Den vita Opeln, del 7

Roy: Anders Eriksson
Roger: Jan Rippe
Den beiga tanten: Kerstin Granlund
Den vita Opelns ägare: Peter Rangmar


[Roger står och letar efter något i en tunna]

Roy:
Vad letar du efter?

Roger:
Den vite Opeln…

Roy:
Jamen, det behöver la du inte göra nu…?

[Roy går vidare och upptäcker plötsligt att ägaren till den vita Opeln sitter i ett hörn]

Opelägaren (Riktigt argt):
Jag går inte härifrån förräns jag fått tillbaka min bil!

Roy:
Jasså är du här… Hej på dej!

Opelägaren:
S-sluta upp med det där! I-inga undanflykter den här gången nu va! Alltså jag har tröttnat! Hela den här historien är helt otrolig! Här lämnar man inte sin bil på en vanlig, enkel service. Man är här fyra gånger och frågar efter den, femte gången då får man skicka hustrun för man har fått lunginflammation av allt cyklande, va!? Men! Men, men, men! Får man tillbaka sin bil? Nähä, inte alls! Och varför? Jo, ni hittar den inte! Va!? Det är inte klokt! Alltså jag har aldrig varit med om nåt liknande! Ingen! Ingen, ingen, ingen, ingen har varit med om nåt liknande!

Roy:
Du kan inte ta en Mazda istället?

Opelägaren:
Är det så det går till här? Va? Ni hittar inte en bil, då lämnar ni ut en annan istället… Jodå! Vad säger han som han Mazdan om det?

Roy:
Ingenting… Det är inte en käft som har frågat efter den på flera veckor.

Opelägaren:
Min, min vita Opel, vem har fått den? Va? Det skulle jag bra gärna vilja veta!

Roy:
Den är la här nånstans! Nu lugnar du ner dej!

Opelägaren:
Äsch! Det här stället skulle rivits, jämnats med marken. Jodå! Och… går dom och köper skruv för pengarna! Va? Dårar! Det finns en hel jordglob att bosätta sig på… Sätter jag mig här!

[En beige tant kommer fram till Roy]

Tanten:
Ursäkta mej…

Roy:
Ja, vad är det?

Tanten:
Är min man här?

Roy:
Jag vet inte… E det han?

[Roy pekar på Opelägaren]

Tanten:
Nej, det där är inte Rolf…

Opelägaren: [Blir ännu mer förbannad och reser sig upp]
Jävla…! Nu hämtar jag polisen! [Rusar ilsket ut]

Roy:
Ja, om inte det var din gubbe… Eh… Så är han i alla fall inte här.

Tanten:
Vad konstigt… Hans bil står ju här utanför…

Roy:
Jasså

Tanten:
Ja, den blåa Volvon.

Roy:
240'n? Är det din gubbes?

Tanten:
Ja, det vill säga han har lånat den av min bror.

[Den beiga mannen som är inlåst på toaletten försöker desperat ta sig ut]

Ja, det var så dumt nämligen, vi hade vår bil inlämnad här och så när jag skulle hämta den så fick jag fel. Ja, jag fick en Opel istället och det såg inte jag förrän jag kom hem. Dumma jag! Ja, och sen så fick vi inte igång den så att Rolf han lånade min brors bil för att åka hit och rätta till det hela.

Roy:
Ja, ja nån Rolf har vi inte sett här men bilen har vi sett mycket.

Tanten:
Ja, han har ju vart här så många gånger… Jag begriper inte vad han gör. Men det är klart, han är ju visserligen väldigt försynt och blyg men jag tycker ändå ni borde ha sett honom.

Roy:
Nä, inte ett spôr har vi sett.

Tanten:
Jaja, nu tog ja i alla fall saken i egna händer och fick hjälp av en snäll granne och bogsera hit Opeln, ja och då gick den igång! Lustigt nog… Så nu står den här utanför. Här är nycklarna… Varsågod.

Roy:
Det är ju suveränt!

Tanten:
Ja, jag får inte låna toaletten? Jag blev så hemskt sölig av den här bogserlinan.

Roy:
Jovisst! Naturligtvis! Jo det... Ta för er bara. Jag ska visa vägen.

[Han börjar kasta undan alla saker som ligger i vägen och träffar nästan Roger i huvudet med en framskärm från lärarens bil]

Jag ska bara röja vägen här, sörrö… Just det! Du kan följa med här. Så… Varsegod… Varsegod här… Så, du kan följa med här… Så, där är det… Jaså var det denna också… Så, var så god och kom här…

[Roy knuffar undan ett stort skåp som stått framför toalettdörren och när de öppnar dörren flyger fönstret igen]

Tanten:
Oj! Vilket tvärdrag!

[Hon stänger fönstret]

Roy:
Det där fönstret ska vara stängt!

Tanten:
Ja, nu är det det.

Roy:
Ha.

Tanten:
Ja, om jag nu bara kunde få vår Mazda istället så är allt frid och fröjd.

Roy:
Javisst! Den har inte gjort annat än att stått här och väntat… Eh, Roger! Hämta nycklarna till Mazdan!

Tanten:
Så får vi väl hoppas att Rolf dyker upp så småningom.

Roy:
Det får vi hoppas.

Tanten:
Ja, han brukar alltid komma hem framåt eftermiddan så jag behöver aldrig vara riktigt orolig.

Roy:
Nä, just det, just det…

Tanten:
Nej, han är inte som andra karlar han och blir borta flera dagar i sträck.

Roy:
Nä, inte han inte…

Tanten:
Nej, inte Rolf inte…

Roy:
Nä, nä, just det…

Roger:
Här är nycklarna… Varsegod!

Tanten:
Tack så mycket då. Ja, ajö.

Roy:
Ajö så mycket!

[Tanten går iväg och får plötsligt syn på Rolf som har en massa färg i ansiktet]

Tanten:
Nämen Rolf! Hur ser du ut? Nämen lilla Roffsingen, vad har hänt? Jamen snälla hjärtat. Ja vi får prata om det när vi kommer hem.

[Hon drar med sig Rolf därifrån]

Roy:
Ja, då var det roliga slut.

Roger:
Vilket då?

Roy:
Gubben med 240'n. Nu vet vi vem det var.

Roger:
Aja…

[Plötsligt kommer två kravallpoliser in med ilskna schäferhundar och ägaren till den vita Opeln står i dörren till affären]

Opelägaren (Med ett smått förbannat och galet ansiktsuttryck):
Jo, jag skulle hämta min bil. En vit Opel…

Roy:
D-den står här utanför.

[Han tar fram nycklarna till bilen och ger dom till ägaren]

Här är nycklarna…

[Opelägaren tittar förbluffat på Roy sedan på nycklarna i handen och sedan på Roy igen]

Opelägaren:
D-d-det här… D-det är helt otroligt.

Roy:
Det kostar inget denne gången, du…

Opelägaren:
Dom… Han… H-har… Det har… Och. Hu-hu-hu-tut i luren fick Sven-Åke och a-alla a-andra fick en turbo-o… Tut i lu-uren fick Sven-Åke och alla andra f-fick en turbo. Tut i luren…

[Han går ut ur verkstaden och poliserna följer efter. Kvar står två chockade bröder vid namn Roy och Roger]

Roy:
Det var nära ögat, Roger.

[Paus]

Sätt igång och jobba med dej!

[Paus]

Den här dörren ska vara stängd!

[Han smäller igen dörren in till affären]

Och den här med!

[Säger han och ska precis smälla igen toalettdörren när han böjer sig ner och plockar upp nåt från golvet]

Vad är detta? Roger, Rolf fick inte med sej den blåa 240'n.

Roger:
Vadå?

Roy:
Här är nycklarna…

Roger:
Hitta du dom där?

Roy:
Ja, dom låg på golvet här inne…

Roger:
Ja, då är han snart här igen.

Roy:
Säkert…

[Roger kastar ut en gitarr ur lärarens bil som Roy fångar.]

Roy:
Jösses vad gör du? Kolla här. En gammel Bjerton. Har du sett, Roger? Det var precis en sån som vi hade du och jag.

[Roy tar på sig gitarren.]

Hitta du den där?

Roger:
Ja, den låg i bil'n.

Roy:
Ja, just det, det är musiklärar'ns bil, ja det stämmer det. Å kolla. Kommer du ihåg den här gamle låten vi körde, Roger, där nere vid… i Syltas sommarstuga? Ja, den gamle fine…

Roger:
Ja…

Roy:
Just det, hur var det den gick nu? De, de, de. Just det. Jo, just det, det stämmer. Så här var det. Så här ska du höra. Eh, da, da, da, da…

[Dom börjar sjunga Raggarkungen. Under låtens gång spelar Roy gitarr, medan Roger trummar på diverse saker. Slutligen faller Roy ihop mot lärarens bil.]


Tillbaka till huvudsidan