Kerstin Granlund

Föddes: 1951

Inte helt oväntat har Kerstin fullt upp med att göra de kvinnliga rollerna. Hennes meriter går från ung tuggummituggande blondin i Finns lins till gumman Mor Äna(?), över bikinibruden i Lustgården. Hon har en förmåga att se oerhört trött och likgiltig ut, som husvagnsägarens hustru, men hon karakteriseras mera av sin pigga röst och yviga rörelser. Precis så som hon spelar striptösen Agda.

Från programbladet till "Resan som blev av":
Född i Främmestad i början av 50-talet, men uppväxt i Trollhättan med en tax och en bror och en granne som hette Korven. Tycker om allt från Beatles till Rulle Lövgren, men får numera sitt främsta underhållningsbehov tillfredsställt av en omedvetet rolig bull-terrier som heter Solveig.

Från programbladet till "Alla ska bada":
"Jag har alltid varit en badkruka och var därför sen med att lära mig simma. Ändå beslutade jag mig för att se till att klara det åtråvärda intyget att jag åtminstone behärskade 50 meter bröstsim. I 16-gradigt vatten i Öresjö klev jag i under strängt överinseende från simfröken och gjorde denna kraftprestation. Fast numera kan jag till och med njuta av ett bad i havet - bara jag slipper att hoppa i."

Har varit Claes Eriksson trogen som artist i 25 år. Kan dessutom kalla sig biträdande psykolog efter en utbildning som hade kunnat leda någon helt annanstans och som hon enligt egen utsago heller aldrig haft någon användning för.
Förutom medverkan i Hagges revy tillsammans med Claes 1976 hoppade hon in hos Hagge sommaren 1983 i Inger Heymans roll mot bland andra Laila Westersund, Stefan Ljungqvist och Jörgen Mörnbäck.

"Kanske beror det på att jag är lat, men jag är alldeles för förtjust i att vara ledig för att hoppa på några andra projekt i pauserna mellan våra föreställningar och inspelningar. Jag är nöjd och glad ändå och sörjer inte över att jag lämnade den akademiska världen, även om många genom åren påpekat hur nyttigt det är att ha en utbildning att "falla tillbaka på".

Från programbladet till "Allt möjligt":
Något ljuvt och ängla-aktigt skiner
omkring Kerstin när hon för en stund
byter ut repetitionsrutiner
mot en tur med Majvor, hennes hund.
I ensemblen är hon enda tiken
alltid skärpt och lite speciell
vilket nog den ärade publiken
kunna konstatera nu i kväll.

Från programbladet till "Kasinofeber":
Som ung psykologistuderande skrev Kerstin Granlund en trebetygsuppsats om hur man botar tandläkarskräck. Sedan blev det inte så mycket med den karriären. Eller - som hon själv uttrycker det - han hon aldrig haft någon som helst användning för utbildningen som gör att hon faktiskt kan kalla sig biträdande psykolog.

I över 25 år har hon varit Claes och Anders Eriksson trogen i gruppen Galenskaparna. Faktum är att hon redan 1976 tillsammans med Claes medverkade i Hagges Revy på Lisebergsteatern. Det var också Kerstin som sjöng på Galenskaparnas allra första skiva "Dingdongbängbängwhowwhowanananachobidobi jag är kär". Sedan fick hon hoppa in 1983 i Inger Heymans roller hos Hagge mot bland andra Laila Westersund, Stefan Ljungqvist och Jörgen Mörnbäck.

Som ensam kvinna i ensemblen har hon ständigt får utöka sin repertoar i det breda spektrum av alla kvinnoroller som behövts. Som radiosångerska i "Macken", prövad husvagnsfru i samma serie, bragdmamman i "Stinsen Brinner", arga tanten i rulltrappan i en snabb slapstick i "En himla många program", finsktalande Perkele-Sirkka i samma serie, den käcka Lottan Karlsson i "Alla ska bada", uppblåsbar tomtemor i "Jul, jul, jul" och många fler.

Spel och dobbel är något som går Kerstin helt förbi. När hon var i Las Vegas härom året tvingade hon sig till en enarmad bandit för att sätta 25 cent när hon ändå var där. Självklart vann hon ingenting.

…och några figurer hon gärna minns:
Bonnie Armstrong (Grisen i säcken)
Glad rosa skapelse med löständer, som dessutom skulle bryta på amerikanska vilket gjorde det väldigt svårt att artikulera.

Reklamdamen (Allt Möjligt)
Jättekul med roligt monologmanus. Gjorde reklam för bl a tvättmedlet "Albino" och blöjan "Piss off".

Radiosångerskan (Macken)
Rolig idé och kul inspelning. Inför Roy var jag bara en radioröst, men visualiserades för publiken, iförd dubbla peruker och dubbla lösögonfransar.

Expediten i "Finns lins?" (Skruven är lös)
Absurd, rolig sketch med oväntat slut. Det var lika kul varje gång. När jag pratade om "kamrans löstagbara subjektiv" hördes en massa s-ljud från publiken.

Arga tanten (En himla många program)
Enda gången jag fått ett par manussidor med enbart rörelseinstruktioner. Slitsamma nattinspelningar upp och ned för rulltrappan (hade dessutom ryggskott!) med roligt resultat.

Bragdmamman (Stinsen Brinner)
Mycket text, många steg och mycket stoppning. Det var en stor utmaning varje föreställning. Bristen på andningspauser gjorde att jag nästan blev andfådd även när jag bara satt still och sjöng.

Mor Tuta (Tornado)
Maskerades i tre timmar. Därefter körde jag min bil till inspelningsplatsen, till många medtrafikanters förskräckelse. Kul och ful mask!

TV-shop-kropp-cyklist (Alla ska bada)
Sanslösa motionsredskap. Jag fick ofta frågan: Gör det inte ont? Svar: Jo. Har det nån effekt? Svar: Nej.

Från GAS-klubbens medlemstidning (nr. 1,4):
När Kerstin var liten hade hon tandläkarskräck och kanske var det för att hon en gång sövts med eter. En gång sparkade hon till och med sönder inredningen hos en tandläkare... De sex första skolåren tyckte Kerstin var väldigt roliga, men sedan var det annat som blev mer intressant. Hon blev skoltrött och det gick så långt att hon blev befriad från att hålla föredrag. Hon tyckte det var otroligt plågsamt att tala inför andra. Mats Wedin, Kerstins man, kände Claes Eriksson från Trollhättan. Claes började tjata på Kerstin att hon skulle vara med i spexet "Västgötasköj". Claes hade nämligen hört henne sjunga tidigare. Han lyckades övertala Kerstin och 1972 var hon med i den första uppsättningen och hon var mycket nervös inför premiären. Men eftersom hon fick både applåder och skratt insåg hon att hon kanske inte var så blyg egentligen. Kerstin, Claes och Claes bror Anders bildade en grupp som 1978 döptes till "Galenskaparna". Sedan träffade Galenskaparna sånggruppen After Shave och resten är, som man brukar säga, historia. Eftersom Kerstin är den enda kvinnan i Galenskaparna och After Shave är hennes roller mycket varierande. Hon kan spela allt från arg pensionär till glad och sprallig tonårstjej. Vem minns inte hennes insatser bland mycket, mycket annat som kvinnan i "Perkele", Bragdmamman i Stinsen brinner eller Clary Blomstedt i Monopol?


Tillbaka till huvudsidan