Kafé Öken

Från: En himla många program.

Ingmar Johansson: Peter Rangmar
Fru Elsa Gustavsson: Kerstin Granlund
Goja: Jan Rippe
Sven-Ove Kjellman: Anders Eriksson
Klädur: Per Fritzell, Jan Rippe, Kerstin Granlund, Anders Eriksson, Knut Agnred


Ingmar Johansson:
Tack ska ni ha. Ja, idag hade vi tänkt börja med Elsa här, som haft vänligheten att komma hit med en stor del av sin samlarhobby.

Elsa Gustavsson:
Ja ni ville ju det.

Ingmar Johansson:
Ja vi ville alla det, Elsa. Välkommen!

Elsa Gustavsson:
Tack så mycket.

Ingmar Johansson:
Ja du verkar ju vara en "taxam" gäst. Hör du Elsa, du kanske vill berätta lite för oss om några av dina taxar?

Elsa Gustavsson:
Ja det kan jag väl göra. Detta det är t ex min allra äldsta porslinstax. Den fick jag i födelsedagspresent av min mor 1958. Ja det var samma år som hon bad mig flytta hemifrån så därför...

Ingmar Johansson:

Ja tack Elsa Gustavsson. Vi har väldigt mycket intressant att lära av dig, det förstår jag, men tiden räcker inte, jag är ledsen. Avslutningsvis, en liten favorittax, för tittarna, va.

Elsa Gustavsson:

Ja det får nog bli denna då.

Ingmar Johansson:
Jaså varför då?

Elsa Gustavsson:
Ja min mor har virkat den och jag fick den av henne på min 50-årsdag.

Ingmar Johansson:
Det var verkligen fint. Ja tack ska du ha för att du ville komma, fru Elsa Gustavsson. Ja efter den här lilla taxhistorien ska vi nu ta och...

Goja:
Ja ja jag satt här borta och hörde när ni talade om taxarna här och kom att tänka på en gammal historia. Hemma på gården så skulle det komma ut en en inspektör och titta på gården då... med alla djur och allt då. På morgonen så kom han där då med en stor jävla bil vet du och körde upp där på planen framför gården. Och han var ju... skjorta och slips och hela... och cologner och skit vet du. Han såg ju aldrig några hönor och sånt, inne i stan vet du. Kom in där och gick han väl runt och kolla och bonden tog med honom och drog ut honom ut till ägorna. Sen gick dom tillbaka till själva lagården då va och kommer där och öppnade lagårdsdörren. Och då står drängen där inne och säger så här:
- Fy helvete vad här luktar skit. Den är för jävla bra den.

Ingmar Johansson:
Ja det var verkligen en trevlig historia. Den var härlig, tack ska du ha. En sån tokstolle. Ja tack. Efter det... vi får nog...

[Klädur sjunger Naturen har vaknat]

Ingmar Johansson:
Ja det var väl ett riktigt Ökeninslag va. Tack ska ni ha. Jaha då har det blivit dags för dagens telefonfråga där alltså ni framför TV-apparaterna ska ringa hit så fort ni tror er veta svaret på dagens fråga. Telefonnumret hittar ni i telefonkatalogen under Sveriges Radio. Ja då kommer frågan här då. Är ni med? Tror ni att jag talar sanning när jag säger att det är lika trevligt att få vara här varje gång? Den som kommer fram först har ett riktigt fint Ökenpris att... telefonen ringer Ja här ringde det direkt. Ja hallå?

Sven-Ove Kjellman:
Hallå?

Ingmar Johansson:
Ja, vem talar jag med?

Sven-Ove Kjellman:
Sven-Ove Kjellman, Alingsås.

Ingmar Johansson:
Hej Sven-Ove.

Sven-Ove Kjellman:
Hej

Ingmar Johansson:
Kul att du ringde.

Sven-Ove Kjellman:
Ja

Ingmar Johansson:
Ja vad säger du nu, Sven-Ove, talar jag sanning när jag sa att det är lika trevligt varje gång?

Sven-Ove Kjellman:
Det tror inte jag.

Ingmar Johansson:
Det är riktigt Sven-Ove, grattis!

Sven-Ove Kjellman:
Ja

Ingmar Johansson:
Det var väl roligt?

Sven-Ove Kjellman:
Ja

Ingmar Johansson:
Ja. Vet du vad du har vunnit då?

Sven-Ove Kjellman:
Va?

Ingmar Johansson:
Vet du vad du har vunnit?

Sven-Ove Kjellman:

Ingmar Johansson:
Du har vunnit en lodenrock med ett jättestort Kafé Öken-emblem på ryggen. Va?

Sven-Ove Kjellman:
Den vill inte jag ha.

Ingmar Johansson:
Du får den i alla fall Sven-Ove. Tack för att du ringde.

Sven-Ove Kjellman:
Men du?

Ingmar Johansson:
Ja hej med dig.

Sven-Ove Kjellman:
Du? Jag...

Ingmar Johansson:
Ja tyvärr måste vi sluta nu. Tiden går fort när man har trevligt och roligt. Men vi kommer tillbaka. Vi kommer alltid tillbaka, samma tid, samma kanal. Hej.

[En teckning visas: "Spara skinkan till jul sa kärringen och satte på sig byxorna"]


Tillbaka till huvudsidan