Eftertankar

Från: Macken på scen

Roy: Anders Eriksson
Roger: Jan Rippe
Damen: Charlott Strandberg


Roy:
Du. De ringde från kommun förut och prata om nån ny väg som ska byggas här.

Roger:
A.

Roy:
400 000 skulle vi få om de fick riva macken.

Roger:
Vad sa du då?

Roy:
Ja, det är gôtt å veta, sa jag. Vi hör av oss när vi har fått in fler anbud.

Damen:
Ursäkta mig, men, jag letar efter min man. Ja, han är väl här nånstans.

Roy:
Hä.

Damen:
Det var konstigt. Hans bil står ju utanför.

Roy:
Den blåe 240:n?

Damen:
Ja.

Roy:
Du, när du får tag i honom så hälsa honom att den 240:n ska väck härifrån. Annars så svetsar jag bort'en.

Damen:
Vänta lite, nu ska vi se här. Öh… Vad sa du? Bilen ska svetsas? Nej, jag får nog ta och skriva upp det. Ett ögonblick.

[Hon tar upp papper och penna.]

Damen:
Vad skulle jag hälsa honom?

Roy:
Det var inget.

Damen:
Äh, jag kan ju be att han ringer dig sen. Så kan du säga det själv då. Tja, adjö.

[Hon går.]

Roy:
Sicket folk! Va?

Roger:
A.

Roger:
400 000!

Roy:
Vaddå?

Roger:
För att riva macken?

Roy:
Ja.

Roger:
Och det sa du nej till?

Roy:
Ja, det är klart.

Roger:
De får gärna riva min halva för 200 000.

Roy:
Ja, men då kan de ju bara bygga motorvägen åt ett håll.

Roger:
När jag har fått mina 200 000 så räcker det om han går åt ett håll.

Roy:
Sluta flumma nu Roger.


Tillbaka till huvudsidan