Jobba

Från: En himla många program


[Signatur]

Peter Rangmar:
Ja, välkomna till Jobba. Programmet som söker upp dig och din arbetsplats när du minst anar det. Programmet som avslöjar hur det verkligen står till på dom svenska arbetsplatserna. Idag ska vi börja med och titta på Statens Järnvägar, SJ alltså. Säkra källor upplyste oss om att man inom SJ skulle börja charmutbilda sin personal. Intressant tyckte vi. Och så här lät det när vi smög oss med:

Claes Eriksson, vrålande:
Välkomna hit till SJ:s charmskola. Meningen med den här skolan är att göra SJ:s personal trevligare och vänligare. Trevlighet och vänlighet är ju som bekant ingenting som vi människor har naturligt inom oss. Det är nånting som vi måste lära oss. Nånting som vi måste utbilda oss till precis som allt annat i dagens samhälle. Titta bara på hur SAS gjorde. Personalen charmutbildades och resultatet lär inte vänta på sig. Nu ska vi göra likadant på SJ. Första lektionen gäller biljettklippning. Som det nu är så kommer det en sur och vresig konduktör och sliter upp dörrīn och skriker: Biljetterna! Så får det inte gå till. Så här ska det gå till istället: konduktören öppnar dörren vänligt men bestämt och säger: Biljetterna tack! Det är mycket bättre. Ja nu vet ni det. Nu sjunger vi lite så vi får upp stämningen.

(melodi: SJ SJ gamle vän)
SJ SJ ska få charm
personalen ska bli varm
resenärerna ska tas
på samma sätt som SAS

Tack

Peter Rangmar:
Ja varför inte SJ. Inget dumt försök.
Nåväl. Nu har jag i alla fall gömt mig inne på länsalarmeringscentralen i Göteborg. Det är alltså dom som hjälper dig om du behöver en ambulans eller en brandbil, en bår eller en käpp eller en stol, ja vad vet jag. Och det fina med den här centralen det är att den gäller för hela länet. Ja d v s om det börjar brinna i Strömstad, då måste du alltså ringa till Göteborg och så hjälper dom dig. Det är inte så dumt.

[Det ringer i en telefon]

Oj nu är det ett samtal. Nu ska vi se vad det var.

Kerstin Granlund:
Hallå ja. Det är länsalarmeringscentralen i Göteborg.

Knut Agnred:
Det brinner i hönsgårīn.

Kerstin Granlund:
Jaha och var ligger denna hönsgård nånstans?

Knut Agnred:
Här, mitt framför näsa på mig, Jordfall.

Kerstin Granlund:
Jordfall?

Knut Agnred:
Ja.

Kerstin Granlund:
Var ligger det?

Knut Agnred:
Ungefär i Rotviksbro.

Kerstin Granlund:
Rotviksbro?

Knut Agnred:
Ja Boknäs då. Fiskebäckskil? Uddevalla? Bohuslän.

Kerstin Granlund:
Jaså Uddevalla. Ja men varför sa ni inte det med en gång då. Vilken gata?

Knut Agnred:
Det ligger tre mil väster på Uddevalla. Jordfall.

Kerstin Granlund:
Ja ett ögonlock så ska jag hämta en karta här.

Knut Agnred:
Ja men det brinner ju här. Hallå? Hallå? Hallå?

Kerstin Granlund:
Hallå ja? Brinner det fortfarande?

Knut Agnred:
Ja det brinner i hundkoja med.

Kerstin Granlund:
Ja lugn bara. Nu har jag en karta här. Vad sa ni att det hette?

Knut Agnred:
Jordfall.

Kerstin Granlund:
Jordfall...?

Knut Agnred:
Ja.

Kerstin Granlund:
Jordfall...?

Knut Agnred:
Ja Jordfall.

Kerstin Granlund:
Jag kan inte hitta det. Det finns inte på min karta här. Är ni säker på att det hette så?

Knut Agnred:
Det är klart. Jag bor ju här.

Kerstin Granlund:
Ett ögonlock bara så ska jag fråga min kollega här.

Knut Agnred:
Ska det vara så onödigt och få hit en brandbil. Det brinner i knuta här. Hallå? Hallå? Hallå?

Per Fritzell:
Hallå ja, det är länsalarmeringscentralen.

Knut Agnred:
Det brinner i hönsgårīn.

Per Fritzell:
Förlåt?

Knut Agnred:
Det är inget att be om ursäkt för. Skicka hit en brandbil istället.

Per Fritzell:
Eh...? Och vart ska den skickas?

Knut Agnred:
Jordfall. Tre mil väster på Uddevalla i Bohuslän, Sverige.

Per Fritzell:
Ett ögonblick, ett ögonblick.

Knut Agnred:
Hallå hallå hallå det brinner i hönsgårīn. Det brinner i hallen. Hallå!

Kerstin Granlund:
Hallå ja, länsalarmeringscentralen.

Knut Agnred:
Det brinner här.

Kerstin Granlund:
Är det ni igen. Men jag har ju skickat en bil. Den ska va där nu.

Knut Agnred:
Den är ju inte här.

Kerstin Granlund:
Jo det är den. Det ser jag på våran dataskärm här.

Knut Agnred:
Det finns ingen brandbil säger jag.

Kerstin Granlund:
Skulle det va fel på våran splitter nya dataanläggning menar ni?

Knut Agnred:
Nej det skulle det naturligtvis inte vara alls. Men här finns ingen brandbil. Och här brinner det i strumperna, i skorna, i byxerna. Det brinner i lôt. Och det brinner i telefon också så ni kan ta er i brasa allihop.

Peter Rangmar:
Jaa... så kan det ju också gå ibland. Eh... i alla fall nästa vecka är vi tillbaka och då ska vi ta en titt på firman Optimistjollar och kött och se vad som händer där. Ha det bra och hälsa hälsa.

[Signatur]


Tillbaka till huvudsidan