Invigning

Från Resan som blev av, 30-årsfesten.

Invigningssnubbe: Claes Eriksson

En vacker oh tänkvärd procedur att ta till sig, särskilt för dom ceremoniellt intresserade


Invigningssnubbe:
Ja, jag hoppas att ni inte blev alltför upprymda…av den här lite jazziga inledningen. Vi får ju inte glömma bort att vi är i Sverige och här möter vi ju inte livet i första hand med entusiasm…utan organisation. Det kan man se på en av våra allra festligaste dagar vi har i Sverige, svenska flaggans dag, Nationaldagen, då glädjen borde stå högt i tak, men då möter organisationerna upp. På Skansen i Stockholm tågar man med fanor fram till konungen. Det är hembygdsföreningen, lottakåren, hemvärnet, ABF, SMHI vad ni vill…

Man kan se det här på andra tecken också, TV-utbudet till exempel. Alla roliga, festliga, glada Tv-program, TV-frågelekar, TV-serier de är importer från utlandet. Det enda svenska TV-program som är byggt på en svensk originalidé i TV-utbudet just nu är Trafikmagasinet.

Var sak på sin plats är ju inget brasilianskt ordspråk direkt.

Man kan se det här på andra tecken också, dansen till exempel. Den svenska folkdansen, om man jämför den med brasiliansk karnevalssamba inser man snart att Sverige är Brasiliens motsats rent rytmiskt. Det är väl tveksamt om man ens kan kalla den svenska folkdansen för dans över huvudtaget, det är väl snarare fråga om en sorts organiserad förflyttning.

För att ni därför inte ska känna er alltför vilsna och förvirrade tänkte jag, vederbörligen och efter en noga inövad organisation, inviga kvällens föreställning. Jag tänkte göra det genom att släppa en ballong. Jag kunde givetvis ha släppt flera ballonger…men så roligt ska vi inte ha!

Vi får inte glömma bort att Sverige också är måttlighetens förlovade land. Det är här och endast här som vi har kommit fram till att lagom är bäst. I alla andra länder vet man att bäst naturligtvis alltid är bäst, men i Sverige är lagom bäst. Därför nöjer jag mig med att släppa en ballong, så att ni inte blir alltför överväldigade.

Ja, jag ställer mig här borta [går över scenen] så alla ser.

[ Han väntar och tittar upp mot ballongen]

Jag väntar på att flaggan ska komma fram!

Härmed förklarar jag högtidligen och vederbörligen kvällens föreställning för invigd!

[Han släpper ballongen]


[Här är lite extra monolog, som kunde höras i Växjö]

Sådär ja, då är det helt i sin ordning att känna glädje och ryckas med av det som bjuds här på scenen. Och för att den här omställningen nu inte skall bli alltför omtumlande tänkte jag att vi skulle ha lite publikuppvärmning innan vi går vidare. Ni vet hur det går till, jag ropar någonting till er och ni svarar, jag ropar och ni svarar, så blir det så där stämning och kalas av alltsammans. Och för att det skall bli lite mer ordning på det här så tänkte jag att jag talar om först vad jag tänker ropa och vad ni skall svara så att det inte blir en enda röra av alltsammans här. Jag börjar med att ropa "Hej Växjö", då svarar ni "Vad vill du". Då säger jag "inget särkskilt", då svarar ni "inte vi heller". Då ropar jag "Mår ni bra", då säger ni "inte särskilt". Då säger jag "varför det", då svarar ni "Vi vill se Galenskaparna och After Shave och inte en tråkig gubbe i en gammal kostym som bara som bara står och pratar och pratar" säger ni då. Då svarar jag "Det är väl inget fel på den här kostymen?", den hade jag när jag gick ur gymnasiet. Jag ville så väldigt gärna ha en sådan för jag trodde att Beatles hade en sådan. Det hade de inte, det var bara jag som hade en sådan, säger jag då. Skall vi prova det? NEJ skall ni ropa då. Skall vi prova det "NEJ". Nej just det, förstod väl det, ni är ju vuxna förståndiga människor. Och har fullt möjlighet att ta hand om er egen uppvärmning och extas …


Tillbaka till huvudsidan