Filmkrönikan

Från: En himla många program

Programledare: Claes Eriksson
Holger:
Anders Eriksson
Theresa:
Kerstin Granlund
Man i roddbåt: Jan Rippe
Man som lägger patiens: Claes Eriksson
Offer: Kerstin Granlund
Allsångsmördare: Per Fritzell


[Programledaren står i rock och hatt framför en container.]

Programledaren:
Behöver jag inte längre stå framför en sopcontainer och presentera svensk film, nej jag tror den tiden är förbi, svensk film har återigen börjat erövra lagar och segrar hos internationella filmälskare och experter på ett sätt som inte gjorts på många år. Se bara på den unga lovande filmregissören Niklas-Urban Copperhoyce film ”Våra kalla själar”, där han friskt blandar tid, platser, människor och ord med, med… vad heter det, eh varandra. Vi ska se på en scen ur den här filmen där det unga kärleksparet Euphrat och Holger träffas någonstans på en strand, vem vet var. Lägg märke till här hu Copperhoyce bryter upp gränserna för tid och rum, eh genom att lägga in ett spännande nutidsinslag, någonting som ingen, jag säger ingen vågat tidigare.

[Ett par står i sagokläder på en strand vid ett hav.]

Holger:
Hur vet du det Theresa?

Theresa:
Vadå vet?

Holger:
Hur vet du att jag heter Holger?

Theresa:
Jamen det sa du ju förut!

Holger:
Hur kan du vara så säker på att jag är jag och inte du, och att du är du och inte jag och att vi är vi och inte några andra och att han som ror där är han och inte…

Man i roddbåt:
Hallå där, blanda inte in mig i det där va!

Holger:
Åh förlåt vi ber om ursäkt.

Theresa:
Du är inte bara underlig Holger, du är för-underlig. Och du har inte bara ändrat dig, du har för-ändrat dig.

Holger:
Och vi ska inte bara gifta och Theresa, vi ska för-gifta oss. [lyfter upp henne, skriker och springer iväg.]

[Programledaren sitter nu i en studio.]

Programledaren:
En annan mycket spännande regissör just nu är Ernst Murman han har tidigare bara gjort sig känd genom halvintellektuella blötsociala filmer som ”resan till det djupa”, ” den kommunistiska magen” och ”tre systrar tar hand om en fattig”. Men nu tycks han ha hittat hem ordentligt, han har tagit sig an ”Idioten” väldigt, väldigt långt efter Dostojevskij kan man säga att han är. Men det en personlig, det är en gripande film och vi ska se ett litet smakprov på det här.

[En man sitter vid ett bord i en liten lägenhet med ett halvt påskäggskal på huvudet och lägger patiens.]

Mannen:
Den går inte där, och den får va där och den och den är där och DÄR är den ja, jag har väntat länge på den men den fanns det ingen plats för nu och så lägger vi den där och så kommer den upp där men den har vi inte till nån nytta med nu den tar vi sen, så tar vi den där och så tar vi den där och då tar vi den där och då tar vi den där och den tar vi där och den där och den tar vi där och den där och då fick vi inte ut den där. Näej, neej… fan också. [Han tar en klunk kaffe] FAN OCKSÅ!

Programledaren:
Till sist ska vi titta på en riktig liten godbit, en samhällssatirisk pärla som är gjord av Axel Öhman, ni minns honom kanske som ”glada galaxar”, ”hjälp min gylf” är andra samhällssatiriska pärlor som han har bjudit oss på under åren. Den här gången heter hans film ”allsångsmördaren” och är en skakande uppgörelse med det svenska folkhemmet och vår försoffade tillvaro i Tv- fåtöljerna. Eh, inslaget vi ska se är ett bestialiskt mord så jag ber er nu att hämta era barn, sätt på videon och titta noga.

[Det är kväll och en kvinna sitter framför Tv: n och dricker vin. Tv: n spelar fiolmusik. Det ringer på dörren och hon går och öppnar. En man i rock och mössa kommer in.]

Kvinnan:
Vad gäller saken?

Mannen:
Det här! [tar av sig ytterkläderna och visar sin grönglittriga kostym under.]

Kvinnan:
Allsångsmördaren! Åh, Gud hjälp! Hjälp!

[Mannen sätter ett kassettband i spelaren och sätter på, en käck melodi hörs.]

Mannen:
Och så sjunger vi med allihopa! [Räcker ett allsångshäfte till kvinnan.]

Kvinnan:
Nej, nej!

Mannen:
[ sjunger medan kvinnan skriker.] ”Kom i Kostervals, slå din runda arm om min hals. Jag dig föra får. Hiohej vad det viftar och går.” En gång till allihopa! ”Kostervalsen går…” [Mannen tar ut kassetten och går. Kvinnan ligger kvar, stel av skräck med någon slags skum bubblande ur öronen. Mannen har råkat tappa en Lovikavante som ligger kvar på golvet.]



Tillbaka till huvudsidan