|
Från: Macken, avsnitt 6.
Text: Claes Eriksson.
Roy: Anders Eriksson
Roger: Jan Rippe
Läraren: Knut Agnred
[Läraren, ägaren till bilen de just har mekat med, kommer in från affären]
Roy:
Hej du hej du, där är du ju. Vi pratade just om dig, se du. Roger,
här är läraren som jag pratade om. Du är lärare va?
Läraren:
Ja musiklärare.
Roy:
Ja just det ja. Hej.
Läraren:
Hej. Hur är det med min bil?
Roy:
Ja... Det är la inget fel på den bilen i och för sig. Jo det är klart. Den är
la inte så bra. Men värre har man ju sett, nån gång iallafall. Ja, det vet i
fan om jag gjort det förresten. I toppskick är den ju inte, om man säger så.
Det är han ju faktiskt inte. Ärligt talat så är han inte så bra. Oss i mellan,
rent ut sagt. Den är helt slut.
Läraren:
Är den slut?
Roy:
Han är helt slut. Ja jag tyckte det var lika bra att du fick reda på't med en
gång.
Läraren:
Finns det ingenting att göra?
Roy:
Köp dig en ny.
Läraren:
Så dålig kan den väl inte va?
Roy:
Jo
Läraren:
Jag har... jag har en kollega som, som sa att det var brytarspetsarna.
Roy:
Jaså? Vad jobbar han med?
Läraren:
Eh… geografilärare.
Roy:
Då vet han vad huvudstaden i Mongoliet heter.
Läraren:
Ja
Roy:
Ulanbator
Läraren:
Ja, hur så?
Roy:
Du be du din kompis byta brytarspetsarna på'n. Går han efter det ska jag också
bli geografilärare. Ulanbator!
[Roger kommer fram till läraren]
Roger:
Bry dig inte om brorsan. Han har inte haft nån barndom, ser du, så han är lite
rå.
Läraren:
Är det sant, det som han sa, att min bil är slut?
Roger:
Ja visst, du får inte sålt den till en sketfull skrothandlare en gång.
[Läraren sjunger Har du gått din sista mil? Under tiden går han runt bilen och ser på den och smeker den. Ur bagageluckan plockar han fram en altfiol, som han ibland ackompanjerar musiken med. Efter ett tag lägger han denna ifrån sig och går fram till bilen. När han har sjungit färdigt rycker han loss den högra framskärmen, som han slänger på golvet och går gråtande ut ur verkstaden. Roger ser efter honom]
Roy:
Vad tog det åt honom?
Roger:
Han blev la lite ledsen.
Roy:
Han kunde ha fått den blåe 240:n. Nu står han i vägen
där ute igen. Kan du fatta vad det är för en dåre som kör
hit, ställer bilen utanför och försvinner sen va?
[Roy går in på kontoret.]
Roger:
Nä.
Roy:
När jag får tag på den gubben så ska han få veta
att han lever.
Roger:
Vad ska jag göra nu för nåt?
Roy:
Du, du kan la plocka ur det viktigaste ur lärarns bil så ringer jag
Reino sen, så får han skrota'n.