Hajen som visste för mycket, huvudtext

Samuel Plottner: Claes Eriksson
Lennart Cumberland-Brons: Peter Rangmar
Joakim Plottner: Anders Eriksson
Jörgen Lycke: Håkan Johannesson
Benny Hörnsteen: Per Fritzell
Dixie Hopper/Desirée Plottner: Kerstin Granlund
Helge Lock: Jan Rippe
Alexander Plottner: Anders Eriksson
Cilly Cumberland-Brons: Charlott Strandberg
Lukas Plottner: Anders Eriksson
Arkitekt: Rolf Allan Håkanson
Dam på gatan: Laila Westersund
Slottsvakt: Charles Falk
Dam i hattaffär: Gaby Stenberg
Professor: Kent Fredriksson
Man på toalett: Karl Erik Andersén
TV-reporter: Elisabeth Höglund


[Filmen börjar med texten:]

Detta har hänt:

Moses har fört Israels barn ut ur Egypten.
Olof Skötkonung har döpt sig i Husaby Källa.
Gustav II Adolf har grundat Göteborg, kvinnlig
rösträtt har införts och TV har just lagt ner
Varuhuset...

[En rödgul-rutig bil kör fram på en väg i hög fart. Den blir jagad av en hund och väjer för en igelkott innan den kommer fram till ett ställe där en helikopter blockerar vägen. Han kör då av vägen på ett stickspår i skogen jagad av helikoptern.]

[Samuel Plottner pratar i telefonen på ett kontor i staden medan han äter tårta.]

Samuel Plottner:
Jag vet inte vad andra vet, men jag vet att du vet att jag vet att du vet för mycket.

[Det knackar på dörren.]

Samuel Plottner:
Vad är det?

Lennart Cumberland-Brons:
Lennart Cumberland-Brons från hotell Saturnus.

Samuel Plottner:
Sätt dig, för helvete, sätt dig.

[Den Samuel Plottner pratar med i telefonen är mannen i den färglada bilen (Joakim Plottner) som fortfarande är jagad av en helikopter.]

Joakim Plottner:
Vill du veta vad jag vet, så du får veta om jag vet mer än jag får veta?

Samuel Plottner:
Det vet jag...!

[En arkitekt kommer in i Samuel Plottners rum.]

Arkitekten:
Här är modellen för havredalens affärscentrum.

Samuel Plottner:
Ställ den där.

Joakim Plottner:
Hur ska du kunna veta om jag vet mer än jag får veta, om du inte vill veta vad jag vet?

Samuel Plottner:
Jag behöver inte veta vad du vet, för jag vet redan att du vet mer än du får veta.

Joakim Plottner:
Och hur ska du kunna veta att jag vet mer än jag får veta även om du får veta vad jag vet?

Samuel Plottner:
Jag vet vad du vet och jag vet vad jag vet och jag vet vad du vet att jag vet och jag vet också vad du vet att jag vet att du vet, men vad du inte vet är att jag vet nånting som du inte vet!

Joakim Plottner:
Vad är det du vet som inte jag vet?

[Nu har helikoptern börjat slå på bilen med sitt landningsställ. Joakim Plottner försöker svänga undan.]

Joakim Plottner:
Och vad är det jag vet som jag inte vet att jag vet?

[Helikoptern fortsätter krocka in i bilen medan Joakim Plottner svänger och utstöter 'Huäh' med jämna mellanrum.]

Joakim Plottner:
Och vad är det jag inte vet att du vet att jag inte vet som du inte vet heller...?

[Ytterligare krockning från helikoptern.]

Joakim Plottner:
Du vet vad jag vet och inte mer!

Samuel Plottner (med tårta i munnen):
Jag vet...

[Han blir avbruten av knackningar på dörren. Samuel Plottners finansexpert Jörgen Lycke öppnar dörren.]

Jörgen Lycke:
Davidsson och Lock står i sjuttisju spänn!

Samuel Plottner:
Jaha, och vad betyder det?

Jörgen Lycke:
Att du bör köpa...femti tusen...minst!

Samuel Plottner:
Vad gör Davidsson och Lock som är så bra då?

Jörgen Lycke:
Det vet jag int--- Det spelar väl ingen roll?

Samuel Plottner:
Jag vill veta vad jag satsar pengar i!

[Joakim Plottner har nu gått ur sin bil och försöker fly till fots.]

Joakim Plottner:
Du vill veta vad jag vet som inte du vet, fast du vet att det jag vet, vet du likaväl som jag att du vet likaväl som jag!

Jörgen Lycke:
Davidsson och Lock gör eternitplattor.

Samuel Plottner:
Är du inte klok? Det är ju förbjudet!

Jörgen Lycke:
Dom gör en ny sort, utan asbest, lätteternit.

Samuel Plottner:
Jag hatar eternitplattor!

Lennart Cumberland-Brons:
Får man låna en telefon?

[Nu har helikoptern med sitt landningsställ lyft upp Joakim Plottner i tröjan.]

Joakim Plottner:
Jag skiter i dina aktier! Hör du det! Detta är inte roligt längre! Jag säjer upp mig!

Samuel Plottner:
Skulle jag, byggmästare Samuel Plottner, köpa 50000 aktier i ett företag som tillverkar eternitplattor? Över min döda kropp!

Lennart Cumberland-Brons (viskande i telefonen):
Hej det är jag, köp 50000 Davidsson och Lock omedelbart!

Samuel Plottner (till Lennart Cumberland-Brons):
Vad gör du?

Lennart Cumberland-Brons:
Jag tycker mycket om eternitplattor.

Joakim Plottner:
Nu får det vara slut på detta! Jag vill inte vara med, hör du det?

[Joakim Plottners tröja brister till hälften.]

Joakim Plottner:
Ahh, jag vill inte vara med!

Samuel Plottner (till Lennart Cumberland-Brons):
Hur kunde du veta att du skulle köpa dom?

Lennart Cumberland-Brons:
Jag vet inte...

Samuel Plottner:
Du fick veta något som du inte fick veta, eller hur?

Lennart Cumberland-Brons:
Vadå, vad fick jag veta som jag inte fick veta?

Samuel Plottner:
Det vet du nog!

Lennart Cumberland-Brons (osäker, inte arg):
Får man inte veta det man får veta nu heller? Hur ska man då veta om det man väl får veta är sånt man får veta eller inte får veta eller bara sånt man fått veta?

Joakim Plottner:
Du är en riktig gris, vet du det?

[Joakim Plottners tröja går helt sönder och han faller skrikandes ned i leran i en svinstia med grymtande grisar i.]

Samuel Plottner:
Varför vet du plötsligt att du ska köpa 50000 aktier?

Lennart Cumberland-Brons:
Det vet jag inte...

Samuel Plottner:
Vill du veta nåt mer som du inte vet?

Lennart Cumberland-Brons:
Jag vet inte...

Samuel Plottner:
Du ska sälja igen, omedelbart!

Lennart Cumberland-Brons:
Jaså? Det vet jag inte...

Samuel Plottner:
Nä, men det vet jag!

Jörgen Lycke:
Ska jag slå till nu?

Samuel Plottner:
Absolut!

Samuel Plottner (i telefonen):
Hallå?

[Joakim Plottner är fortfarande jagad av helikoptern.]

Joakim Plottner:
Jag vill inte vara med längre! Jag vill dra mig ur! Jag vill bli kock och laga mat; spaghetti, kålpudding, lammkottletter!

[Joakim Plottner kommer fram till ett stängsel där han kastar över sina saker och hoppar själv efter. Helikoptern åker in i stängslets ståltrådar och fastnar.]

Samuel Plottner:
Du kan inte smita, du vet för mycket!

Joakim Plottner:
Du kan väl sluta jaga mig med helikopter i alla fall, pappa!

Samuel Plottner:
Jag gör väl vad jag vill med min egen son?!

Jörgen Lycke:
Vi har köpt 50000 nu...

Samuel Plottner (gapskrattandes):
Jaha, för 60 spänn styck hoppas jag!

[Jörgen Lycke viskar något till Samuel Plottner som får honom att sluta skratta.]

Samuel Plottner:
87 spänn? Men det betyder ju...

Lennart Cumberland-Brons:
...att jag har tjänat en halv miljon!

[Samuel Plottner blir alldeles stum och sätter sig bakåt mot sitt skrivbord där modellen över Havredalens affärscentrum placerats.]

Lennart Cumberland-Brons:
Vad är det som händer på börsen? Ursäkta mig...

[Lennart Cumberland-Brons lämnar rummet varpå Jörgen Lycke också gör det med en efterapning av Lennart Cumberland-Brons replik.]

Jörgen Lycke:
Ursäkta mig...

Samuel Plottner (i telefonen):
Du visste detta, eller hur? Hallå? Hallå?

[Också Samuel Plottner lämnar rummet med samma replik (trots att ingen annan befinner sig i rummet).]

Samuel Plottner (som om han just kommit på något):
Ursäkta mig...

[Just när han ska gå ut ur rummet kommer arkitekten in genom dörren vid skrivbordet och frågar:]

Arkitekten:
Har du godkänt modellen till Havredalens affärscentrum?

Samuel Plottner (surt, lämnandes rummet):
Ja ja ja ja...

[Modellöverlämnaren tittar på den in mot mitten tillplattade modellen, som Samuel Plottner satt sig på tidigare.]

[Ett avsnitt med diverse filmning i något som ska föreställa stockholms fondbörs med dansande 'börsarbetare'. Allt medan låten Kung av ett sobert kaos spelas. Man får också se Benny Hörnsteen i sitt rum på övervåning med en valp i famnen. Allting slutar med att taket och väggarna lyfts bort och Benny Hörnsteen står och sjunger på det nyblivna taket som ses från en helikopters synvinkel.]

[Joakim Plottner kommer efter jakten tillbaka till sin rödgulrutiga bil. En pil har skjutits i däcket och luften pyser ut. Bredvid bilen står en kvinna med pilbåge.]

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Indianöverfall.

[Joakim Plottner tittar stum av förvåning mot kvinnan.]

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Vill du ha lift?

[Joakim Plottner och Dixie Hopper/Desirée Plottner åker på en väg i en liten trehjulingsbil. Dixie Hopper/Desirée Plottner röker.]

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Du luktar gris.

Joakim Plottner:
Jaså?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Varför luktar du gris?

Joakim Plottner:
Därför att min pappa är en gris.

Dixie Hopper/Desirée Plottner (småfnittrande):
Det är logiskt.

Joakim Plottner:
Vart är vi på väg?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Du vet nånting som ingen annan vet, eller hur?

Joakim Plottner:
Så säger min pappa också hela tiden.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Davidsson och Lock, vad vet du om dom?

Joakim Plottner:
Ingenting.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Din artikel då?

Joakim Plottner:
Vilken artikel?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Eternitplattor gör dig smalare

Joakim Plottner:
Det var ett tryckfel.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Vadå?

Joakim Plottner:
Lasagneplattor skulle det vara. Det var ett matrecept.

Dixie Hopper/Desirée Plottner (gapskrattande):
Det är ju genialt!

[Den låga bilen de båda sitter i kör under den nerfällda tågbommen och de har just passerat spåret då ett tåg i full fart kommer körandes.]

Dixie Hopper/Desirée Plottner (fortfarande gapskrattande):
Vet du att Davidsson och Lock har ökat sin orderingång med 48 procent? Det är kaos på börsen!

Joakim Plottner:
Men, det var ju bara rubriken som handlade om eternitplattor, artikeln handlade om mat!

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Folk läser bara rubriker! Tryckfel. Eternit. Lasagne. Det är ju samma ord nästan!

[De kör på utsidan förbi 3-4 snobbigt klädda herrar som stannat sin bil och står och urinerar vid sidan av vägen.]

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Nähähä, du. Det där var inget tryckfel! Det hade du allt räknat ut.

Joakim Plottner:
Menar du att Davidsson och Locks eternittillverkning ökar om det står i tidningen att folk blir smalare av eternitplatter?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Självklart. Folk har aldrig varit så fåfänga som nu! Utseende och pengar. Det är det enda som räknas. När såg du en ful och fattig sist?

Joakim Plottner:
Vart är vi på väg?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Spelar det nån roll?

Joakim Plottner:
Nä, bara inte min pappa får tag på mig.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Är din mamma också en gris?

Joakim Plottner:
 Det vet jag inte. Hon försvann när jag var liten.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Jaså?

Joakim Plottner:
Pappa sa att storken tog henne.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Och det trodde du på?

Joakim Plottner:
Nej, självklart inte.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Tänkte väl det.

Joakim Plottner:
Det finns ju inga storkar i det här landet. Vart är vi på väg?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Vi ska hämta direktör Lock!

Joakim Plottner:
Varför det?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Han gillar dina matrecept.

[Joakim Plottner och Dixie Hopper/Desirée Plottner står på en järnvägs/tunnelbanestation. Dixie Hopper/Desirée Plottner visar Joakim Plottner en bild från en tidning.]

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Så såg han ut då, det var förra året.

Joakim Plottner:
Känner du honom?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Jag har bara träffat honom en gång för 25 år sen. Men det var ett mycket mörkt rum, så jag minns bara hans rakvatten.

[Uppe vid rulltrappan, som Joakim Plottner och Dixie Hopper/Desirée Plottner står och bevakar, skymtar nu en herre i kostym.]

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Nu kommer han.

[Precis bakom honom kommer mängder av precis likadant klädda herrar. Dixie Hopper/Desirée Plottner tränger sig fram genom folkmassan.]

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Faan, dom har ju till och med samma rakvatten allihop!

[När alla de välklädda herrarna samlats i mitt på golvet nedanför rulltrappan, busvisslar Dixie Hopper/Desirée Plottner och skriker:]

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Davidsson och Lock, +14!

[Samtliga herrar utom en springer till receptionen och försöker få tag på en telefon.]

Dixie Hopper/Desirée Plottner (till personen):
Helge Lock.

Helge Lock:
Mmm. Dixie Hopper.

Dixie Hopper/Desirée Plottner (pekandes mot Joakim Plottner):
Joakim Plottner.

Joakim Plottner:
Hej.

[Benny Hörnsteen sitter på sitt rum och tittar på TV, och skrattar. Det är en clown på den, och musiken är typisk. Bredvid honom sitter 3 arbetare vid sina datorer. Arbetarnas datorer piper till och de blir förskräckta när en speciell börskurs sjunkit kraftigt. De skriver en lapp och lämnar den försiktigt till Benny Hörnsteen. Han blir alldeles tyst och ser sur ut. Medan han sitter tyst börjar arbetarna titta på Benny Hörnsteens TV och börjar även de att skratta. Benny Hörnsteen reser sig, stänger av datorn och går iväg. När Benny Hörnsteen gått sätter arbetarna på TV:n och fortsätter skratta.]

[Benny Hörnsteen går ner för en trappa. En fotograf fotograferar honom. Benny Hörnsteen tar kameran, tar ur filmen och stoppar den i munnen på fotografen. Han går ut ur huset. Där står ytterligare en fotograf som tar några kort. Benny Hörnsteen tar kameran, lägger några tusenlappar i fotografens ficka och går in i sin bil. Han åker på gatorna i hög fart och slirar mycket. Under färden slänger han ut filmen som suttit i den kamera han nyss beslagtagit. När han stannar och går ur bilen står ännu en fotograf där och tar kort. Han rycker till sig kameran och ger fotografen den kamera han tömt på film. Han går in en port, ur vilken Samuel Plottner och Jörgen Lycke precis kommer ut ur. De två går in mot innerstan på en gågata.]

Samuel Plottner:
Hur kunde du veta att Davidsson och Lock var på gång?

Jörgen Lycke:
Därför att någon plötsligt köpte 100000 aktier i Davidsson och Lock.

Samuel Plottner:
Vem gjorde det?

Jörgen Lycke:
Aktiebolaget Panamaflax...

Samuel Plottner:
...som...

Jörgen Lycke:
...är ett brevlådeföretag i Lichtenstein...

Samuel Plottner:
...som...

Jörgen Lycke:
...ägs av investmentbolaget Klotet...

Samuel Plottner:
...som...

Jörgen Lycke:
...ägs av Helge Lock...

Samuel Plottner:
...som...

Jörgen Lycke:
...är ena halvan av Davidsson och Lock...

Samuel Plottner:
...som...

Jörgen Lycke:
...plötsligt märkt en kraftigt ökad orderingång...

Samuel Plottner:
...som...

Jörgen Lycke:
...berodde på en tidningsartikel...

Samuel Plottner:
...som...

Jörgen Lycke:
...skrivits av Joakim Plottner...

Samuel Plottner:
...som...

Jörgen Lycke:
...är son till Samuel Plottner...

Samuel Plottner:
...som...

Jörgen Lycke:
...ibland är lika trögfattad...

Samuel Plottner:
...som...

Jörgen Lycke:
...cementen han bygger sina hus av!

Samuel Plottner (gåendes i andra tankar):
Just det! Precis så måste det ju vara! Ge mig en telefon omedelbart!

[Samuel Plottner springer in på ett torg med någon slags vaktkur i mitten. Han knuffar ut vakten och tar telefonen.
Dixie Hopper/Desirée Plottner, Joakim Plottner och nu också Helge Lock åker i den lilla trehjulsbilen.]

Helge Lock:
Det luktar gris.

Joakim Plottner:
Ja, det är jag.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Det är ärftligt, hans pappa är en gris.

Helge Lock:
 Ja, jag vet.

Joakim Plottner:
Vad vill ni mig egentligen?

Helge Lock:
Unge man! Hör på mig noga nu.

Joakim Plottner:
Ja.

Helge Lock:
Du har en far...

Joakim Plottner:
Hur vet du, det?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Det har jag berättat.

[Mobiltelefonen Joakim Plottner bär med sig ringer.]

Joakim Plottner:
Jaha, det är till mig.

[Han lyfter upp luren och svarar.]

Joakim Plottner:
Hallå?

[Det är Samuel Plottner som ringer från sin vaktkur.]

Samuel Plottner:
Jag vet allt. Det är lika bra att du ger upp! Jag kommer att jaga dig till världens ände och putta dig över kanten!

Joakim Plottner:
Jorden är rund, pappa. Det finns ingen kant.

Samuel Plottner:
Försök inte slingra dig nu! Du har nåt kok ihop med Helge. Jag vet precis hur ni har räknat ut det! Du ska bli hans...han ska bli din...du...ni...han ska bli din...du ska...ni...ni sk...han har plane...ni ska på nåt sätt...ni ska...Hur fan har ni räknat ut det?

[Bilen stannar vid en affär. Joakim Plottner ger mobil telefonen till en tant som går förbi och säger:]

Joakim Plottner:
Du, det är till dig.

Samuel Plottner:
Du ska ge fan i Helge, hör du det?

Dam på gatan:
Vilken Helge? Menar du Helge Rydberg?

Samuel Plottner:
Hallå, vem är det? Vad är detta?

[Samuel Plottner ger telefonen till vakten som nyss knuffats ur och går iväg med Jörgen Lycke.]

Slottsvakt:
Hallå?

[Dixie Hopper/Desirée Plottner, Helge Lock och Joakim Plottner står inne i en affär som det finns en massa hattar i.]

Joakim Plottner:
Kan jag byta om någonstans?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Där inne.

Helge Lock:
Undrar inte du vad vi vill?

Joakim Plottner:
Det vet jag redan.

Helge Lock:
Jaså?

Joakim Plottner:
Ni vill ha pappas pengar.

Helge Lock:
Hur kan du veta det?

Joakim Plottner:
Det vill alla.

Helge Lock:
Men undrar du inte varför vi har kontaktat dig?

Joakim Plottner:
Ni hatar pappa, han hatar eternitplattor, jag hatar hus, alltså hjälper jag er.

Helge Lock:
Men undrar du inte hur det ska gå till?

Joakim Plottner:
Jag skriver fler artiklar. Rockwoll dödar din solbränna. Jag blir ful av lättbetong. Höghus ger dig slappa bröst.

Helge Lock:
Du undrar inte över nånting du.

Joakim Plottner:
Nä.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Undrar du inte vem jag är?

Joakim Plottner:
Du heter Dixie Hopper och har hattaffär.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Jag heter Desirée Plottner och är din mamma.

[Joakim Plottner som stått bakom ett draperi drar nu undan det. Han ser dock annorlunda ut nu; andra kläder, pipskägg och han pratar annorlunda.]

Alexander Plottner/Joakim Plottner:
Mamma?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Joakim?

Alexander Plottner:
Eh, Alexander.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Vadå?

Alexander Plottner:
Det här är inte jag, det är min bror.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Då är det alltså som jag trodde.

Alexander Plottner:
Jag vet inte vad du trodde, men så är det. Hejdå, mamma.

Helge Lock:
Vad är det som händer här egentligen?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Han är alla tre pojkarna.

Helge Lock:
Vadå?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Samuel skulle ju tvunget ha tre pojkar.

Helge Lock:
Ja..

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Så jag lurade i honom att han fick trillingar. Sen fick han se dom en och en.

Helge Lock:
Men det var Joakim alla tre?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Han döpte dom till Alexander, Lukas och Joakim efter Kalle Anka, för att dom skulle ha tur och bli rika.

[Benny Hörnsteen sitter och tittar på TV på samma program som tidigare och har samma arbetare bredvid sig. Alla tre arbetarna går upp från sin stol, röker och störtar tillbaka till datorn när den piper. Denna gång skrattar inte Benny Hörnsteen åt programmet, utan mumlar för sig själv:]

Benny Hörnsteen:
När hönorna dansar lägger idioterna ägg.

[Clownen som varit i det program som Benny Hörnsteen just tittat på kommer in i sin loge efter programmet. Alexander Plottner kommer in genom dörren.]

Alexander Plottner:
Jag skulle bara hälsa från Lukas. Hej med dig, din pajas.

[Alexander Plottner skrattar lite och lämnar ett kuvert till clownen samt lämnar rummet. Clownen öppnar kuvertet och tittar nöjt på ett antal sedlar i höga valörer, som han tar upp ur det.]

[Samuel Plottner och Jörgen Lycke sitter i en skylift på väg upp till en balkong på översta vånigen i ett hus.]

Samuel Plottner:
Hur fan har han räknat ut det?

Jörgen Lycke:
Kan det va' så att...eh...att vi gjorde en tavla när vi lät Plottnerkoncernen köpas upp av 'Påsen'?

Samuel Plottner:
Det var väl 'Kumpano' som köpte Plottnerkoncernen?

Jörgen Lycke:
Tillsammans med 'Påsen', 'Kakan' och 'Pungen', ja.

Samuel Plottner:
'Påsen', 'Kakan' och 'Pungen' är tre helt ofarliga luftbolag.

Jörgen Lycke:
Som investerar i aktier utomlands under namnet 'Fossbury flopp international'.

Samuel Plottner:
Som ägs av 'Kumpano', dvs jag!

Jörgen Lycke:
Nej, Påsen äger ju 51 % av aktierna i 'Eko finans' som i sin tur äger 90% av 'Kakan' plus hela 'Pungen', dvs halva 'Fossbury flopp'.

Samuel Plottner:
Menar du att både 'Pungen' och 'Kakan' finns med i 'Påsen'?

[Skyliften har nu lyft upp de båda till en balkongdörr på övervåningen. Samuel Plottner har börjat bända upp dörren med ett tillhygge.]

Jörgen Lycke:
Och 'Fossbury flopp international'.

Samuel Plottner:
Som 'Kumpano' äger andra halvan av.

Jörgen Lycke:
Nä, som 'Kumpano' sålde andra halvan av till kolonialbanken i Zürich där aktiemajoriteten innehas av 'Bulvano', som i sin tur kontrolleras från Lichtenstein av 'Bärande balk AB' under namnet 'Piccolo invest' som egentligen är 'Påsen' också, fast andra halvan, dvs 'Kakan' och resten av 'Pungen', förstår du vad jag menar?

[De har kommit in en lägenhet, och Samuel Plottner kliver upp på en elektrisk våg. En liten melodi av elektroniskt entoniga ljud hörs och sedan Du har gått upp fjorton kilo med vågens monotona dator-röst. Samuel Plottner går snabbt av vågen.]

Jörgen Lycke:
Förstår du vad jag menar?

Samuel Plottner:
Det är klart jag förstår, tror du jag är idiot?

[En liten paus och sedan:]

Samuel Plottner:
Vad menar du?

Jörgen Lycke:
Vem äger 'Påsen'?

Samuel Plottner:
Det gör Joakim.

Jörgen Lycke:
Vem äger 'Kakan'?

Samuel Plottner:
Alexander.

Jörgen Lycke:
Vem äger 'Pungen'?

Samuel Plottner:
Lukas.

Jörgen Lycke:
Dina tre söner alltså.

Samuel Plottner:
Ja, dom fick varsit bolag i födelsedagspresent när dom fyllde 5 år.

Jörgen Lycke:
Om dom slog sig ihop, så skulle dom kunna ruinera dig på en kvart.

Samuel Plottner:
Det är ingen risk, dom hatar varandra.

Jörgen Lycke:
Men dom är väl inte så förtjusta i dig heller, eller hur?

Samuel Plottner:
Nej, det har du rätt i.

Jörgen Lycke:
Du måste se till att dom börjar tycka bättre om dig.

Samuel Plottner:
Och att dom fortsätter hata varandra.

[En nyckel rasslar i dörren.]

Samuel Plottner:
Han kommer!

Jörgen Lycke:
Joakim?

Samuel Plottner:
Ja, göm dig.

[Båda störtar in i en närbelägen klädgarderob.]

Jörgen Lycke:
Menar du att Joakim kommer hit nu?

Samuel Plottner:
Ja, han bor ju här.

Jörgen Lycke:
Men Joakim skulle ju...

Samuel Plottner:
Tyst, tyst...

[Alexander kommer in genom dörren med en väska. Telefonen ringer och han svarar med Joakims röst, ovetandes om att Samuel Plottner och Jörgen Lycke sitter i garderoben..]

Alexander Plottner/Joakim Plottner:
Hallå?

Cilly Cumberland-Brons:
Hej älskling, det är jag.

Alexander Plottner/Joakim Plottner:
Hej...

[Först nu ser han de två besökarna i garderoben och byter röst till Alexanders eftersom han är klädd som honom, och inte får avslöja sina tre identiteter.]

Alexander Plottner (förvånad):
...hej, hej, hej, hej, hej.

Cilly Cumberland-Brons:
Vad konstig du låter. Är det inte Joakim?

Alexander Plottner:
Nä, det är Alex...Jo det är...jo...jovisst...självklart...just det...just det...så är det ju faktiskt, ja.

Cilly Cumberland-Brons:
Mår du inte bra Joakim?

Alexander Plottner:
Vi får prata om det, ja. Det tycker jag att vi ska prata om, verkligen.

Cilly Cumberland-Brons:
Jag skulle bara höra om du kommer ikväll.

Alexander Plottner:
Det gör jag inte. Skulle aldrig falla mig in. Absolut inte.

Cilly Cumberland-Brons (arg, ledsen):
Men du har ju lovat! Det är ju min debut som designer! Min första visning!

Alexander Plottner:
Helvete...

Cilly Cumberland-Brons:
Vad sa du?

Alexander Plottner:
Jag ändrar mig. Hallå, jag kommer. Han kommer. Nån kommer. Jag menar det kommer väl alltid nån nån gång, eller hur? Om inte annat så kommer ju han. Eller jag eller nä. Eller jag vet inte. Hej då.

[Alexander Plottner lägger på luren och vänder sig mot Samuel Plottner.]

Alexander Plottner:
Vad gör du här?

Samuel Plottner:
Frågan är väl vad du gör här!

Alexander Plottner:
Väskan. Jag skulle hämta väskan till Joakim, han ringde.

Samuel Plottner:
Ringde Joakim till dig?

Alexander Plottner:
Ja. Nej inte riktigt så.

Samuel Plottner:
Var är han?

Alexander Plottner:
Säger jag inte...Vet jag inte, menar jag.

Samuel Plottner:
Var är han?

Alexander Plottner:
Jag är arkeolog, jag har mina utgrävningar att tänka på!

Samuel Plottner:
Alexander, stanna!

[De stormar ut i trappuppgången, Joakim först och Samuel Plottner samt Jörgen Lycke efter.]

Alexander Plottner:
Jag är arkeolog, jag tycker om fornminnen.

Samuel Plottner:
Var är Joakim?

Alexander Plottner:
Jag vet ingenting om Joakim! Jag avskyr Joakim! Jag avskyr nutiden! Jag tycker om forntiden!

Samuel Plottner:
Varför ringde Joakim till dig?

Alexander Plottner:
Jag vet inte, jag avskyr telefoner - jag tycker om fornminnen!

Samuel Plottner:
Stanna Alexander, jag tycker också om fornminnen!

[De har nu kommit ut på gatan utanför där Samuel Plottner med Jörgen Lycke fortsätter att springande jaga den flyende Alexander Plottner.]

Alexander Plottner:
Nej, det gör du inte alls det. Du tycker bara om pengar, du hatar fornminnen.

Samuel Plottner:
Nej, jag gillar fornminnen säger jag ju, men jag måste ha tag på Joakim!

Alexander Plottner:
Varför det?

Samuel Plottner:
Han kommer ruinera oss allihop om vi inte stoppar honom.

Alexander Plottner:
Han kommer ruinera dig, men det kan du behöva!

Samuel Plottner:
Du ska inte ha någonting med Joakim att göra!

Alexander Plottner:
Han är en fin kille!

Samuel Plottner:
Han är en bortskämd uppkäftig nolla!

Alexander Plottner:
Vad sa du?

[De stannar tvärt och Alexander Plottner tittar mot Samuel Plottner och Jörgen Lycke.]

Samuel Plottner (skrämd):
Lugn, Alexander, jag pratar om Joakim.

Alexander Plottner:
Det är min bror du pratar om!

Samuel Plottner:
Ja vadå, du har väl aldrig brytt dig om honom förut...

Alexander Plottner:
Du säger inte så om min bror, din cementgris!

Samuel Plottner:
Vänta lite nu, Alexander, vad tar det åt dig? Du har ju alltid avskytt Joakim!

[Alexander Plottner börjar nu jaga Samuel Plottner och Jörgen Lycke springandes.]

Alexander Plottner:
Joakim är en fin kille, hör du det? Om det är nån i vår familj som är tveksam så är det du!

Samuel Plottner:
Vad är det med dig? Du har väl aldrig brytt dig om honom förut? Jag tror aldrig jag har sett er tillsammans en gång.

Alexander Plottner:
Det beror på att du aldrig vart hemma. Mamma hade varit borta tre månader innan du upptäckte det.

Samuel Plottner:
Jag trodde hon var ute och shoppa'!

Alexander Plottner:
Är du verkligen säker på att du är min pappa?

Samuel Plottner:
Vad menar du med det?

Alexander Plottner:
Vet du hur barn blir till?

Samuel Plottner:
Det har jag en mycket klar uppfattning om, ja!

Alexander Plottner:
Vet du att man måste älska varandra då?

Samuel Plottner:
Inte nödvändigtvis.

Alexander Plottner:
En man och en kvinna utför en mycket intim kärleksakt med varandra. Har du hört talas om det, pappa?

Samuel Plottner:
Nu går du för långt, Alexander!

Alexander Plottner:
Du tror man köper dom på postorder, eller hur?

Samuel Plottner:
Reta mig inte, Alexander!

Alexander Plottner:
Är du impotent eller bara allmänt pervers?

Samuel Plottner:
Vad i helvete säger du?

[Nu stannar de tre åter igen.]

Alexander Plottner:
Lugn nu, pappa!

Samuel Plottner:
Nu kommer du hit, Alexander!

[Samuel Plottner och Samuel Plottners börjar nu ånyo springa efter Alexander.]

Alexander Plottner:
Det är inget fel på dig pappa, du är säkert helt normal!

Samuel Plottner:
Vad menar du med det? Det är klart att jag är normal!

Jörgen Lycke:
Ta det lungt nu, Samuel. Hetsa honom inte emot dig. Det är inte bra för affärerna!

Samuel Plottner:
Jag skiter i affärerna! Man säger inte så till sin egen far! Han ska lära sig veta hut! Nu stannar du, Alexander!

Alexander Plottner:
Kan vi inte sätta oss ner och prata igenom det här i lugn och ro, pappa?

Samuel Plottner:
Nu stannar du, annars ska jag se till att du blir det värsta fornminne som någonsin påträffats!

Alexander Plottner:
Du tyckte ju om fornminnen sa du förut!

Samuel Plottner:
Då ljög jag!

Jörgen Lycke:
Du måste vara snäll mot honom, Samuel!

Samuel Plottner:
Jag vill inte det!

[Plötsligt har Alexander Plottner försvunnit och Samuel Plottner och Jörgen Lycke stannar.]

Samuel Plottner:
Var tog han vägen?

Jörgen Lycke (pekande på en hattaffär):
Han sprang in här.

Samuel Plottner:
I en hattaffär, är han inte klok?

[De går in i hattaffären där Dixie Hopper/Desirée Plottner står ensam.]

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
God dag. Vad får det lov att vara?

Samuel Plottner (förvånad efter en lång paus):
Hej!

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Hej.

Samuel Plottner:
Vad gör du här?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Säljer hattar.

Samuel Plottner:
Hattar?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Mmm. Har du saknat mig?

Samuel Plottner:
Nej, skulle jag det?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Jaa, det tycker jag nog...

Samuel Plottner:
Min son, din son också alltså, Alexander...

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Jaa...

Samuel Plottner (i lite barskare ton):
Var är han?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
På månen.

Samuel Plottner (arg):
Du ljuger!

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Jaså...

Samuel Plottner:
Han är här...!

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Det ska inte va' en liten hatt i alla fall, till nya frun?

Samuel Plottner:
Jag vet att han är här!

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Med små penséer och jordgubbar på...

Samuel Plottner:
Och jag vet precis var han gömmer sig!

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Hon kanske är i 80-årsåldern?

[Samuel Plottner går fram till det gröna draperi som Joakim Plottner under en tidigare vistelse bytit om bakom.]

Samuel Plottner:
Vad hittar jag om jag drar undan det här skynket?

Alexander Plottner:
Barnen från Frostmofjället.

Samuel Plottner:
Min son, Alexander!

[Samuel Plottner drar undan skynket och bakom står Helge Lock.]

Samuel Plottner:
Helge?

Helge Lock (knäpper med fingrarna):
Trolleri!

Samuel Plottner:
Vad gör du här?

Helge Lock:
Säljer hattar!

Samuel Plottner:
Sluta underskatta mig! Jag vet precis hur ni har räknat ut det! Du, Helge, eternitplattor, Joakim, en hattaffär, Alexander, hur faan har ni räknat ut det?

Helge Lock:
Vill du veta något mer som du inte vet?

Samuel Plottner:
Nä.

Helge Lock:
Vet du vem som är Alexanders far?

Samuel Plottner:
Ja.

Helge Lock:
Nej...

Samuel Plottner:
Jo.

Helge Lock:
...det vet du inte!

Samuel Plottner:
Jag vet väl att jag är far till mina barn!

Helge Lock:
Jag är far till dina barn!

[Nu dyker Lukas Plottner fram bakom skynket. Han är den tredje av Plottner-bröderna och är klädd som en munk utan hår överst på huvudet. Han stammar lite och skrattar på ett annorlunda sätt.]

Lukas Plottner (till Helge Lock):
Pappa!

Samuel Plottner:
Alexander?

Lukas Plottner:
Lukas.

Samuel Plottner:
Vad gör du här?

Lukas Plottner (skrattandes hest på sitt sätt efteråt):
Sä-säljer ha-hattar.

[Cilly Cumberland-Brons sitter i en soffa i sitt rum och har en rad med porslinshundar framför sig. Hon kastar en mot fönstret som vetter ut mot gatan. Fönstret går sönder och hon fortsätter kasta ut porslinshundar med jämna mellanrum. Dörrklockan ringer och in stiger Lennart Cumberland-Brons.]

Lennart Cumberland-Brons:
Hejsan, Cilly, det är pappa! Vad gör du, Cilly?

[Ytterligare en porslinshund kastas ut genom fönstret.]

Lennart Cumberland-Brons:
Men Cilly, vad är det? Vad gör du?

Cilly Cumberland-Brons (likgiltigt):
Det ser du väl?

Lennart Cumberland-Brons:
Är det något fel på hundarna?

Cilly Cumberland-Brons (fortfarande likgiltig och med sur min):
Ja, dom går sönder när dom slår i gatan.

Lennart Cumberland-Brons:
Pappa har tjänat en halv miljon idag!

Cilly Cumberland-Brons:
Ojdå.

Lennart Cumberland-Brons:
Jag har gåvan, Cilly! Pengarna dröser på mig som mjäll!

Cilly Cumberland-Brons:
Kul.

[Lennart Cumberland-Brons går fram till bordet där ett visitkort ligger med namnsidan neråt och något är skrivet på den andra.]

Lennart Cumberland-Brons:
Åh, vad är det här?

Lennart Cumberland-Brons (läser på kortet):
Puss, BH.

Lennart Cumberland-Brons (fnissar lite):
Vem är BH?

[Han vänder på kortet och blir häpen när han ser vem det är från.]

Lennart Cumberland-Brons:
Benny Hörnsteen! Jösses, har du fått det här av Benny Hörnsteen?

Cilly Cumberland-Brons (fortfarande sur):
Ja, han ska gå med mig på visningen i kväll. Istället för Joakim.

Lennart Cumberland-Brons:
Benny Hörnsteen... Vet du vem Benny Hörnsteen är?

Cilly Cumberland-Brons:
Ja.

Lennart Cumberland-Brons:
Sveriges rikaste man!

Cilly Cumberland-Brons:
Gubbe!

Lennart Cumberland-Brons:
Du och han på visningen. Jag ska gå på visningen! Cilly... Din visning! Då blir du glad, va? Han och jag på samma bild i en tidning. Det räcker, mina aktier kommer att fara i luften som brunstiga hästorgan!

[Lennart Cumberland-Brons tar upp den stora porslinshunden som står på golvet och slänger ut den.]

Cilly Cumberland-Brons (skrikande):
Douglas!

Lennart Cumberland-Brons:
Vad är det?

Cilly Cumberland-Brons:
Du slängde ut Douglas!

Lennart Cumberland-Brons:
Ja, jag ville ju bara hjälpa dig!

[Ingen krasch hörs när Douglas slår i gatan och efter en stund kommer den farande in genom samma fönster de slängt ut den från. En sur tant hörs nerifrån gatan:]

Sur tant:
Ta reda på era djävla hundar!

[Samuel Plottner kommer paddlandes i en kanot. Efter honom kommer Jörgen Lycke.]

Jörgen Lycke:
Stanna Samuel! Dom försöker bara lura dig! Ja, men det är klart att du är far till dina barn! Det är lätt bevisat! Vad gjorde du 9 månader innan pojkarna föddes? Vad gjorde du då, Samuel? Samuel!

Samuel Plottner:
Jag var i Düsseldorf!

Jörgen Lycke:
Va?

Samuel Plottner:
Affärsmässa! Köpte plattsten.

Jörgen Lycke:
Plattsten?

Samuel Plottner:
Jag är lurad, fattar du det? Jag trodde det var 11 månader!

[Samuel Plottner ställer sig upp i båten och knyter ett rep om halsen. I andra ändan är en tung sten knuten.]

Samuel Plottner:
Adjö, du värld av kork och svek, av lömskans lögn och listens lek. Öppna helvetets café, här kommer det en djävel te.

[Samuel Plottner lyfter med stor möda upp den tunga stenen och försöker svinga ut den i vattnet. Han tappar den dock när den är över kanoten och den gör ett stort hål i skrovet, drar med Samuel Plottners huvud genom det, samt vänder kanoten uppochned så att Samuel Plottner har huvudet igenom hålet och resten under vattnet.]

Samuel Plottner (ynkligt):
Hjälp!

[I hattaffären står nu Helge Lock och Dixie Hopper/Desirée Plottner och pratar samtidigt som de expiderar en kund som sitter och provar en hatt i stolen framför dem.]

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Varför sa du det?

Helge Lock:
Jag kunde inte låta bli!

Dam i hattaffär:
Ni har ingen diskretare?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Han bara stack!

Helge Lock:
Samuel?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Nej, Lukas.

Helge Lock:
Alexander, menar du?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Ja, Joakim alltså.

Helge Lock:
Ja, just det.

Dam i hattaffär:
Ni har ingen diskretare?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Om vi ska kunna köpa upp hela Plottner-koncernen så måste ju Lukas hjälpa oss att få ner priset på aktierna, fattar du väl?

Helge Lock:
Du menar Joakim?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Ja, eller Alexander.

Helge Lock:
Du tror inte att han gör det nu?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Han kanske blev sur!

Helge Lock:
Vi får leta reda på Joakim så fort som möjligt och be att han pratar med Lukas.

Dam i hattaffär (i argare ton):
Ni har ingen dikretare?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Joakims flickvän har en modevisning ikväll, som jag är inbjuden till.

Helge Lock:
Ja, då är naturligtvis Lukas där!

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Du menar Joakim.

Helge Lock (osäker):
Ja, just det. Eller Alexander.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Och Samuel.

Helge Lock:
Samuel?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Ja, han letar ju efter Joakim!

Helge Lock:
Det var väl Alexander han letade efter?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Men det var väl Joakim du skulle prata med, eller hur?

Helge Lock:
Ja, Lukas alltså.

Dam i hattaffär (skrikande):
Ni har ingen diskretare?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Åh, förlåt mig. Jodå, vi har ju den här lilla guldbroschen som ser ut som en sjöhäst.

Dam i hattaffär:
Ja...

[Uppe på stranden står nu Samuel Plottner med huvudet genom kanoten som är uppsatt på två träställningar i vardera ände. Bredvid honom står Jörgen Lycke och en herre som sågar i kanoten för att få loss Samuel Plottner.]

Samuel Plottner:
Jag har ju betalat dom!

Jörgen Lycke:
Vilka då?

Samuel Plottner:
Mina barn! Allt annat man betalar äger man ju, eller hur?

Jörgen Lycke:
Eller hyr, som kanoten till exempel. Och barnen...

Samuel Plottner:
Jag har hållit 3 personer vid liv i 25 år för beskattade pengar, räknas inte det?

Jörgen Lycke:
Jodå, men du måste...

Samuel Plottner:
Dom kan inte stjäla mina ärligt betalda barn, bara för att jag var i Düsseldorf!

Jörgen Lycke:
Vad tror du pojkarna själva tycker?

Samuel Plottner (efter en kort paus):
Satan.

Jörgen Lycke:
Tänk om dom hade tyckt bättre om dig, Samuel.

Samuel Plottner:
Satan!

Jörgen Lycke:
Du måste försöka få dom på din sida.

Samuel Plottner:
SATAN!

Jörgen Lycke:
Varför är det så svårt?

Samuel Plottner:
Det är tre dårar du pratar om! Tre mega-dårar! En ska bli kock och en ska bli arkeolog och en ska bli munk och ser ut som en travbana på huvudet.

[En person uppklädd som en betjänt kommer fram med en telefon till dem.]

Telefonbetjänt:
Samuel Plottner?

Samuel Plottner:
Ja?

Telefonbetjänt:
Telefon.

Samuel Plottner (i telefonen):
Hallå?

[Betjänten får hålla telefonen intill Samuel Plottner eftersom han fortfarande sitter fast i kanoten. Den som pratar med Samuel Plottner är Benny Hörnsteen som sitter inuti en svart bil 5 meter därifrån.]

Benny Hörnsteen:
Jag vill träffa Lukas, din son.

Samuel Plottner:
Varför det?

Benny Hörnsteen:
Han gör affärer.

Samuel Plottner:
Vad då för affärer?

Benny Hörnsteen:
Han gör dom affärer jag ska göra, just innan jag gör dom.

Samuel Plottner:
Omöjligt, han är ju munk i en svårt religiös sekt!

Benny Hörnsteen:
Just det, världens bästa alibi.

[Benny Hörnsteen lägger på luren.]

Samuel Plottner:
Hallå? Hallå?

[Betjänten som kommit med telefonen går iväg.]

Samuel Plottner:
Han la´ på...

Jörgen Lycke:
Vem var det?

Samuel Plottner:
Lukas gör affärer... Världens bästa alibi...?

[I den religiösa sektens lokal har medlemmarna församlats (och därmed också Lukas). De sjunger Himmelen har skänkt oss alibi medan de springer om kring. Ledarmunken (Pastor Himmler) doppar också ner deras huvuden i sand. Den sista av dem blir nedstoppad särskilt länge och sprattlar lite när han inte får luft, men klarar sig.]

[Lennart Cumberland-Brons står och penslar på sig rakkräm i ansiktet medan Cilly Cumberland-Brons står vid dörren och tittar på.]

Cilly Cumberland-Brons:
Lova att du pratar med Joakim!

Lennart Cumberland-Brons:
Satsa på Hörnsteen, Cilly, han ligger i elitserien!

Cilly Cumberland-Brons (något argare):
Lova att du pratar med Joakim!

Lennart Cumberland-Brons:
För min skull, Cilly, satsa på Hörnsteen! Så slipper du hålla på med den där design-skiten!

Cilly Cumberland-Brons (arg):
Lova att du pratar med Joakim!

Lennart Cumberland-Brons:
Ja, jag ska prata med Joakim...

Lennart Cumberland-Brons (tyst):
...så fort jag är klar med Hörnsteen.

[Benny Hörnsteen står och penslar på rakkräm på sin haka och sin flint och pratar för sig själv.]

Benny Hörnsteen:
Ja, jag ska prata med Joakim. Skicka en hälsning till hans bror, Lukas. En helvetes varm hälsning från Benny Hörnsteen.

[Samuel Plottner och Jörgen Lycke står och penslar på rakkräm i ansiktet.]

Samuel Plottner:
Är du säker på att Joakim är där nu? På en modevisning - sånt skit.

Jörgen Lycke:
Han är där, Samuel.

Samuel Plottner:
Jag har aldrig varit på en modevisning i hela mitt liv.

Jörgen Lycke:
Han behöver väl inte vara lik dig bara för att han är din före detta son.

Samuel Plottner:
Han är min son. Jag har betalat honom. Jag har kvitton.

Jörgen Lycke:
Han kommer att vara där Samuel. Han är kär i designern och kärleken är störst av allt.

Samuel Plottner:
Sånt där ska man sjunga om, inte leva efter.

[Helge Lock och Dixie Hopper/Desirée Plottner står också och penslar på sig rakkräm - Helge Lock i ansiktet och Dixie Hopper/Desirée Plottner i armhålan.]

Helge Lock:
Joakim Alexander Lukas Plottner ska i afton bli son till Helge William Lock.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Ja, och till Dixie Desirée Hopper.

[Till modevisningen har kommit mycket folk, även de som sagt sig skulle komma. Uppe på scenen kommer nu Lennart Cumberland-Brons fram och ska introducera showen.]

Lennart Cumberland-Brons:
Mina damer och herrar som direktör för Saturnusbolaget och därmed denna restaurang är jag mycket stolt över vad jag har att erbjuda er i afton. Själv begriper jag ingenting om kläder, förutom att man ska ha dem på sig för att de ska göra någon nytta.

[Lennart Cumberland-Brons skrattar lite, men publiken är helt knäpptyst.]

Lennart Cumberland-Brons:
Hellre vaken än naken, som Einstein sa till påven.

[Lennart Cumberland-Brons skrattar lite nu också men utan att publiken rör en min.]

Lennart Cumberland-Brons (efter att ha skrattat klart):
Så jag lämnar över ordet till kvällens debuterande modedesigner som själv ska presentera sina alster. Min egen dotter:
Cilly Cumberland-Brons.

[Publiken applåderar och medan Cilly kommer fram, är någon igång och tar kort på Benny Hörnsteen & co.]

Cilly Cumberland-Brons:
Ja, jag hoppas att ni ska få en spännande och annorlunda kväll. Själv så tycker jag att mina kläder är både inspirerande och vackra, och jag hoppas självklart att ni ska tycka detsamma.

[Lite stillsam musik (Fashion) spelas i bakgrunden medan den första modellen kommer ut på scenen och Cilly Cumberland-Brons kommenterar kläderna. Modell ett har en kostym, men med kavajen som byxor och tvärt om.]

Cilly Cumberland-Brons:
Först ut är Eivor, det är en tvärtomdesignad kostym med kavaj som byxor och byxorna som kavaj. Det är mycket orginellt, mycket iögonfallande och precis så opraktiskt som det ska vara i år.

[Modell ett går ut, applåder och modell två kommer in. Hon har två resväskor på sig; en för under och en för överkroppen.]

Cilly Cumberland-Brons:
Och så har vi lilla Birgit som kommer här. Klädd i två resväskor. Också orginellt, också nytt, också svårburet, men åh så vackert på den som har kroppen för´t.

[Modell två går ut, applåder och modell tre kommer in. Hon är klädd i tvådelad baddräkt gjord av polkagriskarameller.]

Cilly Cumberland-Brons:
Det hetaste på badstränderna visar Monika här. En soldräkt i polkagris. Går att äta upp när man tröttnar på den. Och ju mer man äter, ju mer solbränd blir man ju.

[Modell tre går ut, applåder och modell fyra kommer in. Hon har några slags hamsterburar runt kroppen där levande hamstrar springer omkring. Medan detta sker får man se en fotograf med massor av kameror ta kort på Benny Hörnsteen, vilt skrattande.]

Cilly Cumberland-Brons:
Här kommer Hildegard i en slags aftonklänning dekorerad med söta små hamstrar. Rak och stilfull i linjerna. Gulligt och levande, eller hur?

[Publiken applåderar mer än tidigare medan modell fyra gör sin sorti. De som skulle träffa Joakim har under föreställningen hållit ögonen på honom, men när de tittar nu är han försvunnen.]

Benny Hörnsteen:
Vad hände?

[Modell fem kommer in. Hon har en persienn på framsidan och har en bikini under.]

Cilly Cumberland-Brons:
En annan spännande aftonklänning visar Gunnel här. Den är gjord i persienn. Och med ett enkelt handgrepp kan man själv förändra hela designen. Festligt och utmanande.

[Publiken applåderar nu mer än någonsin.]

Cilly Cumberland-Brons:
Nästa kreation är en ko...

[Joakim kommer nu helt oförberett in på scenen klädd i sina egna kläder.]

Cilly Cumberland-Brons:
...stym som Joakim här visar. Det är en exklusiv så kallad hajkostym. Diskret kamouflagefärgad så att man inte syns bland andra hajar utan att för den sakens skull bli överkörd eller förbisedd. Tråkig, ful, menlös.

[Knappt några applåder från publiken. På vägen ut viskar Joakim Plottner till Cilly Cumberland-Brons:]

Joakim Plottner (viskar):
Följ med mig!

Cilly Cumberland-Brons:
Aldrig!

[Nästa modell kommer in med en enormt stor dunjacka på sig.]

Cilly Cumberland-Brons:
Nästa kreation är en kosackinspirerad vardagsdress i 100% dun som Nichole här visar. Underbar året om i vårt kalla klimat. Varm, stor och tung.

[Publiken applåderar.]

[Joakim Plottner går ut genom en dörr från modevisningsscenen och kommer till ett rum med massor av dörrar. Efter kommer Samuel Plottner.]

Samuel Plottner:
Nu kommer du hit, din satans pellejöns.

[Joakim Plottner går i igenom en av de många dörrarna och Samuel Plottner springer efter. Plötsligt kommer Joakim Plottner tillbaka ut genom en av de många dörrarna och möts då av Dixie Hopper/Desirée Plottner som just kommer genom huvudentrén.]

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Joakim, stanna, jag har ett förslag. Vänta!

[Joakim Plottner springer in genom ytterligare en dörr med Dixie Hopper/Desirée Plottner efter sig. När han sedan kommer ut genom ytterligare en dörr möts han av både Samuel Plottner och Benny Hörnsteen som just kommit.]

Benny Hörnsteen:
Vad är det för mystiska affärer du håller på med?

[Joakim Plottner springer in genom en till dörr.]

Samuel Plottner:
Vi möter honom den vägen!

[Joakim Plottner kommer då ut ur samma dörr han sprang in genom, och avlägsnar sig från platsen. När sedan de andra möts på golvet, stormar mängder av fotografer in genom huvudentrén och fotograferar.]

[En massa tidningar med olika rubriker om dessa människor visas medan Om man vill bli rik spelas.]

[Cilly och Benny Hörnsteen sitter på morgonen i en säng och Benny Hörnsteen tittar på TV.]

Cilly Cumberland-Brons:
Vad gör du?

Benny Hörnsteen:
Tittar på TV.

Cilly Cumberland-Brons:
Vad är det på TV?

Benny Hörnsteen:
Conny Corny.

Cilly Cumberland-Brons:
Har jag aldrig hört talas om.

Benny Hörnsteen:
Nej, det här är min egen TV-kanal som jag sponsrar. My channel.

[Den glada musiken som hörts när Benny Hörnsteen tidigare tittat på TV hörs. Clownen gör ett trick med ett par byxor från en i publiken.]

Benny Hörnsteen (förvånad):
Vad gör han? ... Är han inte klok? ... Men det är ju omöjligt!

[Benny Hörnsteen lyfter luren till telefonen och ringer ett samtal.]

Benny Hörnsteen:
Hej det är jag. Köp allt du kan komma över i 'Kumpano'. Ja, jag vet att 'Kumpano' ägs av Samuel Plottner. Nej, jag har inte tappat förståndet. Ja. Jag vill ha allt som går att få tag i. Allt, ja. Ja. Nej. Gör som jag säger.

Cilly Cumberland-Brons:
När hönorna dansar lägger tupparna ägg.

Benny Hörnsteen:
Vadå?

Cilly Cumberland-Brons:
Du tror att jag är en idiot, va...

Benny Hörnsteen:
Vad pratar du om?

Cilly Cumberland-Brons:
...som inget fattar.

Benny Hörnsteen:
Vad är det?

Cilly Cumberland-Brons:
Det är så du får dina tips!

Benny Hörnsteen:
Vilka tips?

Cilly Cumberland-Brons:
Dina heta börstips. Genom fniss-nissen där i TV:n. Han tipsar dig med något raffinerat signalsystem, eller hur?

Benny Hörnsteen:
Fattar du vad du säger?

Cilly Cumberland-Brons:
Ja.

Benny Hörnsteen:
Du får inte veta detta, Cilly! Ingen får veta detta.

Cilly Cumberland-Brons:
Än sen då? Nu vet jag det.

Benny Hörnsteen:
Då måste jag döda dig, Cilly, om du vet detta.

[Nu har ett nytt program börjat på kanalen och som värd sitter Lukas där.]

Cilly Cumberland-Brons:
Titta, där är ju Lukas, Joakims bror.

Lukas Plottner:
Och det var sista gången vi såg Conny Corny i den här kanalen.

Benny Hörnsteen:
Vad säger du?

Lukas Plottner:
Vi kanske än en gång ska påpeka att den här kanalen inte längre sponsras av Benny Hörnsteens 'Fortuna' utan numer av stiftelsen 'Guds änglar' och 'St Pers minnesfond'. Med anledning av detta har vi också bytt namn till 'Sky channel'. Och så ett personligt meddelande: Cilly, jag vet att du är där! Kom hem, Joakim väntar...

Benny Hörnsteen:
Vad gör han?

Lukas Plottner:
...hör vad jag säger, Cilly...

Benny Hörnsteen:
Försvinn från min TV!

Cilly Cumberland-Brons:
Men han kan väl inte höra vad du säger heller?

Lukas Plottner:
...kom hem, Joakim väntar...

Benny Hörnsteen:
Ska du lära mig hur min TV-kanal fungerar?

Lukas Plottner:
...kom hem...

Benny Hörnsteen (hållandes upp en vanlig fjärrkontroll):
Vet du vad det här är?

Lukas Plottner:
...Cilly...

Benny Hörnsteen:
Med den här styr jag hela världen, och nu ska han bort!

Lukas Plottner:
...Benny Hörnsteen är ingen bra lekkam...

[Benny Hörnsteen knäpper av TV:n och riktar fjärrkontrollen mot Cilly och trycker på en knapp.]

Benny Hörnsteen:
 Och nu ska du bort! ... Den fungerar inte!

Cilly Cumberland-Brons:
Jo då, den fungerar allt, Benny lille. Det är du som inte fungerar.

[Cilly Cumberland-Brons reser sig ur sängen och klappar Benny Hörnsteen på flinten.]

[Conny Corny kommer ut i sin loge efter TVprogrammet. Han kastar sitt paraply så att det fastnar med spetsen i bilden av Benny Hörnsteen på väggen. På bordet ligger en lapp där Benny Hörnsteen skriver att han vill träffa Conny.]

[Samuel Plottner och Jörgen Lycke rusar ned för en större gräsbevuxen kulle i störtregn.]

Samuel Plottner:
Alexander! ... Alexander! Det ska va´ här någonstans!

Jörgen Lycke:
Ser du tälten där borta?

Samuel Plottner:
Vi går dit. Alexander! ... Alexander!

[När de kommer fram till tälten ramlar de ner i en ganska djup vattenfylld grop utanför.]

Samuel Plottner:
Kan du begripa varför han ska krypa omkring här och leta efter fornminnen?

Jörgen Lycke:
Ja, min son är ju med i scouterna, den rackarn!

Samuel Plottner:
Alexander!

[Tältet öppnas och en äldre herre tittar ut.]

Professor:
Vad är det?

Samuel Plottner:
Jag letar efter min son!

Professor:
När levde han?

Alexander Plottner:
Professorn! Titta vad jag hittade, professorn! Titta!

[Alexander Plottner kommer springandes med ett skelett i handen och snubblar över Samuel Plottner och Jörgen Lycke. Han ramlar över dem och ett knakande hörs när han landar.]

Alexander Plottner:
Foten...foten...foten...foten...(aj, aj)...

[Professor tittar på skelettets fot.]

Alexander Plottner:
Min fot!

Samuel Plottner:
Hej Alexander!

Alexander Plottner:
Är du här? Jag trodde inte du var intresserad av fornminnen!

Samuel Plottner:
Det är jag inte, men vi håller på och lägger ett pussel, Jörgen och jag!

Alexander Plottner:
Jaså, vad skoj!

Samuel Plottner:
Och det fattas vissa bitar!

Alexander Plottner:
Jaså, vad tråkigt!

Samuel Plottner:
Och jag tänkte att du kanske hade hittat några här!

Alexander Plottner:
Nej, det har jag inte gjort!

Professor:
Det fanns inga pussel på stenåldern.

Samuel Plottner:
Jag pratar inte om stenåldern.

Professor:
Pusslet är en gammal kinesisk uppfinning.

Samuel Plottner:
Jag pratar om ett alldeles nytt, svenskt pussel!

Professor:
Jaha...

Samuel Plottner:
Vad är 'Ruino' för något?

Alexander Plottner:
Det är inget pussel.

Samuel Plottner:
Nej, men ett bolag!

Alexander Plottner:
Ja...

Samuel Plottner:
Som gör vadå?

Alexander Plottner:
Finansierar.'

Samuel Plottner:
Vad?

Alexander Plottner:
Allt möjligt.

Samuel Plottner:
Och vad gör 'Järnålderns vänner'?

Alexander Plottner:
Förvaltar.

Samuel Plottner:
Vad då?

Alexander Plottner:
Pengar.

Samuel Plottner:
Och vad gör 'Gamla gravplatspojkar', 'Fossilsällskapet' och 'Istidens väl och ve'?

Alexander Plottner:
Hjälper te.

Samuel Plottner:
Och varför köper 'Fornminnesfonden' plötsligt aktier i Plottnerkoncernen?

Alexander Plottner:
Vi måste ju placera våra pengar. Utgrävningarna går lysande. Titta här, jag har just hittat en svensk ifrån stenåldern!

Samuel Plottner (tittandes på skelettet):
Vad är det för skitsnack! Svensk förresten, det står ju Hongkong här!

Alexander Plottner:
Han kanske var invandrare...

[Lennart Cumberland-Brons och Benny Hörnsteen åker i en bergochdalbana på någon nöjesplats.]

Lennart Cumberland-Brons:
Varför skulle vi träffas just här?

Benny Hörnsteen:
Jag tar inga risker.

Lennart Cumberland-Brons:
Jag tycker det här är otäckt!

Benny Hörnsteen:
Någon håller på och bänder sig in i mitt imperium.

Lennart Cumberland-Brons:
Åhhhh...

Benny Hörnsteen:
Vad vet du om det?

Lennart Cumberland-Brons:
Ingenting. Släpp av mig, snälla!

Benny Hörnsteen:
Det är något skumt med din dotter Cilly.

Lennart Cumberland-Brons:
Åhhhh...

Benny Hörnsteen:
Hon är inte så dum som hon ser ut.

Lennart Cumberland-Brons:
Det är hon visst det. Stanna detta hemska.

Benny Hörnsteen:
Och Joakim...

Lennart Cumberland-Brons:
Åhhhh...

Benny Hörnsteen:
...och hans bröder...

Lennart Cumberland-Brons:
Ahhhh...

Benny Hörnsteen:
...och Conny Corny.

Lennart Cumberland-Brons:
Ahhhh...

Benny Hörnsteen:
Och Conny Corny, sa jag.

Lennart Cumberland-Brons:
Ja, vad är det med honom?

Benny Hörnsteen:
Vi hade ett avtal.

Lennart Cumberland-Brons:
Vadå?

Benny Hörnsteen:
Erkänn nu...

Lennart Cumberland-Brons:
Vadå? Släpp av mig, jag kräks!

Benny Hörnsteen:
Erkänn, sa jag.

Lennart Cumberland-Brons:
Ahhhh...

Benny Hörnsteen:
Erkänn då nån gång!

Lennart Cumberland-Brons:
Ja, jag erkänner, det är jag som är Conny Corny.

Benny Hörnsteen:
Idiot! Det vet jag väl!

Lennart Cumberland-Brons:
Ja, vad är det jag ska erkänna då?

Benny Hörnsteen:
Att du har sålt dig till dem.

Lennart Cumberland-Brons:
Åh, släpp av mig!

Benny Hörnsteen:
Hur kunde du göra det?

Lennart Cumberland-Brons:
Dom betalade bättre!

Benny Hörnsteen:
Vi hade ett avtal.

Lennart Cumberland-Brons:
Du har alltid behandlat mig som skit. Jag får inte ens synas tillsammans med dig, jag får inte nämna ditt namn.

Benny Hörnsteen:
Det beror på att du är och förblir ingen annan än Conny Corny, en misslyckad pajas.

Lennart Cumberland-Brons:
Jag kan väl inte hjälpa att Lukas knäckte koden?

Benny Hörnsteen:
Du sålde dig till dem för att du är besatt av snabba, lätta pengar. Därför kommer du aldrig bli något annat än en dörmatta som dom stora grabbarna torkar fötterna på.

Lennart Cumberland-Brons:
Men du är kär i min dotter, det har jag allt märkt. Och det blir din undergång, för hon vill inte ha dig. Hon vill ha Joakim, fattar du det?

[Vagnen har nu stannat och Benny Hörnsteen går av, men Lennart Cumberland-Brons skyddsspänne går inte upp.]

Lennart Cumberland-Brons:
Man kan inte köpa allt för pengar! Du får ditt du också, ingen går fri!

[Benny Hörnsteen går fram till en av arbetarna och ger honom en sedel av hög valör.]

Benny Hörnsteen:
Låt honom åka för hela denna pengen.

Lennart Cumberland-Brons (medan vagnen börjar åka):
Nej, nej vänta. Jag ska av. Jag har åkt färdigt. Nej, nämen vänta, va. Nej, nej, nej, nej. Nej, jag ska av, jag ska av.

[Cilly sitter vid ett bord nära disken på en restaurang.]

Cilly Cumberland-Brons:
Varför skulle vi träffas just här?

[Joakim dyker upp bakom disken. Han är klädd i full kockmundering med den karakteristiskta vita, puffiga huvudbonaden och har en skål i handen som han vispar i.]

Joakim Plottner:
Vill fröken beställa? Vill du ha något?

Cilly Cumberland-Brons:
Jobbar du här?

Joakim Plottner:
Ja.

Cilly Cumberland-Brons:
Som kock?

Joakim Plottner:
Jag måste ju lära mig ett riktigt jobb.

Cilly Cumberland-Brons (tittandes på Joakims (Alexanders) brutna fot):
Vad har du gjort med foten?

Joakim Plottner:
Det var inte jag, det var Alexander. Eh, nej det var jag. Eh, det vill säga egentligen bröt Alexander foten först och sen jag, fast på samma gång som han.

Cilly Cumberland-Brons:
Vad är det du håller på med egentligen?

Joakim Plottner:
Du måste hjälpa mig.

Cilly Cumberland-Brons:
Med vadå?

Joakim Plottner:
Snart kommer Jörgen hit.

Cilly Cumberland-Brons:
Vem är det?

Joakim Plottner:
Min expappas finansexpert.

Cilly Cumberland-Brons:
Vad då 'expappa'?

Joakim Plottner:
Min pappa är inte min pappa. Och det är inte din pappa heller, förresten.

Cilly Cumberland-Brons:
Vad pratar du om?

Joakim Plottner:
Din pappa heter Conny Corny.

Cilly Cumberland-Brons:
Vadå?

Joakim Plottner:
Conny Corny.

Cilly Cumberland-Brons:
Han på Benny Hörnsteens TV?

Joakim Plottner:
Just det.

Cilly Cumberland-Brons:
Är det pappa?

Joakim Plottner:
Ja.

Cilly Cumberland-Brons:
Åh, den jävla ormen.

Joakim Plottner:
Och min pappa heter inte Samuel utan Helge Lock.

Cilly Cumberland-Brons:
Conny Corny...fy faan.

Joakim Plottner:
Han är ett gammalt vänsterlim som mamma hade för 25 år sedan och nu har dom båda tänkt använda mig för att få tag på Samuels pengar.

Cilly Cumberland-Brons:
Det här kan vi bara inte finna oss i. Conny Corny...

Joakim Plottner:
Just det. Och det är därför Jörgen kommer hit.

Cilly Cumberland-Brons:
Är han också pappa till nån?

Joakim Plottner:
Nej, inte alls. Men...där kommer han förresten.

[Joakim går in och gömmer sig bakom disken när Jörgen kommer in.]

Cilly Cumberland-Brons:
Vad gör du?

Joakim Plottner:
Han får absolut inte se foten!

Cilly Cumberland-Brons:
Varför det?

Joakim Plottner:
Det var ju Alexander som hade brutit den!

Cilly Cumberland-Brons (tittandes mot den nervöse Jörgen):
Vad ska han göra?

Joakim Plottner:
Han ska gå in på toaletten. Han är så fruktansvärt rädd, förstår du. Om Samuel skulle få veta han är här och att han och jag ska ses på toaletten så...

Cilly Cumberland-Brons:
...bryter Samuel nacken av honom.

Joakim Plottner:
Och av mig också. Och dig med förresten, av bara farten.

Cilly Cumberland-Brons:
Vad ska du och han göra på toaletten?

Joakim Plottner:
Vi ska ta över hela Plottnerkoncernen.

Cilly Cumberland-Brons:
Du och han?

Joakim Plottner:
Nej, jag och mina bröder.

Cilly Cumberland-Brons:
Du och dina bröder? Men det går väl inte?

Joakim Plottner:
Varför skulle inte det gå?

Cilly Cumberland-Brons:
Ni tål ju inte varandra, har du sagt. Ni kan ju inte ens vistas i samma rum.

Joakim Plottner:
Jamen, så är det inte längre.

Cilly Cumberland-Brons:
Jaså?

Joakim Plottner:
Egentligen har vi alltid varit i samma rum, hela tiden.

Cilly Cumberland-Brons:
Hur menar du?

[Joakim Plottner som har legat gömd under disken, sträcker nu fram ansiktet. Han har nu klätt om till Alexander Plottner.]

Alexander Plottner:
Hallå, Cilly!

Cilly Cumberland-Brons:
Alexander?

Alexander Plottner:
Nej, Joakim.

Cilly Cumberland-Brons:
Vadå?

Alexander Plottner/Joakim Plottner:
Det här är inte Alexander, det är jag. Ja, jag lät alla tro att vi inte tålde varandra eftersom det var så svårt att vara i samma rum samtidigt alla tre om man bara var en.

Cilly Cumberland-Brons:
Du är inte klok...

Joakim Plottner:
Men det bekymrade ju inte min så kallade pappa. Han utnyttjade istället situationen ekonomiskt. Och av skattesjäl har han genom åren lämpat över en massa skit på oss bröder. Så nu har vi plötsligt 20 % var av aktierna i Plottnerkoncernen. Eftersom vi hatat varandra sen födseln var ju det ingen risk, men...

Cilly Cumberland-Brons:
...nu blir bröderna plötsligt sams och får 60 % av aktierna tillsammans.

Joakim Plottner:
 Mmm.

Cilly Cumberland-Brons:
Vad smart... Och det är han på toaletten som har alla papperen?

Joakim Plottner:
Jörgen, ja. Just det. Och nu måste du hjälpa mig med honom.

Cilly Cumberland-Brons:
Hur då?

Joakim Plottner:
Du ska distrahera honom medan jag byter om.

Cilly Cumberland-Brons:
På ett villkor...

Joakim Plottner:
Vadå?

Cilly Cumberland-Brons:
Att du sätter dit Conny Corny också.

Joakim Plottner:
Det kan ordnas.

[Inne på toaletten går Cilly fram till en av de flera toaletterna där Jörgen sitter.]

Cilly Cumberland-Brons:
Hej Jörgen.

Jörgen Lycke:
Hej.

Cilly Cumberland-Brons:
Alexander undrar om du kan ta emot honom.

Jörgen Lycke:
Om Samuel får reda på detta så är jag dödens. Dödens.

[Alexander kommer framhoppandes på kryckor efter att ha klätt om bredvid den avskärmade WC:n.]

Alexander Plottner:
Hej Jörgen, nu ska vi göra affärer.

Jörgen Lycke:
Jag kan inte göra detta mot Samuel.

Alexander Plottner:
Jodå, fram med papperen nu.

Jörgen Lycke:
Allt bygger på att ni bröder inte tål varandra. Om ni går ihop så får ni 60 % av aktierna.

Alexander Plottner:
Just det!

Cilly Cumberland-Brons:
Det kommer nån. Tyst med er nu!

[En äldre herre kommer in genom dörren.]

Cilly Cumberland-Brons (pekandes på urinoaren):
Välkommen. Ja det går bra att stiga fram här, ja. Ja, det är vad vi kan erbjuda idag, för där är det upptaget på den ena och sönder på den andra.

Mannen:
Ja, jag skulle bara göra...

Cilly Cumberland-Brons:
Ja, i så fall är det ju bara att sätta igång!

[Efter att Alexander nu har skrivit på det papper han ska springer han tillbaka bredvid avskärmningen så att Jörgen Lycke inte kan se när han byter om.]

Alexander Plottner:
Jag ska hämta Lukas.

Jörgen Lycke:
Vadå hämta Lukas, är inte han här? Alexander? Har ni inte kommit överrens?

Cilly Cumberland-Brons:
Jovisst, men ni får inte synas allihop. Tänk på vad som hände efter modevisningen.

Jörgen Lycke:
Det är väl ingen som ser oss här inne?

Cilly Cumberland-Brons:
Är det inte det?

Jörgen Lycke:
Jag tycker inte om detta. Alexander? Vart tog han vägen? Alexander? Jag tror inte jag kan fullfölja...

[Jörgen Lycke försöka resa sig från toalettstolen men får en smäll på kinden av Cilly Cumberland-Brons.]

Cilly Cumberland-Brons:
 Håll dig där inne!

Jörgen Lycke:
Aj.

Cilly Cumberland-Brons:
Åh, förlåt. Gjorde det ont?

Jörgen Lycke:
Ja.

Lukas Plottner (skrattandes efteråt):
Hej Jörgen!

Jörgen Lycke:
Hej. Har du också brutit foten?

Lukas Plottner:
Självklart. Vi munkar måste ju alltid ta på oss all världens lidande.

Cilly Cumberland-Brons (till den äldre mannen):
Och hur går det här då?

Mannen:
Jag tror det släppte.

Lukas Plottner:
Då ska jag säga till Joakim.

[Medan Lukas Plottner går för att byta om till Joakim Plottner börjar Jörgen Lyckes personsökare pipa.]

Jörgen Lycke (förskräckt, reser sig upp):
Min personsökare. Samuel vill ha tag i mig. Jag måste gå.

Cilly Cumberland-Brons:
Du går ingenstans!

Jörgen Lycke:
Han mördar mig!

Cilly Cumberland-Brons:
Vad tror du jag gör med dig om du försöker gå?

Jörgen Lycke:
Hör jag inte av mig inom 2 minuter sätter han Interpool efter mig.

Cilly Cumberland-Brons:
Sitter du inte på den där stolen om 2 sekunder, så kommer ingen någonsin att få träffa dig mer.

Jörgen Lycke:
Men vad är det här för busfasoner? Jag måste iväg!

Cilly Cumberland-Brons:
Du går ingenstans!

[Cilly Cumberland-Brons knuffar Jörgen Lycke så att han ramlar bakåt och sätter sig på toaletten igen.]

Jörgen Lycke:
Okej, då. Jag stannar väl. Men var är Joakim? Varför tar det sån tid? Dom var ju överrens!

Cilly Cumberland-Brons:
Han är strax klar. Jag menar...han kommer när som helst.

Jörgen Lycke:
Och du, hur kommer det sig att dom har brutit foten bägge två?

Joakim Plottner:
Hallå, Jörgen?

Jörgen Lycke:
Har du också brutit foten?

Joakim Plottner:
Javisst. Då fattar du väl att vi är överrens? Vi bryter till och med foten ihop.

Jörgen Lycke:
Tre bröder som bryter foten samtidigt, det är ju inte klokt.

Joakim Plottner:
Pappa är inte klok heller.

[Nu piper Jörgen Lyckes personsökare igen.]

Jörgen Lycke:
Det är Samuel. Jag måste iväg. Är du klar?

Joakim Plottner:
Javisst. Det här behåller jag.

Jörgen Lycke:
Hej med er. Samuel kommer skänka mig till pappersinsamlingen...

Joakim Plottner:
Samuel kommer gå upp i limningen.

Cilly Cumberland-Brons:
Du kommer aldrig att bli fri från Samuel, säger min pappa.

Joakim Plottner:
Varför det?

Cilly Cumberland-Brons:
Därför att du visste för mycket, sa han.

Joakim Plottner:
Det var ju Samuel som visste för mycket.

Cilly Cumberland-Brons:
Vadå?

Joakim Plottner:
Han visste att han hade tre söner, fast han hade bara en.

[En ny besökare kommer in på toaletten när Cilly Cumberland-Brons och Joakim Plottner lämnar den.]

Cilly Cumberland-Brons:
Varsågod.

[Ett flygplan kommer flygande genom luften. Efter en stund hoppar Dixie Hopper/Desirée Plottner, Samuel Plottner, Jörgen Lycke och Helge Lock ut genom dörren.]

Samuel Plottner:
Ut med er nu!

Dixie Hopper/Desirée Plottner (medan hon faller ut):
Ja, ja, jaaaaaaa...

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Helgeee...

Helge Lock:
Ja.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Helgeee...

Samuel Plottner:
Jörgen!

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Helgeee...

Samuel Plottner:
Jörgen!

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Helgeee...

Samuel Plottner:
Jörgen! Jörgen! Var är du, Jörgen?

Jörgen Lycke:
Här är jag!

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Häng på Helge!

Helge Lock:
Åhh, det här är äckligt! Hjälp.

Samuel Plottner:
Kom hit Jörgen!

Jörgen Lycke:
Ja, jag kommer, jag kommer!

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Vad ska vi göra, Samuel?

Samuel Plottner:
Vi ska träffas i molnet där nere!

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Vilket moln?

Samuel Plottner:
Där!

Helge Lock:
Ska vi inte använda fallskärmarna?

Samuel Plottner:
Jo.

Helge Lock:
När då?

Samuel Plottner:
Nu!

[Allihopa vecklar ut fallskärmarna.]

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Ahhh...

Jörgen Lycke:
Åh...Glmpv...Hjälp.

Samuel Plottner:
Följ med mig nu så åker vi in i molnet!

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Var är du någonstans?

Samuel Plottner:
Här är jag! Håll ihop! Vi ska in i molnet där nere!

Jörgen Lycke:
Hur gör man när man styr?

Samuel Plottner:
Dra i snörena bara!

Samuel Plottner:
Här är det! Titta, nu syns vi snart inte längre!

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Varför skulle vi träffas här?

Samuel Plottner:
Därför att jag vill prata ostört.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Vad vill du då?

Samuel Plottner:
Jag vill ha mina tre söner!

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Aldrig!

Samuel Plottner:
Jag köper dom för tre miljoner!

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Är du inte klok?

Helge Lock:
Det är ju en miljon styck!

Samuel Plottner:
Det är fruktansvärt bra betalt för tre dårar!

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Man gör inte så!

Samuel Plottner:
Visa dom köpekontraktet, Jörgen!

Samuel Plottner:
Skriv på, så blir allt som förut igen!

Helge Lock:
Vi säger två miljoner, så behåller vi Joakim.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Helge!

Samuel Plottner:
Vad säger ni?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Aldrig!

[Nu grips papprena som Jörgen Lycke hållt i av vinden och fladdrar iväg.]

Jörgen Lycke:
Nä...nä...nää.

Samuel Plottner:
Vad gör du? Okej, ni fick er chans. Nu gäller helt andra metoder.

[Dixie Hopper/Desirée Plottner fnyser lite när Samuel Plottner tar upp en pistol ur fickan.]

Samuel Plottner:
Bäste man vinner!

[När Samuel Plottner ska skjuta ett varningsskott i luften så tänker han inte på att han har fallskärmen precis över sig. Den går naturligtvis sönder och han tappar höjd allt medan han fortsätter skjuta och skrika:]

Samuel Plottner:
Ahhh...

[Joakim Plottner och Lennart Cumberland-Brons sitter i varsin hästförsedd sulky på en travbana.]

Lennart Cumberland-Brons:
Här är jag nu.

Joakim Plottner:
Ja, jag ser det.

Lennart Cumberland-Brons:
Varför skulle vi träffas just här?

Joakim Plottner:
Ingen aning!

Lennart Cumberland-Brons:
Det var ju din idé!

Joakim Plottner:
Det var du som ville träffas!

Lennart Cumberland-Brons:
Ja, jag vill ha resten av mina pengar!

Joakim Plottner:
Hör med Lukas.

Lennart Cumberland-Brons:
Han sa att jag skulle prata med dig.

Joakim Plottner:
Jag vet det.

Lennart Cumberland-Brons:
Var är pengarna då?

Joakim Plottner:
Du är inte den första han har blåst.

Lennart Cumberland-Brons:
Vad menar du med det?

Joakim Plottner:
Att han är religiös garanterar ingenting.

Lennart Cumberland-Brons:
Vad är det du vet som ingen annan vet?

Joakim Plottner:
Titta på min häst!

Lennart Cumberland-Brons:
Ja.

Joakim Plottner:
Det är min far som springer där och släpar på sitt livsverk. Och mitt i hans livsverk sitter jag och åker med.

Lennart Cumberland-Brons:
Jag förstår inte vad det skulle vara för likhet mellan Samuel och en travhäst.

Joakim Plottner:
Det gäller inte bara Samuel, det gäller dig och alla andra kapitalister också.

Lennart Cumberland-Brons:
Nej, jag förstår inte.

Joakim Plottner:
När dom hetsas så galloperar dom...

[Joakim Plottner snärtar till med sin piska vid Lennart Cumberland-Brons häst så att den galloperar iväg i full fart. Lennart Cumberland-Brons ramlar av farten av sulkyn och släpas mot marken när han försöker hålla sig kvar i tömmarna från sulkyn. Joakim Plottner skrattar.]

Lennart Cumberland-Brons:
Nej, nej, nej, nej, nej, åaaa...

Joakim Plottner:
...och tappar fullständigt kontrollen över allting, så dom diskas och måste tas ur loppet.

[Benny Hörnsteen och Dixie Hopper/Desirée Plottner dansar på något dansställe medan nattklubbsversionen av Bulle med sylt spelas.]

Benny Hörnsteen:
Varför ville du att vi skulle träffas just här?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Minnena. Och så måste vi vara försiktiga.

Benny Hörnsteen:
Mmm...

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Vad vill du?

Benny Hörnsteen:
Någon försöker ruinera mig.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Vem då?

Benny Hörnsteen:
Din son.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Joakim?

Benny Hörnsteen:
Nej, Lukas.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Aha.

Benny Hörnsteen:
Varför just Lukas?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Jag vet inte.

Benny Hörnsteen:
Vet han?

[Helge har kommit upp på dansgolvet och står och tittar på dem en bit ifrån.]

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Gå och sätt dig Helge.

Benny Hörnsteen:
Vad ska du med Helge till?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Gissa!

Benny Hörnsteen:
Vet han?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Om oss?

Benny Hörnsteen:
Mmm.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Helge?

Benny Hörnsteen:
Nej, Lukas.

Dixie Hopper/Desirée Plottner (irriterat till Helge Lock som kommit tillbaka):
Gå och sätt dig Helge!

Benny Hörnsteen:
Vad fan ska du med honom till?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Jag tror inte han vet.

Benny Hörnsteen:
Helge?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Nej, Lukas.

Benny Hörnsteen:
Vet Samuel?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Vet du?

Benny Hörnsteen:
Vadå?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Om oss.

Benny Hörnsteen:
Vad menar du?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Minns du någonting av det?

Benny Hörnsteen:
Av vadå?

Dixie Hopper/Desirée Plottner (irriterat till Helge Lock som kommit tillbaka igen):
Gå och sätt dig Helge!

Benny Hörnsteen:
Jag blir nervös av honom.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Minns du någonting?

Benny Hörnsteen:
Vad menar du?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Rivieran, den lilla restaurangen, apelsinlunden.

Benny Hörnsteen:
Var det jag och du?

Dixie Hopper/Desirée Plottner (suckar):
Vad minns du egentligen?

Benny Hörnsteen:
Samuels pengar...

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Jag gifte mig med Samuel, fick barn med Helge och rymde med dig.

Benny Hörnsteen:
Det är det bästa som hänt mig.

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Vilket då?

Benny Hörnsteen:
Samuels pengar.

[En mardrömslik musikfas utspelas i ett rökigt/dimmigt rum/plats. Drömmar som gör ont spelas.]

Helge Lock (med ruskigt eko samt ljudande som ur en telefon):
Vadå Samuels pengar? Dixie? Dixie?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Gå och lägg dig, Helge!

Helge Lock:
Jag kan inte sova. Jag drömde att du och Benny Hörnsteen...

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Det var bara en dröm. Kom så ska jag stoppa om dig.

Helge Lock:
Vem är det som ligger där?

[Låten som börjat spelas fortsätter nu och man får se Samuel Plottner i sin säng omgiven av de flesta förekommande personerna i filmen.]

Samuel kommer på morgonen in på sitt kontor. Där sitter då Joakim Plottner i stolen.

Joakim Plottner:
God morgon!

Samuel Plottner:
Vad gör du här?

Joakim Plottner:
Vi fick inte bygga Havredalens affärscentrum. Dom tyckte inte om modellen.

Samuel Plottner:
Vad gör du här?

Joakim Plottner:
Jag är den nye direktörn.

Samuel Plottner:
Vadå?

Joakim Plottner:
Styrelsen har sparkat dig.

Samuel Plottner:
Styrelsen?

Joakim Plottner:
Vi har 60 % av aktierna.

Samuel Plottner:
Vilka vi?

Joakim Plottner:
Alexander, Lukas och jag, det vill säga 'Finito finans'.

Samuel Plottner:
Har ni gått ihop?

Joakim Plottner:
Japp. Och det är en sak till.

[En stor maskin med en rivningskula på, smäller högljutt in väggen på huset.]

Joakim Plottner:
Vi river det här stället.

Samuel Plottner:
Men det kan ni väl inte göra heller? Stoppa detta...omdelbart!

[Samuel Plottner griper tag om den enorma kulan och dras med i dess pendling fram och tillbaka in genom hålet i väggen.]

Samuel Plottner:
Jörgen! Jörgen!

[Nu kommer Jörgen Lycke också in i rummet.]

Jörgen Lycke:
Vad är det?

Samuel Plottner:
Jörgen!

Jörgen Lycke:
Vad är det som har hänt? Vad gör ni? Vad håller ni på med?

Samuel Plottner:
Jag är lurad, fattar du det? Av mina egna barn! Stå inte bara där och glo, gör någonting Jörgen!

Jörgen Lycke:
Ja, jag kommer, jag kommer...hjälp.

[Jörgen Lycke griper nu också tag om kulan som fortfarande svänger fram och tillbaka in genom samma hål i väggen.]

Samuel Plottner:
Vad gör du?

Jörgen Lycke:
Ja, jag hjälper till...

Samuel Plottner:
Med vad då?

Jörgen Lycke:
Jag vet inte...

Samuel Plottner:
Du måste få stopp på detta, Jörgen!

Jörgen Lycke:
Hur då?

Samuel Plottner:
Dom får inte riva mitt livsverk!

Jörgen Lycke:
Joakim! Hjälp oss! Hjälp oss!

Joakim Plottner:
Men hoppa av kulan då, pappa!

Samuel Plottner:
Inte förrän du stoppar detta!

[Nu kommer också Dixie Hopper/Desirée Plottner in i rummet tätt följd av Helge Lock.]

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Vad är det som händer här?

Joakim Plottner:
Huset ska rivas!

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Är du inte klok?

[När Helge Lock kommer in träffas han av kulan och bokstavligen talat flyger ut genom rummet, genom en kontorssal och ut genom dess fönster. Han landar i vattnet nedanför.]

Helge Lock:
Hjääälp...

Samuel Plottner:
Joakim! Jag vill tala med Alexander och Lukas!

Joakim Plottner:
Det ska du få!

Jörgen Lycke (medan han hoppar av kulan inne på kontoret):
Jag tappar taget!

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Är ni inte riktigt kloka?

Jörgen Lycke:
Nä.

[Medan Joakim lämnar rummet för att byta om till en av sina bröder kommer Lennart Cumberland-Brons in i rummet.]

Lennart Cumberland-Brons:
Vad gör ni här?

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Joakim har tagit över!

Lennart Cumberland-Brons (leende):
Åhhh...

Samuel Plottner:
Gör något, Jörgen!

Jörgen Lycke:
Vad ska jag göra?

Samuel Plottner:
Stoppa kulan!

Jörgen Lycke:
Ja, ja...

Dixie Hopper/Desirée Plottner:
Nämen hör du! Akta dig!

[Nu stöter kulan på något märkligt sätt ner Dixie Hopper/Desirée Plottner och Jörgen Lycke ut genom hålet i väggen så att de ramlar ned i otorkad cement där man håller på att bygga någon slags väg.]

Dixie Hopper/Desirée Plottner & Jörgen Lycke:
Ahhh...

[Lennart Cumberland-Brons har tagit upp en telefon och ringt någonstans.]

Lennart Cumberland-Brons:
Sälj allt jag har i 'Kumpano', köp allt som finns i 'Finito'!

Samuel Plottner:
Vad gör du?

Lennart Cumberland-Brons (förskräckt):
Ingenting!

Samuel Plottner:
Hjälp mig då, för satan!

Lennart Cumberland-Brons:
Ja, ja, ja...

[Nu kommer också Benny Hörnsteen in i rummet.]

Benny Hörnsteen:
Du har ruinerat mig.

Lennart Cumberland-Brons:
Vad då?

Benny Hörnsteen:
Du har lurat mig att köpa aktier i 'Hatten', 'Roten', 'Mössan' och 'Kumpano'!

[När Benny Hörnsteen kommer emot Lennart Cumberland-Brons hoppar han också på kulan som fortfarande svänger i samma bana.]

Benny Hörnsteen:
Kom tillbaka din fega faan!

Samuel Plottner:
Hoppa av! Hoppa av! Hoppa av! Hoppa av! Hoppa av!

Benny Hörnsteen:
Försök inte smita!

[Nu hoppar även Benny Hörnsteen på kulan.]

Samuel Plottner:
Hoppa av! Hoppa av! Hoppa av! Hoppa av!

[Nu kommer Alexander Plottner in i rummet.]

Alexander Plottner:
Du ville prata med mig!

Samuel Plottner:
Är det sant att du gått ihop med Lukas och Joakim?

Alexander Plottner:
Ja!

Samuel Plottner:
Jag vill prata med Lukas också!

Alexander Plottner:
Då hämtar jag honom!

[Medan Alexander Plottner går för att byta om kommer en blöt Helge Lock tillbaka in i rummet.]

Helge Lock:
Alexander.

[Helge Lock träffas ånyo av kulan och flyger ut i vattnet igen samma väg som förut.]

Helge Lock:
Hjääälp...

Lennart Cumberland-Brons:
Jag orkar inte hålla längre!

[Lennart Cumberland-Brons faller tillsammans med Benny Hörnsteen ner i samma cement som Dixie Hopper/Desirée Plottner och Jörgen Lycke. Samuel Plottner hänger kvar. Nu kommer Lukas Plottner in i rummet.]

Lukas Plottner:
Vad vill du?

Samuel Plottner:
Varför är ni inte här alla tre?

Lukas Plottner:
För att det är omöjligt!

Samuel Plottner:
Varför är det omöjligt?

Lukas Plottner:
För att det bara finns en av oss!

Samuel Plottner:
Jag är lurad igen, alltså?

Lukas Plottner:
Ja!

Samuel Plottner:
Då skiter jag i detta!

[Samuel Plottner släpper taget från kulan när den är som längst ut och hamnar på taket av ett tåg som just kommer förbi. Dock är det en tunnel just där, så han får springa åt motsatt håll för att inte bli mosad under den.]

[Nu kommer Helge Lock tillbaka in på kontoret.]

Helge Lock:
Vad är det som händer här inne?

Lukas Plottner:
Akta dig!

[Kulan träffar Helge Lock och en tredje gång slungas Helge Lock tillbaka ut i vattnet.]

Helge Lock:
Neeej...

[Samuel Plottner springer fortfarande på tågets tak. Ett annat tåg kommer dock på spåret bredvid som kör åt motsatt håll. Han hoppar över till det, men även åt andra hållet finns en tunnel. Så han får åter springa i motsatt håll för att undvika att mosas. När tåget tillslut kört igenom tunneln och Samuel Plottner inte har någonstans att springa på, hoppar han av åt sidan. Han hoppar då rakt på en fjädrande fågelskrämma som han klänger sig fast vid. En farbror sitter strax intill och läser tidningen. På framsidan är det en bild på Samuel Plottner. Han lägger ned tidningen och tittar förvånat på Samuel Plottner som klängt sig fast vid fågelskrämman.

Helge Lock har nu lyfts upp ur vattnet i ett utspännt nät. Intill sitter en herre och läser tidningen. På framsidan är det en bild på just Helge Lock. Mannen lägger ned tidningen och tittar förvånat på Helge Lock.

Vid huset står nu en arbetare och borrar loss Dixie Hopper/Desirée Plottner, Jörgen Lycke, Benny Hörnsteen och Lennart Cumberland-Brons ur den stelnade cementen. Bredvid sitter en herre och läser tidningen. På framsidan är en bild på just dessa fyra personer. Han lägger ned tidningen och tittar förvånat på herrskapet.

Ett reportage från en nyhetssändning visas där en reporter står utanför Stockholms fondbörs.]

TV-reportern:
Förvirringen är total. Stockholms fondbörs ligger tom och öde. Samuel Plottner har gått under jorden och Benny Hörnsteen är borta. Helge Lock är borta. Och frågorna hopar sig: Vilken roll har Conny Corny spelat? Var finns Lennart Cumberland-Brons? Vad visste Joakim Plottner som ingen annan visste? Är det så enkelt att han kom på att det överhuvudtaget inte finns något att veta? Att spelet om dom största pengarna är som vilket lottospel som helst. Att den mytomspunna aktiehandeln i själva verket är ett simpelt hasardspel. Hur som helst så har den dimridå som skyddat smarta klippare och låtit dem härja fritt här inne, den har försvunnit. Och det spelgalna svenska folket har fått upp ögonen för pengarna som finns att tjäna här. Nya lycksökande aktieklippare har redan börjat skymta medan spelets gamla huvudrollsinnehavare har lämnat scenen och är spårlöst försvunna.

[I slutscenen åker hela filmgänget två och två på motorcyklar på en landsväg medan Make love, not money spelas. Det avslutas med att de åker igenom en stor uppsatt teckning som är identisk med det bakomliggande landskapet. Vid eftertexterna spelas Bulle med sylt.]

[Eftertexterna:]
Och så levde de lyckliga en liten, liten, liten stund...


Tillbaka till huvudsidan