Det sprack upp

Från C Eriksson solo


Varenda dag så ser man prov
på att världen är ond och grov.
Framtidstron är sval
i alla statsmäns tal.
Jag lyssnar och då tänker jag:
Tänk om det en vacker dag
kom en visionär,
en glad som sjöng så här:
Det såg dystert ut, men det sprack upp.
Det såg dystert ut, men det sprack upp.
Det såg mycket mörkt ut, men det löste sig.
Det såg dystert ut, men det sprack upp.

Det vore väl en skön kontrast
med en gladlynt entusiast
som för en gångs skull
är så förhoppningsfull
och sjunger vad som är på gång
i en optimistisk sång
för oss alla små
att gå och gnola på:
Det såg dystert ut, men det sprack upp.
Krisen var akut, men det sprack upp.
Pengarna var slut, men det gick bra ändå.
Det såg dystert ut, men det sprack upp.

Men detta är som sagt en öm
smått naiv och försiktig dröm.
Ingenting som hänt.
Ett tankeexperiment.
En mild förhoppning av det slag
som man kallar undantag.
Rena utopin
men sången är rätt fin:
Det såg dystert ut, men det sprack upp.
Krisen var akut, men det sprack upp.
Pengarna var slut, men det gick bra ändå.
Det såg dystert ut, men det sprack upp.
Ansikten satt fast, men dom sprack upp.
Åsikter satt fast, men dom sprack upp.
Låsta positioner fanns det nycklar till.
Ja, det bara brast och det sprack upp.

Vilken tur! Det sprack upp!
Något hände, allting vänder.
Ny agenda, ny kalender.
Det såg mörkt ut, men det sprack upp.
Vilken tur! Det sprack upp!
Allt beskrivs i nya termer.
Molnen skingras. Solen värmer.
Det såg mörkt ut, men det sprack upp!
Vilken tur! Det sprack upp!
Allt blev bättre över natten.
Vården, skolan, världen, skatten.
Det såg mörkt ut, men det sprack upp.
Vilken tur! Det sprack upp!
Allt blev bättre över natten.
Hela livet! Glädjen, skratten.
Det såg mörkt ut,
Det såg mörkt ut,
Det såg mörkt ut, men det sprack upp!


Tillbaka till huvudsidan