Fornmuséet

Från: Tornado

Professorn : Claes Eriksson
Besökaren : Peter Rangmar


Professorn:
Välkomna till fornmuseet och avdelningen ”Väldigt länge sen”. Det här är till exempel en benpipa från en man som levde före stenåldern. Och hur vet vi då det? Ja, det vet vi naturligtvis inte med säkerhet, det kan lika gärna vara medeltiden, men vi gissar oss fram. På goda grunder, vill jag tillägga. Om man tittar närmare på den här benpipan, till exempel, då kan man på goda grunder antaga att bäraren inte var längre än 1.60, hade framåtlutad gång och aldrig varit i Chicago. Vad är det då som berättar detta för oss? Jo, till exempel anlades ju inte Chicago förrän på 1800-talet, Chicago ligger i Amerika ; det här fyndet är gjort i Halland och…

Besökaren:
Ursäkta… får jag fråga?

Professorn:
Fråga gärna! Väldigt gärna! Jag svarar lika gärna i mån av kompetens och kapacitet. Vad var det ni ville veta, unge man?

Besökaren:
Jo, det här med Chicago förstår man ju lätt, men hur kan man säga att han bara var 1.60 och hade framåtlutad gång enbart genom att studera den här benpipan? Tycker jag verkar vara intressant och fascinerande..!

Professorn:
Jo, om man tittar på benpipan så här och håller upp den mot ljuset och vrider lite på den så att ljusstrålarna bryts, så att säga, en efter en igenom den här lilla benmärgsurgröpningen, då kan man säga om man har ett tränat öga och dessutom läst på ordentligt, då kan man alltså inse att just till Chicago var det väldigt få som hade möjlighet att åka just vid den här tiden. Och nu talar jag alltså om före stenåldern -”gråstenåldern” som vi brukar kalla den, vi arkeologer. Med den vetskap vi har idag hur man levde vid denna tid, kan vi alltså dra denna mycket viktiga slutsats att Chicago var ingenting man reste till hux flux. Framför allt är det osäkert om Chicago fanns. Och om det fanns, och om –mot alla odds, vill jag verkligen understryka- den här mannen lyckades ta sig dit, då är det inte alls troligt att han skulle ha lyckats ta sig tillbaka igen. Så varför hittar vi då hans kvarlevor i en mosse i Halland? Svaret är enkelt : han var aldrig i Chicago.

Besökaren:
Jo, professorn… ursäkta mig igen…

Professorn:
Fråga gärna. Jag svarar i mån av tid och kompetens, men klockan går och vi har många ben att titta på, men vad var det ni ville undra, unge man?

Besökaren:
Jo, det här med Chicago, det är nog så intressant, men vad jag vill veta det är hur ni har kommit fram till att han bara var 1.60, enbart genom att studera den här benpipan?

Professorn:
Det är en väldigt bra fråga ni ställer, unge man. Om jag… om jag får svara på den genom att lämna er ett… ett exempel… ett ögonblick… om jag får lämna er ett ögonblick… Adjö!

[Professorn lämnar hastigt rummet, en bil hörs tuta två gånger och strax därpå kommer professorn lika hastigt tillbaka in i rummet igen]

Professorn:
Jo, då är det på det här viset… ja, ursäkta mig; jag var tvungen att få en nypa luft. Hursomhelst så är det på det här viset att om man hittat en benpipa i Chicago som varit så här gammal, så…

Besökaren (avbryter):
Jo, snälla professorn, ursäkta mig…

Professorn:
Det är inget att be om ursäkt för, unge man. Genera er inte. Fråga på, bara. Jag svarar hela tiden i görligaste mån och gärna rätt också, men vad var det ni ville ha för svar, unge man?

Besökaren:
Kan vi inte strunta i det här med Chicago nu och istället koncentrera oss på hur man kan bedöma en människas längd enbart med hjälp av en benpipa?

Professorn:
Ofta stöter vi på denna frågeställningen i arkeologin och då säger vi alltid samma svar varje gång : varför inte ringa direkt till Chicago och fråga, helt enkelt, och det är det vi har gjort i det här fallet och de saknar ingen benpipa där och har heller aldrig hört talas om någon som varit där och lämnat en sådan…

Besökaren (avbryter irriterat):
Men snälla professorn..!

Professorn:
Avbryt gärna! Jag förstår att det är väldigt viktiga frågor som måste ut eftersom ni avbryter så tydligt, unge man, och jag svarar gärna så gott jag begriper och förstår, men skynda på för tiden går och många andra ben väntar, men vad var det för en viktig fråga, unge man?

Besökaren:
Jo, hur kan det komma sig att ni kan se att han var 1.60 enbart genom att studera en benpipa? Jag får en känsla av att ni försöker undvika och svara på den frågan eftersom ni hela tiden istället…

Professorn (avbryter):
Det ska ni inte få, unge man! Det är en helt felaktig slutsats. Vad som möjligen kan ligga mig i fatet är att jag kanske inte förstått frågan riktigt… Vad ni vill veta är alltså hur en man, som bara är 1.60, vid denna tid kunnat ta sig ända till Chicago och då svarar jag att det har han alltså inte gjort! Han har aldrig varit i Chicago, det är en historisk omöjlighet eftersom Chicago vid denna tid…

Besökaren (avbryter):
Nej! Jag undrar över hur ni kan veta att han bara var 1.60!

Professorn:
Ja, det är riktigt! Höj gärna rösten, unge man! Sätt mig på plats! Smäll mig på fingrarna, bara, när jag inte är tillräckligt tydlig! All vetenskap måste nagelfaras oavkortat! 1.60 sa ni. Hur då 1.60 menar ni?

Besökaren:
Den här mannen är 1.60 har ni sagt och det har ni fått fram enbart genom att titta på benpipan. Hur gör ni då?

Professorn:
Hur lång är ni själv?

Besökaren:
1.80 ..?

Professorn:
Där ser ni!

Besökaren:
Vad då?

Professorn:
Ni har väl aldrig varit i Chicago!

Besökaren:
Jo!

Professorn (kommer av sig ett par sekunder):
…Ja, exakt! Är man 1.80 kan man ha varit i Chicago, men 1.60 -icke!

Besökaren:
Kan vi inte strunta i det här med Chicago nu! Varför vet ni att han var 1.60 enbart genom att titta på en benpipa!

Professorn:
Vi vet inte. Vi vet absolut ingenting, men vi tror hela tiden och gissar –men på goda grunder, vill jag tillägga- så tror vi att han, den här mannen alltså, inte var längre än… längre bort… så långt bort alltså som Chicago, det finns väldigt många saker som talar för den tesen. När Columbus till exempel upptäckte Amerika, var ju inte Chicago det första han såg…

Besökaren (argt):
Sluta tjata om Chicago! Hur kan ni veta att han var 1.60!

Professorn:
Jo, unge man, om ni lyssnar på mig nu, riktigt ordentligt för en gångs skull, ska jag försöka förklara. Chicago var ju från början en boskapsmarknad…

Besökaren (avbryter):
Men snälla professorn! Varför måste ni ha in Chicago hela tiden i resonemanget?!

Professorn:
Unge man, ni kanske har begränsad fattningsförmåga och dåligt tålamod också, som unga hetsporrar ofta har för övrigt, men om ni bara hade givit er till tåls och låtit era unga öron tränas i lyssnandets mycket svåra konst, som era kamrater här har gjort, så hade ni i sinom tid fått erfara hur jag, omärkligt och elegant, och dessutom med bibehållen trovärdighet och för övrigt på goda vetenskapliga grunder och icke heller utan viss ackuratess, sakta glidit in i min föreläsnings stora, fenomenala final nummer! Ett, två… ett, två, tre, fyr’!

[Professorn sjunger Chicago]


Tillbaka till huvudsidan