Den piffiga restaurangen

Från: Tornado, del 7.

Mannen: Peter Ragmar
Hans fru: Kerstin Granlund
Kyparen: Anders Eriksson
Kocken: Per Fritzell

Inspelningsplats: På restaurant Le Chablis på Aschebergsgatan i Göteborg. Den finns inte kvar utan heter numera restaurang Lagom.


[Ett par kommer in på en restuarang och sätter sig vid ett bord. Genast kommer kyparen inspringandes]

Kyparen:
Hallå hallå.Hallå hallå.

Mannen:
Godafton.

Kyparen:
Vad vill ni äta till dessert?

Mannen:
Dessert?

Kyparen:
Nej, Äta..

Mannen:
Äta?

Kyparen:
Ja, var vill ni äta den?

Mannen:
Var vill vi äta vad?

Kyparen:
Här förmodar jag ni vill äta eftersom ni kommit hit.

Mannen:
Ja men vad är det ni vill att vi skall äta?

Kyparen:
Det får ni bestämma själva, helt och hållet. Det lägger jag mig inte i.

Mannen:
Mm tack.

Kyparen:
Smakade maten bra?

Mannen:
Va? Ja men vi har ju inte fått någon mat än.

Kyparen:
Igår, menar jag. Ni åt väl igår?

Mannen:
Jodå, men kan vi få se på..

Kyparen:
Kocken? Naturligtvis! Jag hämtar honom!

[Kyparen springer ut]

Mannen:
Nej! Menyn menar jag! Hallå!
[Till sin fru]
Men vad är det med honom?

[Kyparen återvänder tillsammans med kocken]

Kyparen:
Varsågod! Så här ser han ut.

Mannen:
Ja tack, men jag menar att vi ville se på...

Kyparen:
Korten ifrån invigningen! Självklart! Jag skall hämta..

Mannen:
Nej vi vill se på...

Kyparen:
Några populära bodybiulding-poser! Javisst! Vad sägs om den här? Eller den här? Eller den här?

[Kyparen poserar]

Mannen:
Menyn! Vi vill se på menyn!

Kyparen:
Åh? Varför sa ni inte det på en gång? Ett ögonblick!

[Kyparen springer ut. Kocken sätter sig vid bordet tillsammans med paret. Kyparen återkommer med en meny som han ger till kocken]

Kyparen:
Här. Du kan väl läsa den för dem. Det är våran lilla specialitet. Kocken läser den. Han är ju ändå expert.

Kocken: [Läser]
Det var en gång en liten farbror som alltid hade gylfen öppen. En dag blev han bjuden till kungen på middag. Han tog på sig sin allra finaste gåbortkostym och gick. Först mötte han hönan. Hej farbror. Vart ska du ta vägen som har så fina kläder och allt, sa hönan. Jag ska gå till kungen på middag, svarade farbrorn. Men du har ju gylfen öppen sa hönan. Ja vadå då, sa farbror, du lägger ju ägg.

Kyparen:
Ha ha ha ha ha ha! Det här är inte menyn. Så pinsamt. Det är en sagobok. Den tar vi fram när vi har barngäster. De tycker oftast inte om maten. Då får dom en saga istället. Så fiffigt! Ha ha ha ha! Något mer innan vi stänger?

Mannen: [irriterad]
Stänger? Vi vill se på menyn!

Kyparen:
Javisst ja. Ett ögonblick. [Går iväg, hejdar sig]
Ursäkta mig, men får kocken sitta här, han tar sån plats i köket?

Mannen:
Ja. Men ska inte han vara i köket? Han ska väl laga maten?

Kyparen:
Ja, det kanske han ska. Ett ögonblick, ska jag höra efter.

[Kyparen springer ut]

Mannen: [Ropar]
Menyn! Hallå! Vi vill se på Menyn!

[Kyparen kommer tillbaka, nu med ett över täckt fat i ena handen]

Kyparen:
Nej. Det går bra. Han kan sitta här. De behöver honom inte i köket. [Räcker fram fatet]
Varsågod!

[Kyparen lyfter på locket. på fatet ligger en bajskorv av plast. Gästerna ser förnärmade ut]

Kyparen:
Ha ha ha ha ha! Ursäkta oss, men det är ett litet internt skämt som vi brukar köra. Jargongen är sån här! Åh gud så barsligt egentligen! Ha ha ha! Gummi! Ha ha ha!

[Han biter på plasten och gör fåniga ljud]

Mannen: [I iskall ton]
Vi vill se på menyn.

Kyparen:
Menyn. Javisst, självklart.

[Kyparen går ut och återkommer med ett par skidor]

Kyparen:
Ni vill inte köpa mina skidor? Det är löparskidor. Knappt använda. Det blir ju inte så mycket tid över till skidåkning när man jobbar sena kvällar. Och sen har det ju inte vart snö heller de senaste vintrarna. Femhundra kronor med pjäxor, stavar, bindningar. Jag har knappt använt dem.

Mannen:
Vi vill se på menyn!

Kyparen:
Precis vad jag tänkte! Vill ni inte se på menyn, tänkte jag. Självklart. Jag skall hämta. Det skall jag göra. Jodå.

[Kyparen går ut, återkommer med mat till kocken]

Kyparen:
Här är din mat. Du kan väl äta den medan den är varm.[Till paret] Det är personalmaten, den blev färdig precis nu.

Mannen:
Menyn! Vi vill se på menyn!

Kyparen:
Självklart! Jag hämtar den!

[Kocken börjar äta sin mat framför paret. Kyparen återvänder]

Kyparen:
Jo det gällde underhållningen till kaffet. Det vore bra om ni kunde beställa den redan nu så vi kan förbereda. Vi har striptease, trolleri, cykel, rytmisk sportgymnastik, djur, frisör-VM...

Mannen:
Vi vill titta på menyn! Ingenting annat!

Kyparen:
Ah! Menyn! Ett ögonblick!

[Kyparen springer ut, återvänder med en polaroidkamera]

Kyparen:
Får vi ett litet leende nu? Såja!

[Han tar ett kort på paret och ger till mannen]

Kyparen:
Varsågod ett litet minne från besöket!

Mannen:
Vi vill se på menyn!

Kyparen:
Då hämtar jag den!

Kyparen springer ut.

Mannen: [till sin fru]
Varför vill han inte visa oss menyn?

[Kyparen återvänder spelandes på ett dragspel]

Kyparen: [sjunger]
Åh vilken natt, vilken underbar natt, som vi kallar Bella Notte.

[Kocken stämmer in och spelar på gaffeln som en gitarr]

Kyparen och kocken:
Åh denna natt, det är ungdomens natt, denna ljuva Bella Notte.

Kyparen:
Var det likt?

Mannen:
Vadå likt?

Kyparen:
Kalle anka på julafton. Det är många som säger det.

Mannen:
Kan vi få se på menyn?

Kyparen:
Flera mig närstående personer har vid upprepade tillfällen påpekat likheten med kalle anka på julafton.

Mannen: [förbannad]
Kan vi få se på menyn!

Kyparen:
Ja ja. Menyn. Just det. Den kommer.

[Kyparen går ut]

Mannen: [till sin fru]
Ska vi gå?

Kocken:
Ni har ju inte fått menyn än.

[Kyparen återkommer cyklandes på en enhjuling]

Kyparen:
Mina damer och herrar! Mr Zelision! La la la la la laaa! Mr Zelision!

Mannen: [ställer sig upp]
Får jag fråga en sak?

Kyparen:
Självklart!

Mannen:
Varför får vi inte se på menyn?

Kyparen:
Är det någon som har hindrat er?

Mannen:
Spela inte idiot nu! Varför får vi inte se på menyn?

Kyparen: [efter en stunds tystnad]
Jag vet inte var den är. Hur den ser ut. Vad det är för sort som gäller just nu.

Mannen:
Vet ni inte hur menyn ser ut?

Kyparen:
Det är en sån pigg ledning för den här restauranten, och de byter meny hela tiden för att försöka vara lite originella och skilja sig ifrån andra restauranter. Och det är ju ett piffigt grepp iochförsig, men det är hopplöst att komma ihåg för oss i personalen. Ett tag hade vi menyn på stolsitsarna så att gästerna fick stå upp och läsa dem. Ett tag hade vi dem på mikrofilm så man måste ha speciella glasögon för att se den. Ett tag hade vi den tatuerad på ryggen på personalen. Jag har forfarande min kvar här. Titta!
[Kyparen visar paret sin bara rygg där en meny har tatuerats in]
Men nu kan jag inte komma ihåg hur vi har det, just nu alltså, med menyerna. Hur de ser ut just nu.

Mannen:
Ni har aldrig tänkt på att skriva ner era maträtter klart och tydligt på ett vanligt vitt papper?

Kyparen:
Ja! Så är det vi har det nu! Ett ögonblick.

[Kyparen springer ut och hämtar papperna med menyn]

Kyparen:
Varsågoda! Att jag kunde glömma! Jag sa ju ändå när vi började med det här att dem kommer att slå, för det här har de ingenstans!

[Kyparen går ut. Kocken cyklar ut på enhjulingen]


Tillbaka till huvudsidan