Överlevaren

Från: Tornado.

Text: Claes Eriksson.

Jan Jansson: Jan Rippe
Mäklaren: Peter Rangmar


Jan Jansson:
Hej på dej mäklarjävel.

Mäklaren:
Firman har stängt.

Jan Jansson:
Jaså, det stod öppet på dörren

Mäklaren:
Dörren stod öppen menar ni.

Jan Jansson:
Ja, just dä. Då kan det ju inte vara stängt.

Mäklaren:
Jodå, men vi öppnar igen när ni har gått.

Jan Jansson:
Hur ska ja kunna veta dä?

Mäklaren:
Ring o fråga.

Jan Jansson:
Svarar ni då?

Mäklaren:
Inte om det är stängt.

Jan Jansson:
Då kan jag ju lika gärna komma hit

Mäklaren:
Ja, just dä.

Jan Jansson:
Varför ä det ingen som svarar när det är stängt?

Mäklaren:
Det är ingen här då.

Jan Jansson:
Är det bara folk här när det är öppet?

Mäklaren:
Japp

Jan Jansson:
Då är det ju öppet nu.

Mäklaren:
Nej

Jan Jansson:
Jo du är ju här.

Mäklaren:
Ja jävlar.

Jan Jansson:
Okej. Då kör vi från början igen.

Mäklaren:
Yes.

Jan Jansson:
Goddag. Jag skulle vilja ha en våning.

Mäklaren:
Ska det va centralt, parkett eller bostadsrätt?

Jan Jansson:
Ja vill ha en med mycke rockwool i.

Mäklaren:
Jaha. Då har vi flera sorter, men då måste ni flytta in redan i kväll.

Jan Jansson:
Det behöver inte va nåt badrum, för jag har redan badat.

Mäklaren:
Hur har ni det med er gamla lägenhet?

Jan Jansson:
Jo tack, bra.

Mäklaren:
Ska ni ha kvar den eller får jag den?

Jan Jansson:
Jag vill inte ha kvar den. Jag känner mej så vräkt i den.

Mäklaren:
Kunde ni inte betala hyran?

Jan Jansson:
Kunde o kunde... Ja ville inte.

Mäklaren:
Har ni under det senaste halvåret varit allvarligt sjuk eller om jag säger... Illa däran.

Jan Jansson:
Ja det är en viktig fråga.

Mäklaren:
Ja, verkligen.

Jan Jansson:
Jag fåren känsla av att ni försöker slingra er hela tiden.

Mäklaren:
Får ni det?

Jan Jansson:
Ja. Är inte ni mäklare?

Mäklaren:
Inte nu längre. Firman har gått i konkurs och här ska bli restaurang nu. Har ni beställt bord?

Jan Jansson:
Nä.

Mäklaren:
Det ska nog gå bra i alla fall trots att det är invigning här i kväll

Jan Jansson:
Är det er restaurang?

Mäklaren:
Självklart. Såna som jag överlever alltid. Blir det bra här?

Jan Jansson:
Ja.

Mäklaren:
Får vi lov att bjuda på en appretiff före maten?

Jan Jansson:
Men jag ska inte ha nån mat. Jag skulle ha en våning.

Mäklaren:
Äta måste vi alla göra eller hur?

Jan Jansson:
Var kom gästerna ifrån?

Mäklaren:
Det är stamgäster fastskruvade i möblerna

Jan Jansson:
Vem är han?

Mäklaren:
Det är kronofogden. Han är här och mäter ut.

Jan Jansson:
Jaså. Ja det är väl ända sättet att bli mätt på det här stället förmodar jag.

Mäklaren:
Åh. En lustighet.

Jan Jansson:
Ja. Jag har min kvicka dag idag.

Mäklaren:
Så roligt.

Jan Jansson:
Då får jag väl äta då... Har ni något som passar en bostadslös.

Mäklaren:
Tyvärr, det är försent. Jag ska gå om ett par minuter.

Jan Jansson:
Gå? Vart då?

Mäklaren:
I konkurs.

Jan Jansson:
Så tråkigt.

Mäklaren:
Tvärtom, det är det bästa som har hänt mej

Jan Jansson:
Jaså.

Mäklaren:
Ja, vem kan driva restaurang i dessa dagar?

Jan Jansson:
Ja, det finns väl många som kan.

Mäklaren:
Utan kök o kock.

Jan Jansson:
Nej de klart. Vad blir det nu då?

Mäklaren:
Reklambyrå. Har ni nånting ni vill lansera?

Jan Jansson:
Mej själv. Det vore på tiden.

Mäklaren:
Det tar vi hand om. Vad sägs om en stor affisch av ert ansikte och en text i rött: Alla tycker om Jan Jansson.

Jan Jansson:
Hur kan ni veta vad jag heter?

Mäklaren:
Det står väl på dörrn där ni bor?

Jan Jansson:
Ja

Mäklaren:
Då så. En affisch med er i helfigur där ni sträcker ut era armar mot mänskligheten och en snirklig rörande text som frågar: -Vad vore livet utan Jan Jansson. En bild på er tillsammans med en fin gammal dam vid ett trevligt dukat kaffebord. Och med texten: - Varför inte Jan Jansson till kaffet.

Jan Jansson:
Det var bara ett skämt.

Mäklaren:
Va då?

Jan Jansson:
Lanseringen av mej själv.

Mäklaren:
Ja just det. Ni har er kvicka dag idag.'

Jan Jansson:
Exakt. Hör på här nu. Jag orkar inte med det här längre.

Mäklaren:
Är det nåt särskilt resmål ni har tänkt er?

Jan Jansson:
Va

Mäklaren:
Vart vill ni resa?

Jan Jansson:
Resa. Det här var ju en reklambyrå.

Mäklaren:
Ja men herregud. Den har ju gått i konkurs. Ni får försöka hänga med lite här nu. Det var ju alldeles nyss. Det vill säga fruktansvärt länge sen. Nu har jag en resebyrå. Vart vill ni resa?

Jan Jansson:
Ingenstans.

Mäklaren:
Då förstår jag inte vad ni gör här.

Jan Jansson:
Jag kom hit för att jag ville ha en våning.

Mäklaren:
En våning.

Jan Jansson:
Ja. En våning.

Mäklaren:
Jaha. Ta det bara lungt. Det blir inga problem. En bungalow på Västra Hamngatan i Budapest. Kan det vara något? Annars
är ju Mölndalskråka väldigt trevligt. Ni kan inte precisera er lite? En tolva i Johannesberg, ståplats på Ullevi. Ni vill inte ha en lott? En kolonilott alltså. Eller också kanske ni kan vänta lite så får ni ärva era föräldrars lägenhet.

Jan Jansson:
Är ni mäklare nu igen?

Mäklaren:
En gång mäklare alltid mäklare.

Jan Jansson:
Men allt det här andra då?

Mäklaren:
Jag var tvungen att rensa lite bland mina fodringsägare. Skulderna blev för stora helt enkelt. Ja vad skulle jag göra? Jag kunde ju inte betala. Då hade jag blivit ruinerad. Men nu är dom borta. Jag kan lungt gå vidare. Myndigheterna står i utkanten av djungeln och kliar sig i huvudet. Mmm. Konkurs. Vilket härligt ord. Vet vad det betyder?

Jan Jansson:
Betyder?

Mäklaren:
Ja, det är en förkortning.

Jan Jansson:
Förkortning. Av vad då?

Mäklaren:
KOmma undan Nitiska Kronofogdar Utan Risk Sådeså.


Tillbaka till huvudsidan