Bremer

Från: Tornado.

Text: Claes Eriksson.

Sune Krage : Anders Eriksson
Direktör Klinger : Peter Rangmar
Man nr 1 / Viktor Bremer : Knut Agnred


[En man som söker igenom papper på en skrivbord. Han öppnar en skrivbordslåda och hittar en sedelbunt som han stoppar i kavajens innerficka]

[Det hörs knackningar på dörren, som sen öppnas]

Sune Krage:
Jo, god dag… det gällde platsen som ekonomichef. Det var jag som ringde förut, Sune Krage heter jag.

[Sune Krage räcker fram handen mot mannen, som då ryggar]

Sune Krage:
Ni sa att jag förmodligen hade vissa förutsättningar att kunna få den här platsen, men att det personliga intrycket naturligtvis alltid måste vara det avgörande. Öh… ja, jag skulle komma hit idag så att vi fick träffas, sa ni…

[Mannen försvinner hastigt mot ett öppet fönster, där han klättrar ut]

Sune Krage:
…och nu är jag alltså här…

[Sune Krage går fram till fönstret, börjar klättra upp på fönsterbrädan medan han kikar ut genom fönstret efter mannen, som dock försvunnit ur sikte]

Sune Krage:
… Hallå?

[Dörren öppnas och ytterligare en man kommer in]

Sune Krage:
God dag…

Direktör Klinger:
Direktör Klinger. Vad kan jag stå till tjänst med?

Sune Krage:
God dag! Sune Krage. Vi pratades vid i telefon häromdagen. Jag skulle komma hit idag, sa ni, så att vi fick träffas. Ja, det gällde platsen som ekonomichef. Om ni minns mig..?

[Direktör Klinger upptäcker den öppna skrivbordslådan och att pengarna saknas]

[Sune Krage räcker fram handen]

Sune Krage:
Sune Krage…

Direktör Klinger:
Ni har redan börjat, ser jag…

Sune Krage:
Börjat?

Direktör Klinger:
Som ekonomichef.

Sune Krage:
Va?

Direktör Klinger:
Var är pengarna?

Sune Krage:
Vilka pengar?

Direktör Klinger:
Som låg i lådan här!

Sune Krage:
Låg det pengar i lådan..? Men då måste ju… herregud! Han som försvann ut genom fönstret..!

Direktör Klinger:
Vem försvann ut genom fönstret?

Sune Krage:
Han som var härinne när jag kom.

Direktör Klinger:
Var det någon inne här när ni kom?

Sune Krage:
Ja!

Direktör Klinger:
Som försvann ut genom fönstret?

Sune Krage:
Ja, jag trodde det var ni..!

Direktör Klinger:
Skulle jag ha försvunnit ut genom fönstret?

Sune Krage:
Nej, ni kom ju genom dörren.

Direktör Klinger:
Ja.

Sune Krage:
Men…

Direktör Klinger:
Ni ska få en chans. Jag går ut och när jag kommer in igen så ska pengarna ligga här i lådan. Är det okej?

Sune Krage:
Men vänta! Ni har inte förstått!

Direktör Klinger:
Så, så, så! Ta den här chansen nu!

[Direktör Klinger går ut]

[In genom fönstret kommer åter den första mannen. Han går fram till skrivbordet och lägger tillbaka pengarna i lådan]

Direktör Klinger:
Ho, ho! Nu kommer jag!

[Mannen skyndar ut genom fönstret igen]

[Direktör Klinger kommer in, går till skrivbordet, öppnar lådan och ser pengarna]

Direktör Klinger:
Förnuftigt!

Sune Krage:
Men det var inte jag!

Direktör Klinger:
Var det inte ni?

Sune Krage:
Nä.

Direktör Klinger:
Hur gick det här till, då? Trolleri?

Sune Krage:
Nä, men det var en man… härinne! Han är utanför fönstret!

Direktör Klinger:
Fönstret?

Sune Krage:
Ja!

Direktör Klinger:
Vi går och tittar!

[Båda går till fönstret och kikar ut]

Direktör Klinger:
Ja, jag ser ingenting. Gör ni?

Sune Krage:
Nä…

Direktör Klinger:
Då var det alltså ni!

[Dörren öppnas, mannen tassar in och fram till skrivbordet]

Sune Krage:
Han kan väl ha smitit in genom ett fönster lite längre bort!

Direktör Klinger:
Vi har att göra med en akrobat alltså, menar ni?

Sune Krage:
Nä….

[Sune Krage vänder sig om lagom för att se mannen åter ta pengarna]

Sune Krage:
… inte !!

[Sune Krage rusar bort till skrivbordet]

Direktör Klinger:
Hur menar ni då?

[Direktör Klinger vänder sig om, ser lådan åter öppen och länsad, och Sune Krage som står precis bredvid den]

Direktör Klinger:
Åh… vilken fingerfärdighet! Men samtidigt så otroligt klåfingrigt, herr Krage!

[Direktör Klinger går fram till skrivbordet och smäller igen lådan]

Direktör Klinger:
Vi får göra om experimentet tror jag!

Sune Krage:
Ni förstår inte..!

Direktör Klinger:
Jag förstår nog. Ta den här chansen nu!

[Direktör Klinger lämnar rummet]

[In genom fönstret klättrar mannen, går fram till skrivbordet och lägger tillbaka pengarna i lådan igen. Sune Krage ser vantroget på när mannen så åter försvinner ut genom fönstret]

Direktör Klinger:
Nu kommer jag!

[Direktör Klinger kommer in, går fram till lådan. Han öppnar den, ser pengarna och stänger lådan med en liten smäll]

Direktör Klinger:
Så där, ja! Nu slutar vi upp med de här fasonerna, eller hur?

Sune Krage:
Det är inte jag! Han försvann ut genom fönstret!

Direktör Klinger:
Ska vi titta igen?

[De går båda fram till fönstret och tittar ut]

Direktör Klinger:
Ingenting!

Sune Krage:
Nä…

[Dörren öppnas och mannen smyger in till skrivbordet och öppnar lådan]

Direktör Klinger:
Jag förstår inte varför ni envisas. Begriper ni inte att det här blir bara pinsammare och pinsammare?

[Sune Krage rusar fram och tar pengarna innan mannen hinner gripa dem]

Direktör Klinger:
Här söker ni plats som ekonomichef och hinner inte ens påbörja anställningsintervjun förrän ni försökt bestjäla mig tre gånger !

[Mannen smyger ut genom fönstret bakom Direktör Klingers rygg]

Direktör Klinger:
Det måste vara nån sorts världsrekord, herr Krage!

Sune Krage:
Det var inte jag! Det var han… som försvann ut… genom fönstret!

Direktör Klinger:
Ska vi titta i fönstret igen?

Sune Krage:
Nä, det är förmodligen ingen idé…

Direktör Klinger:
Ni är ju slut innan ni ens har börjat! Vem kommer nånsin att kunna lita på er?! Och som ekonomichef , dessutom!

Sune Krage:
Jag har högsta betyg från Handelshögskolan!

Direktör Klinger:
Vad hjälper det er nu? Ni är stämplad för resten av livet, innan ni ens har påbörjat er första plats! Och det är ingen vanlig datumstämpling! Er bäst-före-dag har redan var't! Adjö , herr Krage!

Sune Krage:
Adjö...

[Sune Krage lämnar rummet]

[Det knackar på dörren]

Direktör Klinger:
Kom in!

[In kliver man #1]

Viktor Bremer :
Ja, god dag. Det gällde platsen som ekonomichef… Det var jag som ringde förut, Viktor Bremer heter jag. Ja, ni sa att jag hade förmodligen vissa förutsättningar att kunna få den här platsen, men… att det personliga intrycket naturligtvis alltid måste vara det avgörande.

Direktör Klinger:
Ja.

Viktor Bremer :
Är det… många sökande?

Direktör Klinger:
Nä, ni är tyvärr den enda som är kvar. De andra har fallerat på de mest underliga sätt…

Viktor Bremer :
Då kanske jag kan räkna med att få den här platsen..?

Direktör Klinger:
Det kan ni göra, herr Bremer!

[Direktör Klinger sträcker fram handen]

Direktör Klinger:
Ni kan börja på måndag. Välkommen i firman!

Viktor Bremer :
Tack!

[Dörren öppnas och in kommer Sune Krage, han vänder sig mot tittaren]

Sune Krage:
Nä..! Så här få det väl inte sluta, säger ni. Den rättrådige blir lurad av den falske, som triumferar genom list, fusk och lurendrejeri. Det måste ju sluta med att det goda och det rätta vinner och besegrar det onda och det felaktiga, eller hur? Men det ska jag säga er… så här går det till i verkligheten, överallt. Regler, moral, etik –vad är det? Man kommer ingenstans utan en räv bakom örat, en hel rävfarm ibland. Bremer här blev en mycket lyckosam ekonomichef och lyckades få firman att expandera till ett världsledande företag. Han blev internationellt uppmärksammad som mannen med det ekonomiska trollspöt, och skrev böcker och reste runt på internationella konvent och höll föreläsningar. Nä då, jag känner ingen bitterhet. I stället lärde jag mig en hel del av mitt möte med Bremer och blev så småningom VD för hela företaget!

[Sune Krage ser på Viktor Bremer och Direktör Klinger]

Sune Krage:
Ut och jobba med er, gubbar!

[Viktor Bremer och Direktör Klinger nickar och lämnar rummet]

[Sune Krage går fram till skrivbordet, öppnar lådan, tar ut pengarna och stoppar dem i innerfickan på kavajen innan han slår sig ner i skrivbordsstolen med ett nöjt småleende på läpparna]


Tillbaka till huvudsidan