Russinpoesi

Från: Tornado.

Ur avsnittet "Pajsare utan fruktan".

Russinpoet: Anders Eriksson


Om man trampar på ett russin ser det ut som, en i och för sig väldigt liten, men ändå mycket välanvänd toffla.
Eller också en förkolnad, eller vidbränd, och i och för sig väldigt liten, men synnerligen oätbar våffla.
Eller också ser det ut som, en besviken, och i och för sig väldigt liten, men ändå ganska tillplattad snäcka.
Eller också en förenklad, för muslimer, och i och för sig väldigt liten, men krångligare karta av Mekka.
Om man trampar på ett russin ser det ur som, en i och för sig väldigt liten, men vanligare bit av en takpapp.
Eller också en besudlad, och begagnad, och i och för sig väldigt liten, men ändå ganska klumpig sorts haklapp.
Eller också en förvildad, lustigt stukad, och i och för sig väldigt liten, men otvetydigt konstnärlig basker.
Eller också blott det ena, av ett gammalt, och i och för sig väldigt litet, men oskiljaktigt par av damasker.
Om man trampar på ett russin ser det ut som, en i och för sig väldigt liten, men ovilkorligt nersmutsad tvålbit.
Eller också ser det ut som, en glaserad, och i och för sig väldigt liten, men utan tvekan värdefull skålbit.
Eller också som en extra slarvigt avklädd, och i och för sig väldigt liten, men svart och kvinnlig småsexig strumpa.
Eller också som en äldre, mycket mogen, och i och för sig väldigt liten, men tveklöst allt för hårt solad rumpa.
Om man trampar på ett russin kan det likna, i och för sig väldig mycket, ja blott exemplen här är ett dussin.
Därför tänk på att ett russin som blir trampat, finns i och för sig alltid kvar, men ser aldrig mera ut som ett russin.


Tillbaka till huvudsidan