Tynglyftarspelen

Från: Tornado.
Avsnitt: Pajsare utan fruktan.

Speaker: Claes Eriksson
Trumpetare: Michael Sevholt
Baltzar Oregano: Lennart ”Flottören” Englund
Punder Tudeltal: Per Fritzell
Alexander Patos: Lars ”Åby” Hermansen
Bandy Brakman: Jan Rippe
Toddy Kruka: Rolf Allan Håkanson
Jopp-Wolmer Järn: Bo ”Bysse” Rydbeck
Guldus Klorin: Peter Rangmar
Våran Gustavsson: Knut Agnred
Kasper Såpa: Claes Eriksson
Kvacke Rullmundsen: Anders Eriksson


Välkomna till Tvåfotshallen i Laholm och de 48:e tvärkolossala tynglyftarspelen, som alltså just nu blåses igång av en lokal trumpetare från orten.

Och nu börjar det. Vi har kommit till finalen i stånkmomentet. Först ut ser vi den urstarke Baltzar Oregano från Bulgarien. Han ska alltså stånka upp 165 kilo på raka armar, en omöjlig uppgift om han inte hade tränat men det har han gudskelov. Nu ska vi se. Där lyfter han upp stången i knähöjd och sen börjar han gå, det är Oreganos specialitet. Han går runt med böjda knän för att hinna i tid och kanske bli starkare längre fram, men det blir han inte. Han tvingas ställa ner stången igen och därmed är han ute ur tävlingen och får åka hem med bara bagage i bagaget. Röd lampa för honom och stor besvikelse i Bulgarien.

Punder Tudeltal från Alaska är näste man. Stor, stark och trevlig i omklädningsrummet, men taktiskt svag. Nu ska vi se… Vad gör han? Han lyfter bara på ena sidan! Oj, oj, oj, en sån miss! Så får han naturligtvis inte göra! Det blir mycket lättare då. Röd lampa för honom, han är också borta.

Så har vi Alexander Patos från Ukraina. Tyngst med sina 1200 kilo ; han vägrade gå ur bilen vid invägningen. Titta på hans uppladdningsprogram, det är mycket speciellt! Hans pappa var skrinnare nämligen och det här var en av hans mest berömda innerkurvor som sonen så fint överantvardar. Och titta på hans lyftstil! Belgiskt-Pommerskt snabelgrepp och så upp i 30- 40- 50- nej, han måste upp i 100 grader, jag pratar om vinkeln alltså. Tack och adjö för Patos!

Här kommer Bandy Brakman från EG! Debutant, alldeles färsk i sådana här stora sammanhang. Har bara lyft 15 kilo förut och det var på Barnkammar-OS i Disneyland förra året. Nu ska vi se hur det går idag! Först några hopp för mjölksyran. Och så attackerar han stången där… nej, där! Han lyfter på ena sidan! Det får han inte göra, han måste byta grepp innan stången lämnar golvet, men det orkar han naturligtvis inte. Han lägger ner stången igen och somnar. Det är klart han blev trött, lång resa och tidsomställning och allting.

Toddy Kruka från Elfenbenskusten är näste man. Trea på EM sist, Elfenbenskusten-mästerskapen, alltså. Ettan och tvåan lyfte bort sig redan på resan hit, så dom får vi inte se här. Vi får nöja oss med Toddy. Han börjar att mäta upp avståndet… där, där och där… förmodligen har han en allvarlig ryggskada och kan inte böja sig. Det är därför han har simdynan där, så att han inte ska få fukt i njurarna. Lite mera talk… jaha, på foten ska han ha den… det är uppenbart att han inte är riktigt i balans. Nu ska vi se vad han gör… Oj, en Skvogulosov! Den har jag inte sett sen OS i Berlin och det var med andra foten. Upp med den nu, då! Nej, han sparar sig till finalen i lag som går om en kvart på mattan intill.

Det här är Jopp-Wolmer Järn från Tyskland. En mångsysslare som förutom tyngdlyftning också sysslar med brottning, boxning och bilprovning. Han är känd för att ha en kompromisslös inställning till sin sport och kombinerar hela tiden primitiv urkraft med ljud. Har han bestämt sig för att stången ska upp så brukar den också komma upp, på ett eller annat sätt. Det är inte svårare än att komma upp på morgonen, har han sagt. Jo, det är det, förresten, har han sagt en annan gång. Men där får han väl upp den i alla fall? Ja, men får han göra så? Domarna kliar varandra på ryggen. Oj! Där faller han! Ja, ja, det var nog lika bra, det. Jag kände lukten av diskning ända hit!

Och så kommer Guldus Klorin från Bali! En intellektuell lyftare som slagit tyngdlyftarvärlden med häpnad genom att attackera redskapet, inte med muskler utan med intelligens. Genom att mäta och räkna sig fram, har han lyckats få ut mycket mer än han borde få ur sin späda kropp. Lyssna på honom :

-Fyra… sex… så… så… Delat med tre, ja…

Nu ska vi se…

-Nehä..! Nää!

Men här blir det i alla fall för tungt för honom. Han måste ha gjort en grov felkalkylering och måste räkna om.

-Sexton!

Jaha, sexton ska det vara där, ja! Och då går det bättre, men domarna tycker inte alls om den här sortens intellektuella lyft, och mycket riktigt är den röda lampan också den enda belöning han får.

Och därmed är vi tillbaka hos de traditionella lyftarna igen. Våran Gustavsson från Skåne, ser vi här. Stark, frodig och envis och fortfarande i världseliten trots sin höga ålder. Han fyllde 26 år i mars och behöver mycket ammoniak för att starta upp sin tjocka kropp inför ett kraftprov som detta. Nu ska vi se… Han får upp den direkt, men stannar i rektangelsitsen. Den måste han ur om han ska få lyftet godkänt. Det ser ut som han försöker men inte kan. Där går han ner på rygg och släpper den med handen, men pressar sig upp igen. Han måste ha båda händerna på stången. Nej! Där veks ett ben och han lägger sig i spagat! Det var inte snyggt, men han håller i alla fall skenet uppe och gör en sorti i triumf.

Kasper Såpa från Österrike kommer nu. En försiktig lyftare, klent byggd och mentalt ofullständig. Hans styrka är väl i första hand att han alltid kommer i tid till tävlingarna. Men han äter dåligt och känner ofta oro. Det ser man också på honom. Och där missar han också, katastrofalt! Han får överslag och bakbalans och hamnar i rotation! Och han får inte stopp på den! Aj, aj, aj! Mitt i plintskåpet! Var det Kasper Såpas sista tävling? Jag tror det.

Och så är det dags för Kvacke Rullmundsen från Norge –en lång festlig lyftare som driver en badinrättning i Trondheim, men oftast jobbar svart som indrivare istället eftersom det är så kallt i vattnet. Han lär vara i toppform just nu… går ner djupt och fattar med båda händerna, kopplar gaffelgreppet och så lyfter han. Titta! Han är starkare än stången, men det räcker inte! Orkar han inte? Är han inte i form längre? Han var ju i form alldeles nyss. Den måste lämna golvet, han måste ha raka armar. Jo, nu är han i form igen! Han får upp den! Ja, det får han och därmed har han lyft till sig guldmedaljen och en grön lampa! Grattis Kvacke och tack från Laholm!


Tillbaka till huvudsidan