Per Fritzell

Föddes: 1955

Per förknippas mest med framträdande i stil med husvagnsägaren i Macken och Paul som fått en badboll. I film och liknande får han ofta hålla sig till några av de ack så viktiga birollerna. Något som han tillsammans med de nedanstående (delas rollerna måhända ut i bokstavsordning? :-) tycks vara nöjda med och väl anpassade till. Per har ett brett leende och hans röst klingar som ett dolt skratt som förstärker hans vanligtvis fånigt oskuldsfulla roller. Han passar både i löst sittande träningsoverall som ovan och kroppsnära trikå som Knut på linjen-kopia eller "naken" amorin. I hans tolkning av lagens långa arm visas det dock att striktare klädsel inte förmår att hålla skratten borta. Det har för övrigt sagts att han alltid får rollen som polis eftersom han är den enda som uniformen passar.

Från programbladet till "Resan som blev av":
Tenor i 38-årsåldern från Göteborg, som kan vara rolig utan att sjunga och dessutom råkade vara slående lik Lasse Lönndahl i sin ungdom. Har inte bara givit husvagnsägarna ett ansikte, utan också en overall och hembygdskämparna en pullover.

Från programbladet till "Alla ska bada":
"Barndomens bad går aldrig riktigt att överträffa när man nått vuxen ålder. Jag brukade cykla från Björkekärr till Västra Långvattnet. På den tiden fanns inga ordnade badplatser. Det var långt och varmt att cykla genom skogen och 153 trappsteg på slutet för att komma fram. Sedan slängde vi oss i och simmade över till andra sidan, där man kunde hoppa från klipporna."

Inte kunde den ambitiöse chalmeristen, som kopplade av med en blygsam roll i chalmersspexet "Tutankhamon" ana att varenda husvagnsägare i landet glatt skulle sjunga med i "Man ska ha husvagn" och få resten av landet med sig i skrattsalvor åt den vänliga driften med sommarsvensken i åtsittande träningsoverall och sommarhatt!
Per tillhörde After Shave redan från början och har med åren utvecklat en alldeles speciell typ av roller i ensemblen. Han har också högst sporadiskt provat på uppgifter utanför gruppen. Som när han spelade den oförskämt lyckliga Bingolottovinnaren i Hannes Holms och Måns Herngrens långfilm "En på miljonen" eller när han var seriös programledare i Femmans "Ögonvittnen".

"Det var nog i "Macken" när jag spelade en blyg kille som skulle köpa kondomer men inte riktig vågade som jag hittade den fumlige och försagde typ som sedan går igen i husvagnsägaren, hembygdsforskaren Assarsson eller för den delen Pål i "Tornado" som är så lycklig med sin badboll. På något sätt är alla mina roller en slags vidareutveckling av den speciella typen."

Från programbladet till "Allt möjligt":
Något ljuvt och ängla-aktigt skiner
omkring Per när han får läppja på
några synnerligen goda viner
med det franska förnamnet Chateau.
På teatern oh i statistiken
ökas skratt och sång av Per Fritzell
vilket nog den ärade publiken
kunna konstatera nu i kväll.

Från programbladet till "Kasinofeber":
En gång i tiden var de flesta överens om att Per skulle följa i sin fars fotspår och bli läkare. Han tillbringade mycket tid på sjukhuset där pappa arbetade, men fick aldrig smak för den karriären. Som ambitiös chalmerist kopplade han av med en blygsam roll i chalmersspexet "Tutankhamon". Det var också på Chalmers han träffade kompisarna i After Shave.

Genom åren har Per utvecklat en alldeles speciell typ av roller i ensemblen hos Galenskaparna och After Shave. Det började med en blyg, fumlig och försagd kille som skulle köpa kondomer i "Macken", vilken sedan gått igen i husvagnsägaren som sjunger "Man ska ha husvagn", hembygdsföreningens ordförande Assarsson eller Pål i "Tornado" som är så glad för att han köpt en badboll.

Vid sidan av arbetet i den här ensemblen har Per bland annat varit programledare i TV och spelat en lycklig Bingolottovinnare i Hannes Holm och Måns Herngrens långfilm "En på miljonen". Numera är han också en av Göteborgs mest anlitade och uppskattade ledare av stora galor, som invigningskonserten inför hockey-VM i våras eller invigningen av Gothia Cup helt nyligen.

I somras vann Per 800 kronor på en enarmad bandit på båten mellan Göteborg och Fredrikshamn.

…och några figurer han gärna minns:
Torgny Assarsson (Stinsen Brinner)
Hembygdsföreningens ordförande. Det här är så nära mig själva jag har kommit. Det vill säga, den del av mig som jag försökt förtränga sedan puberteten. Han finns inom oss alla.

Benny Hörnsten (Hajen som visste för mycket)
Hårdkokt finansman. Jag rakade skallen, fräckt! En episod jag minns speciellt, var när vi under inspelningen av en scen åkte bergochdalbanan på Gröna Lund 42 gånger i följd.

Plyte (GladPack)
Det var roligt att bli lite hårdhänt och grovhuggen. Den här vikingarollen påminner om finnen jag spelade i "Perkele" (En himla många program) som också är en favorit.

Bror-Olof Torsson (GladPack, m.fl.)
Ledare i motorcykelklubben "Hell's Devils", Helvetesdjävlarna. Vem har inte drömt om att få vara en riktig hårding.

Gino Toblerone (Lyckad nedfrysning av Herr Moro)
Här fick jag chansen att sjunga opera. Det var också väldigt kul att tala svenska med italiensk brytning.

Dansbandsångaren (Grisen i säcken)
En roll som jag inte trivdes med, men som funkade bra. Jag blev aldrig nöjd. Det är svårt att parodiera dansbandssångare eftersom de ofta är parodier i sig.

Milton (Macken)
"Man ska ha husvagn" lär jag få leva med resten av livet, och förhoppningsvis kommer den blå träningsoverallen som jag haft sedan 1986 att hålla många år till.

Lydia Simseth (GladPack)
Det bor en kvinna inom varje man. Min var tjock, yppig och blåögd


Tillbaka till huvudsidan