Hos kulturministern

Från: Monopol.


Sekreteraren:
Två herrar söker kulturministern. De vill inte säga sina namn och de har inte beställt tid.

Kulturministern:
Då kan jag naturligtvis inte ta emot.

Sekreteraren:
Ja, det är väldigt påstridiga och angelägna.

Sune:
DET VAR EN SOFFA HÄR, JA, SOM KULTURMINISTERN BESTÄLLT!

Sekreteraren:
Menů!

Kulturministern:
Ja, det är bra. Jag tar hand om detta. Får vi vara ostörda en stund?

Sekreteraren:
Javisst.

Sune:
Så kulturministern möblerar om?

Kulturministern:
Ja, jag kan ju inte ha borgerliga möbler, eller hur? Varsågod och sitt!

[Sune och Glenn sätter sig]

Kulturministern:
Hej Sune.

Sune:
Kände du igen mig?

Kulturministern:
Alltför väl och jag vill inte ha dig här.

Sune:
Jag vill egentligen inte va' här heller. Det vore ju förödande för mig om jag skulle bli igenkänd här!

Kulturministern:
De vore väl ännu mer förödande för mig, fattar du väl!

Sune:
Det är ju därför jag uppträder i en comito! Av hänsyn till oss båda.

Kulturministern:
Och vem ska du förställa?

Sune:
Va?

Kulturministern:
Ja, du måste väl föreställa nån, jag kan ju inte ta emot besök av folk som inte finns.

Sune:
Jaså, ja. Jag är... vi ärů vilka är vi, Glenn? Ja, det här är alltså Glenn, min närmaste man.

Glenn:
God dag, kulturministern!

Kulturministern:
Hej, Glenn.

Glenn:
Vi heter bröderna Sieverts och läser postmodern tvåmanspoesi i cyberspace.

Kulturministern:
Jösses!

Sune:
Just det. Oj, oj, oj.

Kulturministern:
Vad vill ni då?

Sune:
Köpa TV2 och radion.

Kulturministern:
Du är inte klok!

Sune:
Förklara hur du har tänkt, Glenn så kopplar jag av lite så länge.

[Sune tar fram en jojo.]

Glenn:
Förr eller senare måste ni sälja och då behöver ni en köpare. Varför inte Sune?

Sune:
Koko!

Kulturministern:
TV2 är inte till salu. Inte radion heller.

Glenn:
Allting är till salu.

Kulturministern:
Inte riktigt.

Glenn:
Det där vet jag inte om marknaden kan hålla med om.

Kulturministern:
Vadå?

Glenn:
Det är marknaden som bestämmer nu, kära kulturministern.

Kulturministern:
Och vem är denna marknad då egentligen som bestämmer allting nuförtiden?

Glenn:
Marknaden är alla människor som har pengar och vill handla. Och bestämmer gör den som har mest pengar för tillfället.

Sune:
Det vill säga jag! Hahaha! Tatatatatatatatatata! Hahaha! [Ger kulturministern en lapp]

Kulturministern:
Och vad är det här?

Sune:
Priset! Vad vi bjuder.

Kulturministern:
Vi är allvarligt oroade över den monopolställning som ditt TV-imperium har fått. Det var inte riktigt så vi tänkte oss att det skulle bli när vi släppte TV-mediet fritt.

Sune:
All fri konkurrens övergår i monopol, tänk att ni inte begrep det, era idioter! Ta över Glenn, jag måste koppla av lite.

[Sune tar fram jojon igen].

Glenn:
TV var egentligen inget monopol förut. Det var ju statens, samhällets TV, det vill säga allas. För staten och samhället, det är ju vi allihopa tillsammans, eller hur? Det var alltså motsatsen till monopol, allas TV. Nu däremot är denů

Sune:
ůmin, bara min! För jag har köpt den, jag har skapat Sveriges första TV-monopol! (skratt)

Sune och Glenn:
Monopol är kapitalistens mål!

Sune:
Har du aldrig spelat monopol?

Kulturministern:
Jodå. Och vi har fortfarande två kanaler kvar; Centrum och Norrmalmstorg.

Sune:
Ni intecknar upp röra!

Kulturministern:
Vad ska du med TV2 till?

Sune:
Jo, det finns ett problem, nämligen: Jag får inte med mig de intellektuella. Ni gör ju fortfarande mycket bättre program, omsorgsfullare, mer berikande. Jag gör ju inte program för att berika folk utan för att sälja tvättmedel. Och det märks, särskilt de intellektuella vänder mig ryggen. Men om jag köper TV2 och konkurrerar bort ettan så kommer det inte att märkas längre. Och folk glömmer fruktansvärt fort.

Kulturministern:
Gå nu, jag måste byta om.

Sune:
Är du också utklädd?

Kulturministern:
Javisst. Jag heter inte Birgit utan Birger. Jag är bara utklädd till kvinna. Hur tror du annars att vi skulle kunna vara 50% kvinnor i regeringen? Hej då, gubbarna


Tillbaka till huvudsidan