Jan Rippe

Föddes: 1955

Genom Macken blev Jan Roger för hela svenska TV-publiken. Men även om det är hans mest markerade roll så är det långt ifrån den enda. I Cyklar är han banlonpoloköparen som lever kvar trots modeväxlingar. I Grisen i säcken spelar han bland annat Staffan Pärs med den stora schlagern Mitt lilla rugbylag.
Jan får ofta spela personer som är lite tröga. Där själva dumheten är det vi ska ha roligt åt. Roger kunde ju inte ens hämta en maskburk utan att göra fel. Och som tvåa i cykelloppet sätts han ju verkligen på plats.
Jan har också en god basröst som vi kan höra i Frisörens sång, När jag kör till mitt jobb eller klassikern Gôtt å leva.

Från programbladet till "Resan som blev av":
Rektorson från Lyrestad utanför Mariestad. Född mitt på 50-talet vilket skänkt honom ett starkt utvecklat sinne för symmetri. En hatt sitter sällan snett på Jan, tårtkartongen hänger alltid horisontellt och replikerna är alltid lika roliga.

Från programbladet till "Alla ska bada":
"I slutet av augusti satt jag på klipporna längst ut på Hållö utanför Smögen. Klockan var närmare halv sju och det var fortfarande sagolikt varmt, var så salt och klart och helt utan maneter - en sällsamt ljuvlig upplevelse som knappast kommer tillbaka på denna sidan 2000-talet."

Under sin uppväxt i Mariestad var Jan Rippe en aktiv tävlingssimmare. Det var träning sex dagar i veckan under hela högstadiet och gymnasiet. Han visade goda resultat i bröstsim, frisim, fjärilsim och lagkapp i ett flertal DM och SM. Sedan flyttade han till Göteborg för att studera på Chalmers. Där träffade han de andra i sånggruppen After Shave och var med i den första revyn "Skruven är lös" tillsammans med Galenskaparna. Hans mest uppskattade figur genom åren är antagligen Roger i "Macken", men många kände också igen hans röst som vårtsvinet Pumbaa i Disneys långfilm "Lejonkungen". Den enda produktionen med Galenskaparna och After Shave som Rippe inte varit med i är "Träsmak" 1983 då han gjorde ett uppehåll för att försöka sig på studierna vid Chalmers igen.

"Det gick inget vidare. Efter överläggningar med min professor beslutade jag mig ändå för att elektrotekniken och jag, för båda parters bästa, skulle gå skilda vägar. Och det har nog ingen av oss ångrat."

Från programbladet till "Allt möjligt":
Något ljuvt och ängla-aktigt skiner
omkring Jan när han blir bjuden på
allehanda spännande praliner
som ett barn igen, det blir han då.
I den svenska nutida komiken
är han själv en sällsynt karamell
vilket nog den ärade publiken
kunna konstatera nu i kväll.

Från programbladet till "Kasinofeber":
I närmare två år arbetade Jan Rippe som medicintekniker på Sahlgrenska sjukhuset, utan att, enligt egen uppgift, kunna något om vare sig teknik eller medicin. "Rippes Respiratorservice" blev ett begrepp, men när han blev erbjuden anställning som medicinteknisk chef på sjukhuset i Östersund drog han sig ur.

Istället träffade han de andra i sånggruppen After Shave och var med redan i den första revyn "Skruven är lös" tillsammans med Galenskaparna.

Hans mest uppskattade figur genom åren är antagligen Roger i "Macken". Själv framhåller han gärna när han fick tillfälle att spela sin barndomsidol Adam Cartwright i tv-serien "GladPack" eller spritkonnässören Kenneth Aalborg var testande av julsprit orsakade rena tittarstormen efter ett framträdande i "Bingolotto". Sedan flera år tillbaka ägnas den figuren en speciell uppmärksamhet genom det så kallade "Kenneth Aalborg-sällskapet" i Stockholm. Ett udda, men inte minst lika uppskattat uppdrag var när Jan gjorde rösten som vårtsvinet Pumbaa i Disney långfilm "Lejonkungen".

Enda produktionen med Galenskaparna och After Shave som Jan Rippe inte medverkat i var "Träsmak" 1983 då han gjorde uppehåll för att slutligen konstatera att känslorna till elektrotekniken på Chalmers var tämligen obesvarade.

Spel ägnar han sig sällan åt, men uppger att hustrun har en viss fallenhet för de enarmade banditerna på danmarksbåtarna.

…och några figurer han gärna minns:
Rett Falke (En himla många program, Jul jul jul)
Bröderna Falke - så fränt! 70-tal, fräckt, fränt! Klädsel, musik, "gin-pelare" - wow! Den rätta musiken för dom rätta människorna - alltid. Får förr eller senare en egen stor show och givetvis en ännu större succé!

Ernst Ivarsson (Stinsen Brinner)
För sin klädsel (blev precis som jag ville ha den på manusstadiet). Känd för Ivarsson-Jernfeldteffekten"; att göra något "stort" på scenen utan att publiken upptäcker det, som att klättra upp på Jernfeldts rygg (Peter) utan att upptäckas, samtidigt som det springs i trappor.

Roger (Macken)
För att de förväntas vara det… En av de första och största succéerna!

Kenneth Aalborg (En himla många program, Jul jul jul)
En go' figur jag skrivit och gjort själv - driften om julspriten gillar jag trots alla dubbelmoraliserande, skenheliga låtsasnykterister.

Sven Usling (Uslings the movie, Kajskjul 8 m.fl.)
Kanske den äldsta rollfiguren - och käraste, med sina vackra, goa låtar och sina kära bröder. Alltid rätt - oavsett sammanhang! Är nog den figuren som kommer att leva vidare i alla oändlighet!

Adam Cartwright (GladPack)
Favorit, idol, önskeroll!

Joseph Hopcorn (Kajskjul 8, Allt Möjligt m.fl.)
Cirkusakrobatik när den är som bäst. Sicka' gummimän! Förfrågan från bröderna Bronett väntar!

Goja (En himla många program m.fl.)
Av flera skäl: det finns verkligen en förebild i verkliga livet, en riktig tjatvästgöte med dåliga historier och sättet den kom till - härmade originalet när vi åt lunch under en TV-inspelning.



Tillbaka till huvudsidan