Roy är deppig

Från: Macken, avsnitt 2, Macken TV-serien på scen

Text: Claes Eriksson

Roy: Anders Eriksson
Roger: Jan Rippe


[Roger står och gräver i motorhuven på den beiga kundens bil.]

Roger:
Är du grinig idag, Roy?

Roy:
Inte mer än vanligt.

[Roy börjar pumpa upp domkraften för att höja upp bilen.]

Roger:
Ja, du har la vaknat på fel sida.

Roy:
Jag ska säga som det är, Roger.

Roger:
Vaddå?

Roy:
Jag är deppig.

Roger:
Vad sa du?

Roy:
Jag är deppig, sa jag.

Roger:
Är det Lisbet eller?

Roy:
Ah. Jag tror inte hon tycker om mig längre.

Roger:
Tycker du om henne då?

Roy:
Hä.

Roger:
Ja, då så.

Roy:
Vaddå?

Roger:
Då är det bara å skita i't.

Roy:
Det kan la jag inte göra heller.

Roger:
Det skulle jag ha gjort.

Roy:
Du fattar inte detta Roger.

[Roy lägger sig under bilen.]

Roger:
Vad ska du göra då?

Roy:
Jag vet inte.

Roger:
Är hon knepig mot dig eller?

Roy:
Äh det… Det blir så konstigt ibland. Jävligt konstigt. I morse vet du. På frukosten. Det var tjat hele tiden. Tjata, tjata, tjata, tjata.

[Roger hittar en trumpet i motorn som han står och gräver i. Han börjar spela på den, varefter Roy kommer in från vänster, klädd i grönt underställ och börjar sjunga Plocka upp efter dej med Lisbet, som sitter på en stol. När de sjungit färdigt går Roy och Den vita Opelns ägare kommer fram till Roger, som spelar färdigt på trumpeten.]


Tillbaka till huvudsidan