Lärkungar

Från: En himla många program.

Pappa: Claes Eriksson
Mamma: Kerstin Granlund
Bingo: Per Fritzell
Firr: Peter Rangmar
Manhattan: Anders Eriksson
Lärkunge #1: Jan Rippe
Lärkunge #2: Knut Agnred


Allan:
Nu ska vi förbereda oss för en genomtrevlig stund framför tv-apparaten. En härligt bred underhållningsfilm för hela familjen, för hela folkslag, hela raser, halva jordklotet, till och med dom suraste tv-recensenter, Ingmar Glanzélius till och med kommer å... Nej, inte han. Nä, det har är nog absolut ingenting för Ingmar Glanzélius, nä. Men alla ni andra kommer å älska den här filmen: Lärkungar.


Förtext:
En svensk "Sound of Music" parodi
av Chrickard Låft
som han trodde "Sound of Music" var
eftersom han aldrig sett den...

Pappa Lärka [ligger i sin säng och sover. Bingo kommer in och joddlar. Pappa vaknar, reser sig, slår huvudet i snedtaket och ropar argt]:
Bingo!

[Bingo kommer in till sina bröder och joddlar. De sätter sig upp i sängen och sjunger]:
Go'morron go'morron! Hör fåglar sjunga glatt: "Go'morron go'morron!" i kör!

Mamma [ropar från köket]:
Skynda er! Frukosten är klar!

[De fyra lärkungarna springer trallande till köket]:

Vi är lärkungar vi, ja vi är lärkungar vi
och vi sjunger för att vi är glada.
Hela världen nynnar på vår melodi (vår melodi).
Av musik kan ingen ta nå'n skada.

Lärkungarna:
Go'morron, föräldrarna!

Mamma:
Ja ja, det är fint, pojkar. Sätt er och ät nu!

Lärkunge #1:
Åh, titta! Färska Hönö-kakor, vad gott!

Pappa:
Var är tidningen? Är det ingen som har hämtat in posten?

Mamma:
Bingo, kan inte du kila ut och hämta in posten?

Bingo [reser sig och gör honnör]:
Yes, sir!

[Pappa saltar sitt ägg.]

Firr:
Det är inte bra å äta så där mycket salt, pappa. Du kan få för högt blodtryck. Dessutom är det väldugt hög kolestorol-halt i ägg. Vet du vad det kan leda till?

Bingo [kommer in med ett brev]:
Vi har fått brev från Manhattan! Han är opererad och har fått sin syn tillbaka. Han kommer hem i morgon.

[De andra Lärkungarna placerar sina händer likt aporna, Inte se, Inte höra och Inte säga.]

Pappa:
I morr'n. Det skulle ju ta minst ett par år.

Mamma:
Ja, men då måste vi städa i ordning bridge-rummet, så han får nå'nstans å bo. För han kan väl inte plats inne hos er pojkar?

Lärkungarna:
Nää.

Pappa:
Aja, ni får göra i ordning för Manhattan. Jag måste iväg till jobbet.

Mamma:
Vänta! Vi måste tacka för maten först.

[Lärkungarna ställer sig upp och sjunger]:

Tack kära mamma och pappa för maten,
fick vi ej näring så skulle vi dö.
Tack för allt gott ni serverar på faten,
vore vi hästar så åt vi väl hö,
men lärkungar klarar sig bra på allt brö'.

Pappa(vresigt):
Jajaja, det är bra nu. Nu måste jag sticka. Vi ses till midda'n. Hej då!

Lärkunge#2:
Tänk att Manhattan äntligen kan se igen.

Bingo:
Vad var det som gjorde att Manhattan blev blind egentligen, mamma?

Mamma:
Eh... Kan ni inte hjälpa till å duka av bordet?

Firr:
Det var pappas fel.

Mamma:
Tyst, Firr!

Bingo:
Vad sa du?

Firr:
När Manhattan var ett år, fick han se pappa komma ur duschen... naken. Fick så'n svår chock, så han blev blind. Av ren skräck.

Lärkunge#1:
Hur vet du det?

Firr:
Jag har läst journalen.

Bingo:
Är det sant, mamma?

Mamma:
Ja, det är sant, men lova att ingenting säga till någon, för pappas skull.

Lärkungarna:
Vi lovar, mor.

[Det knackar på dörren. Manhattan kommer in.]

Manhattan:
Jag är hemma.

Mamma:
Åh, Manhattan, vad vi är glada att du är hemma och kan se igen och nu måste vi visa dig allting och lära dig dom rätta namnen på allting som du bara har känt och hört talas om förrut.

Manhattan:
Ja, mamma, visa mig världen!

[De fem lärkungarna springer glatt ut ur huset och ut i naturen och sjunger för Manhattan på melodin till "Glad såsom fågeln"]:

Här ser du vattnet som porla i bäcken,
här ser du gräset som växa så grönt,
här står polisen som fastnat i häcken,
där ser du kossan som smaska så skönt.
Där kommer Svensson på sin moped, på sin moped, på sin moped.
Där ser du fågeln som flyga till månen,
där springer taxen runt Amazonen.
Hör toner i dur
bland granar och fur
i Guds härliga fina natur!
I Guds fina natur...
trivs båd människor och djur!

[I slutet av sången sitter lärkungarna i en roddbåt.]

Manhattan:
Åh, tack, snälla bröder för den fina lektionen. Men vet ni vad jag ändå blev lyckligast av att se?

Bingo:
Nej, berätta!

Manhattan:
Det var er, min familj. Ni är så rena och fina och lyckliga tillsammans.

[Lärkungarna blir tårögda.]

Lärkunge # 2:
Det var det vackraste jag nå'nsin har hört. Men nu måste du va' trött efter alla nya synintryck som du serverats.

Manhattan:
Åh, tack, snälla bröder för den fina lektionen. Men vet ni vad jag ändå blev lyckligast av att se?

Firr:
Du måste vila till i morron också. Det är massor kvar å se.

Lärkunge # 1:
Ja, i morron åker vi till Borås.

Manhattan:
Borås, oj!

Bingo:
Såja, Manhattan. Men nu måste du sova, så du orkar med resan i morron, för då väntar dig många nya spännande äventyr.

[Manhattan lägger sig ner i båten.]

Eftertext:
Familjen Lärka fortsatte
sen att leva rena, fina och lyckliga
länge, länge...


Allan:
Åh, vilken hel och ren film och så lyckligt det slutade alltihopa. Jaa, det är... Det är så många filmer som gör en varm och glad inombords.


Tillbaka till huvudsidan