Huvudtext gurkavsnittet

Från: En himla många program.

Allan Preussen: Claes Eriksson


Allan Preussen:
Hmmm hmmm hmmm hmm hmm hmmm Ett TV-program har just börjat. Känner ni det? Vad ska vi få se? Kommer vi att bli glada? Kommer vi att förargas? Ingen vet förrän efteråt och då är det redan försent. Men ni behöver inte vara oroliga. Jag har samlat ihop en himla många fina program här, så att hälften hade varit för mycket redan det. Vi har t ex det här genompedagogiska barnprogrammet Hå och hej med farbror Frej, en julkalender för alla åldrar, Kafé öken, evighetsprogrammet Överallt, en svensk variant av Dallas som heter Dalsland, sport för flera år framåt har vi den här gången. Å det är så många fina program så jag önskar att ni orkar se dom alla. Men vi börjar med barnen. Vi vill gärna att dom ska stå i första rummet. Så här kommer nu Hå och hej med farbror Frej.

Farbror Frej - julesnö

Åhh vad han är påhittig, farbror Frej. En räkning och julesnö, vem får ihop det, mer än farbror Frej? Ingen, nää.
Vi ska ha mera för barnen nu. Det är ju så att barn älskar att öppna luckor och titta bakom vad det är där. Därför har vi här en julkalender som är precis i rätt stil just nu, Stålmannens jul.

Stålmannens jul

Ja dom har bett mig och reda ut det här slutet här i den här Stålmannens jul. Det är ju så att Stålmannen är ju egentligen inte den som han är, utan det är ju en annan figur som har rock och hatt på sig och han springer ju inte omkring i den här pyjamasen alltid utan det... när han går in i telefonkiosken med sin bas där så symboliserar basen hans bas alltså, hans chef. Och så förvandlas hans chef då till, till pyjamasstålmannen fast den riktige Stålmannen, som då är han i hatten bär ut sin bas och kastar bort honom för han trivs inte med sitt liv på det jobbet som han hade innan han blev Stålmannen. Så förklarar man det hela.
Nu ska det bli mycket enklare och rakare och rejälare för nu kommer Ingmar Johansson med sitt fina evighetsprogram Kafé öken.

Kafé öken

Vilket trevligt program det är, Kafé öken och så svenskt på något sätt. Det skulle vi tävla med i Montreaux och andra sån där filmfestivaler, tycker jag.
Nu sitter jag här och funderar på om vi ska ha ett program om buffeldressyr eller det här Kvar i Lund, två experter pratar förstånd med varandra. Nej vi tar en sång istället.

Kolla å kolla

Det var den svårt musikaliska sångkvartetten Årtullarna, som sjöng Tullarmästarīn. Och tänkte ni på det att dom sjöng acappella. Det är alltså en sorts musikform där man inte hör någon musik, fast det är musik ändå, kan man säga.
Nu måste jag varna. Nu kommer det här reklaminslaget som gör att vi kan göra dom här programmen men som är så obehagligt och titta på för det frestar och lockar oss att köpa saker som vi inte ska ha. Så försvinn nu, spring iväg nu, nu blir det otäckt.

Reklam (EDD, Stilette, Nisses tuggummi 2)

[Om gurkorna:]Väldigt vad dom var korta i år. Jaha nu blir det nyheter.

Nåt Nytt...?

Nu ska vi samla oss ordentligt och göra sikten fri fram till TV:n. Ta bort alla pedistaler och blomkrukor och gammalt skit som står i vägen för nu ska vi titta på en hejdlöst fin serie. Det är en svensk motsvarighet till Dallas som har gått i 9 999 avsnitt redan utan att nån har sagt ett ord om det. Här kommer det 10 000:e avsnittet av Dalsland.

Dalsland

Å vad sant det var där i slutet: "Den här serien blir ingen fri från". Jag har en liten vännina faktiskt, som har hängt upp hela sitt liv på det här med serier. Hon kan inte gå på sin sykurs längre för då är det Hem till gården, hon kan inte gå på sin vävningskurs för då är det Hem till gården, hon kan inte gå någonstans längre för då är det Hem till gården.
Ja nu tycker jag att vi mjukar upp oss igen och kommer tillbaka i glada sinnelag med en sång. Och det är inte vilken sång som helst, det är Frédéric Chopins Minutvalsen.

Minutvalsen

Mmmm det är musik för kräsna öron verkligen. Den där killen som hade sovit i bilen och som fick en nyckel till sitt lås där, hans nyckel passade inte till hans lås utan den passade till hans grannes lås och eftersom han inte hade betalat för nyckeln så betalade han med sin granne. Det, det var ju inte min granne men det hade gärna fått vara det. Han är lite tröttsam min granne, han, han är sportfantast och hela söndagarna så hör man det där [uuuu] det här surret från sportradion som är så tröttsamt och höra om man nu inte är intresserad av det. Men jag har förstått det att det är ju så många som älskar sport och som gör vad som helst, går genom eld och liv och vatten för att se och höra sport. Därför ska vi nu ha en rejäl sportsändning från sportredaktionen, Sportattack.

Sportattack

Jaha där var det slut ja. Mycket mycket fortare av vad vi räknat med så vi blir tvingade att göra en omdisposition här. Men jag tror i alla fall att min granne blev nöjd. Han har säkert suttit klistrad vid TV:n nu, det kan jag gissa.
Ja för att fylla den här luckan som sporten egentligen skulle ha fyllt, så får vi kasta in en gammal långfilm här. Men det är inte vilken långfilm som helst. Det är Okvin Axelsssons mästerliga bondepekoral från mitten av 30-talet med dom två stora filmnamnen i svensk film från den tiden, Sune Svan och Doris Hjördis i När helvetet kom till byn.

När helvetet kom till byn

Åh, en sån film. Ja jag blir alltid lika gripen varje gång jag ser den. Jag har sett den fyra gånger nu. Och... ja jag förstår inte vad det är den har men det är någonting alldeles extra. Och det här med danskar i affären det kanske tarvar sin förklaring. Det var så att danskarna var så fruktansvärt rika förr, så dom köpte upp allting i affären och så fanns det ingenting kvar till byborna. Så fruktansvärt hemska var dom. Och det är det hela den här filmen går ut på, och visa det då. Ja jag är lite tagen... jag kan inte samla... prata... det blir lite tjockar sig i mun... ja så att... jag kom på det här, alldeles innan den här filmen började att jag glömde ju och visa farbror Frej i början. Vi skulle ju haft en farbror Frej till. Och nu kommer den ju väldigt illa här efter den här tunga svåra filmen men jag tycker ändå att vi måste ha med den. Den handlar om jul och den är så pigg. Så väck barnen nu och ta fram dom. Sätt dom framför TV:n för här kommer Hå och hej med farbror Frej en gång till.

Farbror Frej - tomtebloss

Nej du farbror Frej, så här ser ett tomtebloss ut. Men det är ju det som är så fenomenalt med barn, dom är ju inte så petiga som vi. Säger farbror Frej att det blir ett tomtebloss av en boll och en mejsel så blir det det också. Jaa han är så fenomenalt klurig och bra farbror Frej så att honom ska vi ha mycket av i den här serien. Men nu håller ljuset på och brinna ut för den här gången och alla mina himla många fina program är slut. Och det har varit en underbar glädje att få presentera dom för er. Ja alla har ju inte tyckt om dom. Det ringde på en man under det här sportprogrammet här förut och sa: - Vad gör du här inne egentligen? Ja, sa jag, det är ju så alla kan ju inte tycka om det. Men som min gamle vän australiensaren sa en gång: Jag kommer tillbaka, ja jag kommer tillbaka. Och det gör jag också med en massa himla många fina nya program nästa vecka, i precis samma stil. Och det sa jag till honom också, innan han stängde dörrīn. God afton, god afton, god afton.


Tillbaka till huvudsidan