Min barndoms utedass

Från: Utanför slottet

Sång: Claes Eriksson
musik: Ejnar Westling (Barnatro)


När som nässlorna sågs froda sig vid knuten,
där i gläntan där som lukten var så vass.
Ja jag minnes hur vi bruka sätta sluten
på min barndoms gamla murkna utedass.

Ja jag minnes hur vi bruka' bilda kö där
framför röda hjärtat på dess skeva dörr.
Det är så ledsamt att man skulle vilja dö, när
man förstår att det kan aldrig bli förr.

När jag ser på dagens vattentoaletter
gjorda utav Gustavsbergs porslin.
Då kan jag ligga sömnlös många långa nätter
och drömma om den bänk som syntes mig så fin.

Där i gläntan stog det vackra lilla huset
som min farfar hyvlat till av kvistig fur.
Och dess väggar släppte villigt genom ljuset
ty det saknades elektrisk armatur.

Ja jag minnes hur jag satt och läste tidning.
Och jag kände mig så nöjd på alla vis.
Hur jag gjorde med min bak en liten vridning
och hur jag då förnam i den en liten flis.

När man känner ömt på papperskvalitéen
i en Edet kräpp, då blir man inte glad.
Då blir man sittande så stilla och förtegen
och drömmer rusigt om ett rivigt Aftonblad.

När jag sitter på moderna WC-stolar
med sitsen utav taskig bakelit,
ja då sitter jag och drömmer när jag spolar
och tänker på min barndoms dass och längtar dit.


Tillbaka till huvudsidan