män, jag såg en film härom dagen. Vilken film! Vilken man! Det var som om hela biosalongen dränktes i ett enda maskulint savhav. Han är stor, stark, lång, hård, tuff, grym. Han agerar inte. Han reagerar. När han petar upp saloonsdörrarna med en utomjordisk nonchalans och låter sporrarna klinga knallhårt mot saloonsgolvet och farligt långsamt går fram till bardisken. Där han korsfäster bartendern med en blick av bly, innan hans bottenlöst råa cowboyröst säger:

Fru Hagman:
Två kaffe och en Pucko.

Anders Eriksson:
Tack för det kaffet fru Hagman. Vilken timing.

Fru Hagman:
Ingen orsak.

Anders Eriksson:
Var var jag?

Per Fritzell:
Skit i det. Vem pratar du om?

Anders Eriksson:
Vem tror du?


Tillbaka till huvudsidan