Huvudtext Purjolöksavsnittet

Från: En himla många program.

Allan Preussen: Claes Eriksson


Allan Preussen:
Hmm hmm hmm. Här sitter jag och njuter av den ljumma stillhet som en trevlig vrå i hemmet kan erbjuda. Jag har det fint här, jag har murat mig en tegelbyggnad sen sist och ämnesomsättningen är normal, jag har fått mycket post och firman går bra. Och jag har samlat ihop en himla många fina program för och bereda er glädje och styrka på er fortsatta väg genom livet. Jag har t ex ett underbart trevligt ungdomsprogram som heter Macho-Lasse som, som verkligen försöker återinföra det riktiga synsättet att gossar är gossar och flickor är flickor. Jag har ett härligt countryprogram som heter LördaŽ i LaŽa med riktiga knallpulvercowboys som sjunger och är med hela tiden. Det är så fint. Och så har jag kvällens höjdpunkt som ni inte får missa, Perkele. En finsk långfilm som luktar svett och bastu och vodka och allt som hör till en riktigt naturalistisk, mustig finsk långfilm. Men vi börjar som vi brukar med Hå och hej med farbror Frej.

Farbror Frej – Möbeltass

Väldigt många tycker om farbror Frej och hans upptåg och hans spralligheter. Och dom som inte tycker om honom förstår att han är bra och nyttig ändå, för barnen.
En annan som också är bra och nyttig det är gamle fine Jim Reale. Han har tagit upp den intressanta frågan att gossar är gossar och flickor är flickor och så ska det va och där med jämt. Och den frågan förfäktar han envist i sitt underbara ungdomsprogram Macho-Lasse.

Macho-Lasse

Evigt unge Jim Reale. Man kan inte tro att han snart är 53. Han och jag är faktiskt årsbarn. Vi gick i samma skola och jag minns att han har en karriär som ena halvan av komikerparet Neutrum och Reale. Ja dom var så himla roliga. Dom hade en, en, en akt där Neutrum står på scenen med en stekpanna och in kommer Reale med ett stort strutsägg och snubblar och får ägget över sig så det blir en stor pannkaka av alltihop och den måste publiken då äta upp och ja det tog... ja vi skratta... ja det...
Nej nu ska vi sansa oss här. Vi ska ha ett segelmagasin för segelsommaren som kommer. Valerius Hanson med sitt fina segelprogram På vinden.

På vinden 3

Ja det där var verkligen påhittigt, knopar på lösvikt, undrar om det finns för rosetter och flugor också? Jag har ett väldigt pill med den här varje morgon. Det skulle jag behöva.
Nu ska vi bli mer samhällsorienterande. John Bomb ställer frågor och skapar debatt i programmet Studio X.

Studio X

Oj vad det hettade till där. Ja så blir det alltid när John Bomb är i farten. Frågor och svar haglar i luften och debatt skapas.
Ja hur ska vi gå vidare efter det här? Ska vi ta programmet Två och en virvel, batteristen Selmer Kruka samtalar med en spännande person över en virvelkagge eller ska vi ta frågetävlingen Hur dum får man bli? Nä vi tar en sång istället.

Bengt Erik Grahn

Det var Bengt Erik Grahn med Små gröna män. Ja alltså gruppen som sjöng hette Små gröna män och sången hette Bengt Erik Grahn. Det var inte Bengt Erik Grahn som sjöng om Små gröna män som man skulle kunna tro om man inte lyssnat ordentligt. Men det gjorde ni väl hoppas jag. Och fick den här känslan av härlig sportmanship från förr. Ni såg där hur Bengt Erik Grahn, vår skidkung, stod och klappade om Jean-Claude Killy i slutbilden. Ja det var nog lite mysigare och trevligare med sport förr. Det tycker jag nog.
Nu ehh ska vi ha ett annat mysigt och trevligt program, naturvetenskapsprogrammet Molekylen.

Molekylen

Så där är det inte med Freud. Han lever redan i en slow motion-värld och är väl en 200 år vid det här laget.
Nu är det dags för reklam. Och jag har ju varnat väldigt för dom här reklaminslagen att vi inte ska frestas och lockas att köpa saker vi inte behöver och så där. Men många tycker att det är onödigt. Många tycker att dom är motståndskraftiga och resistenta mot reklamen och vill titta på den. Och gör gärna det då men jag ska för min del iallafall inte titta.

Reklam - Nisses tuggummi 4

Reklam - Köp hans möbler

Reklam - BossaNova

Så där ja. Jo jag var inne hos min granne, sa till honom att han skulle titta ordentligt nu, för nu blir det sport.

Superviktig, extraviktig sport

Just det Lars Arne, det viktigaste är att det finns sport, det tycker min granne också.
Nu ska det bli äktsvensk, amerikansk, countryunderhållning av allra bästa sort. Knallpulvercowboys, halmhattsbanditer och allt som hör en härlig countrykväll till, i LördaŽ i laŽa.

LördaŽ i laŽa

Mm vad härligt det va. Country är ju alltid country och ingenting mer. Ja vad skönt. Det här med rutdans kanske ni undrar lite över. Det är faktiskt en direktsvensköversättning av det amerikanska square dance, som dom har där. Där man dansar i en ruta. Det ska alltså bli en ruta av det som man dansar. Och det finns dom som har utvecklat detta och dansar ihop rektanglar och pyramider. Jag har till och med sett ett par som dansat ihop en parallelltrapets i ett litet blink. Det var ofattbart faktiskt.
Ja nog om detta nu. Nu ska vi ta av oss dom här skojiga maskeradartiklarna och så ska det bli allvar Aktuellt halv special.

Aktuellt halv special

Jaa det kanske verkar som en tveksam uppfinning det här, för oss som inte tycker om doping. Men visst vore det väl skönt att kunna lite på varandra igen. Nu är det ju inte alla som behöver det här preparatet. Jag t ex talar ju alltid sanning ändå och det vet jag många andra som gör också. Men det finns ju tyvärr lurifaxar som inte gör det.
Nu ska vi titta på en smal film här. Men för den skull inte alls ointressant. Snarare tvärtom. En otroligt mustig, naturalistisk finsk långfilm. Så jag ber er nu ha tålamod. Sätt er ner lungt och fint framför apparaterna och koncentrera er på detta mästerverk, Perkele.

Perkele

Jaa det är ju ett gripande stycke detta. Men jag måste säga att jag blev lite förvirrad. Jag har ju sett denna filmen i Finland och... Med den här nya översättningen blev den en aning konfunderande. Ni kanske märkte det att den inte hängde med riktigt överallt där. Så jag ska försöka förklara vad den gick ut på. Det var alltså Purju öhh som öhh... kallades för lerförsäljare här, han var ju inte alls lerförsäljare han gick förbi det här huset där Penti och Sirka bor. Och Purju och Cirka har haft ett litet förhållande och han är nu där för att dra över kalkylerna och få med sig Cirka till främmande land, där de ska starta ett nytt liv. Men det vill inte Penti och jagar dom ut i skogen. Denna fruktansvärda scen där han springer iklädd bara badhandduk och hinner upp dom för att Sirka snubblar över en trädrot. Och han skär näsan av honom och det blir så tragiskt. Och jaa resten förstod ni säkert. Sirka orkar inte med dom två när dom gör upp där i slutet utan dom får lämnas ensamma med bara varandra som sällskap. En gripande film måste jag säga, ja.
Vi måste skölja ner detta med musik, det finns inget annat sätt.

Det görs alldeles för mycket musik

Det där var Det görs alldeles för mycket musik, med min egen bror faktiskt, Stellan Preussen. Ja han är yngst i familjen och lite ohängd. Han växte ju upp på sextiotalet och fick ingen uppfostran alls. Då trodde dom ju att man fick göra som man ville och det får man ju inte göra. Nä men jag tycker ändå om den här sången. Jag tycker den är fin på något sätt, den är på något sätt som det är. Ja.
Nu är alla mina himla många fina program slut. Idag är det väldigt många som har klagat. Det var ett helt fotbollslag här förut, Lysekils BOIS tror jag dom hette, och sa: sluta nu med detta nån gång. Och det var en delegation från skolöverstyrelsen här och hade åsikter om det ena och det andra. Och det var en liten herre i keps som sa: om jag fick bestämma skulle det inte... nånting. Jaa jag orkade inte höra allt dom sa. Men jag tycker att jag gör som jag brukar, jag, jag säger som min gamle vän australiensaren, bortsett från vad ni tycker och tänker om det här så, så skjuter jag in lådan och kommer tillbaka nästa vecka igen, med nya himla många fina program. God afton, god afton, god afton.


Tillbaka till huvudsidan