Ungherrar

Från Hagmans konditori

Jan Rippe: Per Fritzell
Per Fritzell: Knut Agnred
Anders Eriksson: Jan Rippe
Knut Agnred: Anders Eriksson
Fröken Hagman: Pernilla Emme


Jan Rippe:
Vad fint det har blivit!

Per Fritzell:
Otroligt!

Anders Eriksson:
Hagmans konditori har återuppstått.

Knut Agnred:
Ja, precis som Jesus.

Fröken Hagman:
Tycker ni om det?

Per Fritzell:
Ja det är klart.

Anders Eriksson:
Det här skulle din mamma gillat.

Fröken Hagman:
Det tror jag faktiskt.

Jan Rippe:
Det är ju precis som det såg ut.

Fröken Hagman:
Det passar väl fyra gamla bakåtsträvare som ni?

Jan Rippe:
Vad då bakåtsträvare? Det här är ju retro.

Per Fritzell:
Retro?

Anders Eriksson:
Vad menar du?

Jan Rippe:
Ja så heter det. När det gamla och det nya samsas kallas det retro. Det har jag läst i Svenska Dagbladet.

Knut Agnred:
Ja det har jag också läst någonstans. Det är modernt nu.

Anders Eriksson:
Vad hände med den där kaffebaren?

Fröken Hagman:
Den blev helt omodern efter fyra månader.

Jan Rippe:
Så då köpte du tillbaka din mammas gamla konditori?

Fröken Hagman:
Ja. Vad vill ni ha? Fyra kaffe och ett fat med ungherrar skulle väl passa?

Jan Rippe:
Ungherrar?

Fröken Hagman:
Kakorna alltså.

Anders Eriksson:
Har ni ungherrar?

Fröken Hagman:
Det klart! Mamma Hagmans specialrecept med vänsterhandskärnat smör.

Anders Eriksson:
Och vad är det för socker?

Fröken Hagman:
Tubsocker.

Anders, Jan, Knut och Per:
JAAA!

Anders Eriksson:
Så ska det låta!

Jan Rippe:
Då ska vi ha det, eller hur?

Anders Eriksson:
Absolut.

Jan Rippe:
Att det här gamla konditoriet har fått en plats mitt i allt det här nya.

Per Fritzell:
Ja tänk vad mycket som inte fanns när vi satt här för 50 år sedan.

Anders Eriksson:
Ja. Moms, till exempel.

Jan Rippe:
Och stavgång.

Knut Agnred:
Och foppatofflor.

Per Fritzell:
Och Naken-Janne.

Anders Eriksson:
Chips

Jan Rippe:
Innebandy

Knut Agnred:
Lättyoghurt

Per Fritzell:
Högertrafik

Anders Eriksson:
Mexitegel

Jan Rippe:
Påslakan

Knut Agnred:
Flintastek

Per Fritzell:
Fortum

Anders Eriksson:
Ja just det. Då kostade elen lika mycket för alla.

Per Fritzell:
Det var ju mycket bättre, egentligen.

Jan Rippe:
Ja men man kunde ju inte välja el.

Per Fritzell:
Inte välja fel heller.

Anders Eriksson:
Här är en annan grej som inte fanns.

Jan Rippe:
Mobiltelefonen nej.

Knut Agnred:
Det kan jag ju säga att det kunde jag väl aldrig drömma om att jag skulle gå ute på stan, nån ända gång, och känna att nu skulle det va gott att få ringa nån.

Anders Eriksson:
Men det händer nu?

Knut Agnred:
Det inträffar.

Jan Rippe:
Det var mycket som fanns då som inte finns nu.

Per Fritzell:
Ja min Puch Dakota till exempel.

Anders Eriksson:
Och raketost.

Knut Agnred:
Och chokladzingo.

Per Fritzell:
Lättgrogg

Jan Rippe:
Posten

Anders Eriksson:
Posten finns väl.

Jan Rippe:
Ja men det är väl knappt.

Knut Agnred:
Ja nu mejlar ju alla.

Per Fritzell:
Exakt. Det är ju nånting som inte fanns då men som finns nu.

Knut Agnred:
Vad då?

Per Fritzell:
Nördar som surfar på nätet.

Anders Eriksson:
Nördar, vad är det?

Per Fritzell:
Det är ju det man ska vara nu, en surfin' nörd.


Tillbaka till huvudsidan